... stannar hemma idag. Olusten känns i hela kroppen. Som en sorg. Vet inte om jag tog ut mig igår eller om det är ovissheten om hur det blir nästa vecka som får kroppen att reagera. På fredag är min sista dag på Gunnebo, nästa vecka är det avstämningsmöte och arbetsträning på FK som gäller. Jag försöker att inte tänka på det, men det poppar upp i alla fall.
I vilket fall så kommer jag att sakna samvaron på Gunnebo. Men stället finns ju kvar, att åka dit och bara vara där är inte heller så dumt...
2 comments:
Tänker på dig och nästa vecka. Om det var jag, skulle min vilja vara kluven. Jag är inte säker på att jag skulle vilja lyckas med arbetsträningen...
carulmare: Du ska veta att inte bara du är kluven, allt detta kämpande för att komma... tillbaka... Börja om på samma ställe. När jag egentligen känner att det optimala vore att börja med något helt nytt. På ett helt annat ställe. För jag är ju en annan nu...
Fast, det känns ändå bra att prova. (Sa hon klämkäckt...) :-)
Post a Comment