Bäst av de bra 2010

På sidan av bloggen, alldeles här intill har jag listat de böcker jag läst 2010 och som jag tycker är bra och läsvärda. Det blev 34 st bra böcker.

Jag funderade på vilken som var bäst av de bra? Enligt min egen personliga smak alltså...

Flera av de författare jag läst 2010 är nya för mig. På biblioteket snubblade jag över boken "Cancersurfare" skriven av en författare som jag aldrig hört talas om tidigare, Per Johansson. Boken handlar om en ung kille som arbetar i hemtjänsten samtidig som han skriver en uppföljare till sin förra roman "Göteborg i päls". Per Johansson har skrivit en roman tidigare med samma namn så jag antar att han har många likheter med killen i "Cancersurfare". Och som han skriver... Korta kapitel, som en blogg tänkte jag när jag läste, och berörande om en känslig ung killes möten med andra inom hemtjänsten och hur han påverkas av dem och hur detta i sin tur påverkar hans skrivande av den nya romanen. Jag rekommenderar alla att läsa både "Cancersurfare" och "Göteborg i päls"!

När jag forskade vidare om Per J visade det sig att han inte var så okänd i litteraturkretsar, han var nominerat till Borås Tidnings debutantpris 2007 för "Göteborg i päls" och Göteborgspostens litteraturpris 2010 för "Cancersurfare".

Vore kul att höra vilka böcker som berört er mest 2010...

Julafton

På banan igen

Idag har jag varit på jobbet och arbetat två timmar! Var på sjukhuset och röntgade armen igår och den är ännu inte stabilt läkt. Bl a är en skruv lös (i armen alltså...). Så jag blev halvt sjukskriven, dvs jag ska jobba hälften av min halvtid i fyra veckor.

Det var jätteroligt att komma till jobbet igen! Har saknat den sociala gemenskap som jobbet innebär. Och detta att känna att man gör något som man klarar av bra!

Innekatter

Sådana här hade jag inte på mig när det hände, de låg hemma i byrålådan...
(Bilden från Sveriges Radios hemsida)

Idag är det fyra veckor sedan snön och vintern kom till Kållered, och fyra veckor sedan jag ramlade och bröt armen och handleden. Under dessa veckor har jag bara varit ute i samband med transporter till och från sjukhuset. Allt p g a halknoja... Jag är rädd att jag ska ramla igen och bryta något mer, benskör som jag är.

Armen är redigt ihopskruvad med metallplattor och skruvar och kommer väl att sluta värka så småningom. Sjukgymnastik ska förhoppningsvis öka rörligheten i handleden, just nu är det många rörelser som jag inte klarar av, t ex att skriva på datorn med höger hand eftersom det inte går att vrida ner handen till tangentbordet. Men vänsterhanden klarar av det som en dans nu och kan glänsa över den stela högern!

Inte ens katterna vill ge sig ut i allt detta vita och kalla, så vi är tre sura innekatter här som går varandra på nerverna. Ca 78 ggr per dag får jag hasa mig upp ur fåtöljen och öppna ytterdörren för en våldsamt jamande katt som absolut måste ut, nu! Bara för att efter att ha stått en stund i den iskalla dörröppningen och inte kunnat bestämma sig fnysande lomma in igen...

Lite deppigt är det också. Mina vardagsrutiner har kraschat, jag funderar på om jag kommer att kunna rita och skriva med högerhanden igen osv...

Känns bra att få gnälla av sig lite här i alla fall!

Missa inte!

Jag har just sett en underbar dokumentärfilm om organisationen Bobby Bear i Sydafrika som hjälper övergivna och våldtagna barn. Jag brukar ha ont av att se filmer om barn som har det svårt. Men här finns de tuffa medlemmarna av Bobby Bear, alla kvinnor, som kämpar för barnens rätt till ett tryggt liv. När jag sett klart filmen är jag varm om hjärtat...

Se den och bli berörd!

En skör själ...

... i en skör kropp.

De som följt min blogg vet om att jag har en skör själ. Rätt som det är går den sönder trots att jag försöker undvika livets synliga fallgropar.

Nu gäller skörheten även min kropp. Det har konstaterats att jag har benskörhet. Orsaken till att jag blev utredd var de frakturer i bäckenet jag fick i vintras. Remisser skrevs och för två veckor sedan fick jag diagnosen. Nu ska behandlingen sättas igång. Snart alltså. Först ska en massa andra prover analyseras.

