2012-10-29

Bränd...

... de olika stadierna

(från Instagram - Gaksdesign)

 

 

2012-10-28

Veckan som gick...

... var tung. Det som präglade hela veckan för mig var begravningen av Magnus i onsdags. Dagarna innan befann sig min kropp i en stor anspänning. (Varför? Jag är bara sån.) Dagarna efter i en stor trötthet som gjort att jag sovit som en klubbad säl.

Och så begravningen... Jag har aldrig varit på en borgerlig begravning tidigare, men det var en fin upplevelse. Vacker och värdig. Väldigt lik en kyrklig seremoni så när som på det religiösa. Den präglades av vem Magnus var och vad han tyckte om. Hans musik spelades. Vi sjöng öppna landskap tillsammans, dikter lästes och tal hölls med värme och humor. För det var ju sån han var.

Men sorgen var tung och ofattbar.


2012-10-14

Höstlov

Nu är det dags för mitt årliga höstlov och jag har gjort listor på allt jag ska göra och hinna med. Det gör jag alltid inför detta lov och det mesta brukar förbli ogjort. Men det är roligt att göra listorna, man ska ju sikta högt för att få gjort åtminstone något. Målet med listorna är alltid att jag ska bli en bättre människa med mer ordning på mig själv och mitt hem.

Det mesta på listan går ut på att jag ska göra saker som jag tyckt varit för jobbiga eller tråkiga tidigare så envar, t o m jag, kan ju räkna ut att det är ingen stor chans att de ska bli gjorda nu. Jag kommer säkert att göra som alla andra höstlov dvs
  • ta det väldigt lugnt
  • sova länge
  • läsa till långt in på nätterna
  • tänka mycket på allt som händer och inte händer
  • promenera eller cykla
  • åka in till Göteborg och fika med någon
  • IKEA-besök
  • mm som jag kommer på i stunden



2012-10-02

Sorgedagar

Och så när man går där i vardagen och allt rullar på, den fungerar men är lite tråkig kanske. Då slår verkligheten till och man vaknar till och förstår hur livet är. Skört och oförutsägbart.

En man går in i skogen från en fest, lite arg och onykter. För att lugna ner sig och sedan komma tillbaka.Sånt händer, inget dramatiskt med det.  Men den här gången kommer inte mannen tillbaka...

Mannen, som hette Magnus, var tillsammans med min dotter Malin ett par år. Han fanns i vår familj under dessa år och vi lärde känna honom och tyckte mycket om honom. Efter att min dotter och han slutat vara ett par förblev de vänner och fanns i samma kamratgäng. Nu i vinter skulle Malin och han åkt till Indien tillsammans med sina nya relationer. Alla fyra såg fram emot detta, alla var glada.

Nu blir det inte så. Hemma hos Malin samlas nu många ur den stora vänkrets som Magnus hade omkring sig. Många reser långväga ifrån till Göteborg för att samlas och trösta varandra och försöka förstå det som hänt.

Själv går jag med en stor klump i halsen och många tårar bakom ögonen.

Under den tid Magnus fanns i vår familj gick han under namnet Bengan. Det finns en förklaring varför han kallades Bengan, men jag kommer inte ihåg den. Bengan för mig var en varm och intelligent kille med mycket humor. Rolig och lätt att prata med, känslig och engagerad i omvärlden. Jag är glad att jag känt honom och kommer aldrig att glömma honom och vad han betydde för min dotter. RIP Bengan...

En lycklig Bengan, för tre veckor sedan