Så i tisdags morse förra veckan, när det första lätta snöfallet föll över Kållered borde jag ha sett de blinkande varningslamporna. Det kanske är halt!

Men det var inte halt. Inte förrän vid övergångsstället nere i centrum. Överraskningen var total och jag visste med en gång att jag brutit armen. Rikigt illa dessutom! Och naturligtvis höger arm!

Så förra veckan tillbringade jag tisdag till fredag inlagd på sjukhus. Opererades och har nu en metallplatta och ett okänt antal skruvar inopererade i armen.

Sjukskriven till 15 december. Djävulskt ont gör det också...

Plötsligt var det höst!

Jag är tillbaka efter ett långt blogguppehåll. Efter det att jag spillde te i datorn hamnade jag i en svacka där jag allvarligt funderade på om jag verkligen skulle fortsätta med bloggandet. Fortfarande känner jag mig tom på idéer om vad jag ska skriva här, men t v är jag kvar och skriver kanske här ibland om det skulle dyka upp inspiration. Mitt Adobe ritprogram är borta och ett nytt program är fruktansvärt dyrt. Så det får vänta, det får bli repriser på bilder eller fotografier. Om det blir några bilder överhuvud taget...

Men hösten är fin!! I lööv you...

Att börja om

Så var det dags igen... Att börja om. Det som inte fick hända igen, det som absolut inte skulle hända igen, det hände.

Min röda dator har dött. Lämnat mig alldeles för tidigt, bara två år gammal! Utan att jag gjort det jag skulle, dvs tagit backuper på det jag skrivit och ritat utanför blogg och Flicr. Trots att samma sak hänt med tidigare dator och jag därför borde ha försäkrat mig om att en sån sak inte skulle hända igen så sitter jag nu här. Med lång näsa...

Inte nog med detta. Det var jag som dödade den! Råkade hälla te i den. Jag älskar te, men det gör inte datorer kan jag meddela...

I en vecka var jag helt utan dator, dvs på jobbet hade jag dator men där får man inte nöjessurfa. Verkligen inte!

Men jag har en son som har en liten bärbar fin PC som jag fick låna efter en veckas abstinens. Så nu finns jag här igen, men "fattigare" på "bagage".

Jag har börjat om ganska många gånger inom livets olika områden. Flyttat, gift mig, skilt mig, bytt jobb osv... Det har även positiva sidor att börja om. Att börja med ett rent ark, bygga upp något nytt, det känns alltid bra.

Nu får jag ta tag i detta och se om jag får ut något på min drulleförsäkring som jag lyckligtvis har. Och så blir det att leta efter en ny dator igen... Någon som har ett bra förslag?

Det blir nog bra det här också... Till slut.

Sensommarsemestern...

... går mot sitt slut. Vanligtvis brukar jag ta ut min semester enbart i juli, men i år blev det av olika anledningar en uppdelad ledighet och det var verkligen något som jag ska göra fler gånger!

De två veckor jag haft nu har varit underbara! Inte så varma som juliveckorna och det gillar jag. Och stillheten! Förutom i tisdags och onsdags då vi hade alla väder nästan på en gång: Skyfall, storm (nästan i alla fall..) snabbt drivande moln i alla tänkbara färger och så lite sol mellan varven.

Jag har läst mycket böcker, haft besök från Blekinge (mycket god mat och gott vin...), grejat hemma (fortsatt diverse målningsprojekt), firat äldste sonens födelsedag och, inte minst, slappat ute i Baden Baden stolarna...

Och så har jag inte bloggat. Men läst mina favoritbloggar och kommenterat lite här och där. Nu hoppas jag komma igång med det egna bloggandet igen, får se hur det går...

Trött lördag...

... helt enkelt trött. Tur att det är lördag...

Sista semesterdagen...

... för den hör omgången. Om tre veckor ska jag ha två veckor till.

Jag är, trots den lite snörpiga minen på bilden, väldigt nöjd med denna ledighet! Jag har fått gjort mycket mer kreativt hemma än på många år. Målat, köpt nytt fint köksbord och fått många idéer hur jag vill gå vidare här hemma för att få det som jag vill ha det.

Och det ska bli roligt att börja jobba och komma in till stan igen!

see more Lolcats and funny pictures

Efter två veckors semester...

...är jag idag väldigt trött! Det har varit två intensiva veckor med firande av min födelsedag och målande av mina köksskåp. Nästan maniskt har jag spacklat alla hål och sprickor, grundmålat en gång och färdiglackat två gånger. I denna hetta, badande i svett stor del av tiden. Det har varit roligt,men igår vaknade jag med världens migrän inklusive illamående. Idag, fortfarande lite lätt illamående, bestämmer jag mig för att ta en paus på ett par dagar med målandet och vilar och läser lite böcker i stället.

På tisdag fyller min syster år, då åker jag ut till Styrsö i Göteborgs skärgård och hälsar på henne. Ännu en födelsedag ska firas nästa vecka, denna gång mina söners pappa, en av mina bästa vänner.

Mycket tårta på gång alltså...

I morgon...

... börjar första delen av min semester! Tre veckor, inget är planerat utom tre födelsedagar som ska firas. Jag gillar att ha det så, inget stort och oflyttbart inplanerat som jag kan stressa upp mig med.

Alltså inga längre resor, min stresströskel gör att jag inte klarar av det just nu.

Ska fortsätta, om lusten finns kvar, med mina målningsprojekt. I små, små steg, avbrutna av läsande och cykelutflykter.

Och jag bryr mig inte ett dugg om hur vädret blir!

.

Roskildefestivalen

Dottern är på årets Roskildefestival. Hon har varit där de senaste åren, bor i tält med kompisar och har jättekul. Jag vet att det kan vara det, jag har varit där. En gång.

Jag har varit där, framför den orange scenen, tillsammans med en massa andra människor som tillsammans upplevde olika fantastiska konserter.

En av de sista kvällarna var det ett amerikanskt band, Pearl Jam hette de. Det var en regnig blåsig kväll, fantastisk stämning i publiken. En del av den unga publiken var som i extas. Vi stod ganska långt fram till vänster om scenen.

Ja, det var den kvällen, för 10 år sedan. Plötsligt ber en i bandet att alla vi i publiken ska ta tre steg bakåt. OK, det gjorde vi. Men snart trycktes vi fram igen och vi uppmanades åter att ta tre steg bakåt. Vi krokar arm med de omkringstående och tar alla tre stora steg bakåt. Det börjar gå upp för oss att något allvarligt hänt när konserten avbryts, bandet lämnar scenen, någon av dem gråter.

När vi går ut från festivalen pratar vi med vakter som säger att det är två döda. Så sorgligt.. Vi kollar så att ingen av dem vi rest med har drabbats, vilken tur att mobiltelefonerna finns nu, och blir lugnade. Vi går till vårt övernattningsställe och somnar så småningom. När vi vaknar och sätter på radion får vi reda på att det nu är åtta döda, ihjälklämda unga män. Så småningom ska det visa sig att nio miste livet...

Jag är inte orolig för dottern som är där nu. Den här olyckan har lett fram till bättre säkerhetsanordningar på alla festivaler. Men jag gömmer aldrig Roskilde 2000, hur skulle jag kunna göra det? Sorgen dagen efter olyckan är det jag minns mest. Och jag har aldrig återvänt.

.

Så var det dags igen!

Önskar er en fin midsommar!

Själv tillbringar jag midsommar hemma. Jag har startat ett ommålningsprojekt. Eller rättare sagt två. Kanske blir det t o m tre eller flera. Köpte vit snickerifärg för en vecka sedan med tanken att jag skulle måla om mitt skrivbord. Eller rättare sagt skrivbordsskivan. Det var snabbt gjort. Nu började jag snegla mot ytterdörrens insida som jag i säkert ett tiotal år har velat måla vit i stället för den trista mörkbetsade. Nu har jag spacklat och grundmålat den och dörren står öppen mot midsommaraftonskvällen för att torka ordentligt innan jag stänger för natten. Katterna är lyckliga över att kunna springa ut och in som de vill. In kommer dofter från grannarnas grillande.

Nu börjar jag snegla på de trista mörkbetsade fönsterkarmarna som jag velat måla vita sedan jag flyttade in här för 26 år sedan. Fast då får jag köpa mer färg, en halv liter räcker inte hur långt som helst...

.

Rutiner

... som gör att jag orkar mer har jag testat med olika grad av framgång. Nu har jag kommit på en för mig ny och väldigt bra rutin.Den går helt enkelt ut på att sova en stund varje eftermiddag. Jag har gjort det de senaste veckorna och funnit att jag då får en massa mer energi som jag kan använda till att få gjort olika vardagssaker eller att odla min vissnande kreativitet.

Detta fungerar! Så nu ska jag ta min eftermiddagssiesta så jag kan ta itu med "viktiga och roliga" saker lite senare.

Jodå, jag sover gott på nätterna också. Nuförtiden...

Läget

Jag cyklar nu för tiden. Det är underbart så här års. Luktar gott, smidigt att komma fram, lätt att parkera.

Och så gör det inte ont. Att gå däremot gör fortfarande lite ont. Så jag cyklar. Så mycket som möjligt.

Och utan hjälm. Fortfarande. Friheten och vinden i håret... Love it!

För övrigt mår jag överhuvud taget bättre än på länge...

Kerstin...

... min namne och modiga förebild!

Jag såg programmet om henne igår och vill ni se en modig kvinna som gick sin egen väg och fick betala priset för det gå in på svt.play och kolla. Men hon fick upprättelse och erkännande till slut...

Mäktig Tussilago

Jag har stått länge i kön på biblioteket för att läsa "Mäktig Tussilago" av Maja Lundgren. Hämtade den igår, öppnade boken i förmiddags och slog igen den alldeles nyss. Utläst, men inte färdigbearbetad...

Det blir att beställa den, det är en sådan bok jag vill äga, studera Maja Lundgrens fantastiska text, stryka under vissa passager och fundera vidare på.

Boken handlar om Oscar Riktelius som hela sitt liv försökt leva upp till "nutidens mansideal" (?), en snäll hemmapappa. Men en dag händer något som får honom att gå in i en psykos, in i galenskapen. Vi får följa honom in i denna, och under samtalen med sin psykiater kommer vi, kanske, fram till vad som hände och varför...


.

Under askmolnet...

... på väg, om än på kryckor!

Veckan har varit fin, har jobbat och det har känts så bra att vara tillbaka! Taxiresorna till och från busshållplatsen i min lilla förort har fungerat precis som de ska och så även bussresorna in till Göteborg. Myllret av människorna, åh vad jag saknat det och åh vad jag gillar Göteborg om våren!

Ljuset denna vecka har nått långt in i min själ när jag efter jobbet och resorna kopplat av i Baden-Badenstolen här utanför.

Och det här med askmolnet som förändrar planerna för så många... En av fördelarna med taxiresandet är att man träffar så många trevliga taxichaufförer, och igår berättade han som körde mig hem att det minsann är spännande att vara taxichaufför dessa dagar. Flera av hans kollegor hade fått körningar till Stockholm, Berlin, Paris osv...

Livet är gott att leva igen!

.

I morgon....

... blir det taxi till bussen som går till jobbet! Sen blir det jobb.

Känns bra. Jättebra!


.

Desperation

Efter att ha varit sjukskriven och hemma över en månad börjar jag bli ganska desperat. Går ut med soporna utan kryckor och går dessutom ett varv runt garagelängan. Det går ganska bra. På vägen tillbaka tar jag ut cykeln från cykelrummet. Planen är den att jag ska prova om jag kan cykla ner till centrum, ca 2 km. Om jag kan det så kan jag ta mig till jobbet via en buss som går till torget nära mitt jobb. Därifrån kan jag gå de ca 150 meterna till mitt jobb.

Parkerar cykeln utanför dörren, känner att jag behöver vila mig en stund innan cykelturen.

Medan jag kollar på 13:e avsnittet av "Six feet under", jag har lånat de två första boxarna av dottern, ringer telefonen. Det är FK, min gamla handläggare från min tidigare sjukskrivning. Hon har fått över sjukfallet och jag berättar vad som hänt och att jag planerar att cykla i morgon eftersom jag inte mår bra av att gå hemma.

Då säger hon att jag inte ska cykla i morgon utan vänta tills hon kollat upp om det där med taxiresorna verkligen stämmer. Åtminstone borde jag kunna få taxiresor ner till bussen tycker hon.

När jag jag lägger på luren känner jag mig gråtfärdig. Varför är tårarna närmare när någon är snäll mot mig än tvärtom?

.

Påskångesten.....

... är alltid värst innan. Men sedan brukar det bli bra ändå. Så även i år.

Långfredagen firades min dotters födelsedag. Hon fyllde egentligen i februari men då var hon i Indien. Så nu träffades släkten, jättetrevligt som alltid.

Igår, då kom ju solen och våren och jag släpade ut en Baden-Badenstol och kunde sitta ute och läsa i solen som om det var vilken sommardag som helst. Samtidigt smälte den sista snödrivan undan.

Och idag verkar också bli en bra dag...

.

Skärtorsdag

Så var det Påsk igen!

För mig blir det en lugn helg. Jag behöver ta det lugnt ett tag till med mina frakturer. När jag inte tar värktabletter gör det fortfarande rejält ont när jag rör mig. Var hos läkaren igår och blev remitterad till ortopedin och sjukskriven en månad till. Får inga taxiresor från FK eftersom min sjukpenning är billigare än taxiresorna.

Får acceptera att jag får vara hemma tills ortopedin sagt sitt.

Glad Påsk alla!


Tavlans konstnär Ulla Holmstrand

.

Det ljusnar...

... äntligen!

Ljuset, våren stormar in nu, på fler än ett sätt. Snödrivan utanför blir mindre för varje dag. Fåglarna sjunger och har sig. Ella-katten har nerlagt sin första vårmus och levererat den till dörrmattan, precis lagom för mig att sätta min fot på när jag stapplar ut för att hämta posten.

Jag stapplar inte längre så illa,och jag har fått reda på resultatet av röntgenundersökningen. Det var ingen artros, det var frakturer i bäckenet... Hur dessa frakturer uppstått vet jag inte men misstänker att det kan röra sig om benskörhet. Ska träffa min läkare nästa onsdags, då får jag veta hur vi går vidare.

Men jag har inte längre så ont, och det är fantastiskt! Antagligen har frakturerna läkt medan jag hållit mig i stillhet och inte belastat skelettet så mycket.

Nu väntar jag på att FK ska kontakta mig om eventuella taxiresor till jobbet.

.

Jag känner mig vilsen i den här kroppen

Efter Babel...

Bob Hansson, du är bara så himla bra!!

Fortsätt att viska dikter från trädet för poliser och hundar, underbart!!

Hela programmet är förresten väldigt bra!

Finns att se på SVT Play.

Diary 2010-03-18

Röntgade höften i måndags, jag vet ännu inte svaret på varför jag har så ont. Får antagligen veta det vid min återbesökstid på vårdcentralen om någon vecka. Förhoppningsvis.

Resten av veckan har jag haltat omkring här hemma. Läser, sitter i fåtöljen. Ser på TV. Trist. Pratar i telefonen med vänner. Ska försöka få taxiresor till och från jobbet f o m nästa vecka. Väntar på papper från FK.

Det kryper i kroppen av att vara overksam. Försöker stretcha osv men saknar promenaderna.

Får försöka stretcha tankarna mot något positivt i stället.

Ljuset. Våren.

.

Diary

2010-03-13, kl 20:38

Fåtöljsittning

TV

Melodifestivalen/Zappande

Te

Tända ljus

Lite ledsen

Lite ensamt

Men helt OK...

.

Kryckdags

Den trilskande höften vill inte sluta trilskas, trots regelbundet intagande av värktabletter "en masse". Troligen rör det sig om en utsliten höftled som behöver bytas. Det ligger i släktgenerna, min mor fick byta bägge sina höftleder och börja om på ny kula två gånger som vi så vitsigt uppmuntrade henne då det begav sig.

Jag har ännu inte tagit mig till jobbet men på måndag ska jag röntga höften och efter det hoppas jag kunna få taxiresor beviljade så jag kan börja arbeta igen. Är sjukskriven månaden ut.

Det känns inte bra att halta omkring här hemma. Så många tankar, flashbacks, till min förra långa sjukskrivning, vet hur lätt jag har för att ramla ner i svarta hål. Ute rasar vintern ut och våren in och det känns som om jag missar allt!

Tur att Internet finns och bloggvänner som man kan prata med...

.

Med anledning av dagen...

... grattis alla kvinnor, vi har kommit en bra bit på väg, men det är, tyvärr, fortfarande en bit kvar till en rättvis jämställdhet...

Fåtöljläge...

... svårt att gå, ont, inflammation i höftled/höftmuskel.

Kan inte ta mig till jobbet och det känns inte alls bra. Inget kul vara hemma, vill ut och gå i det vackra vårvädret! Jag vill jobba!

Men det kanske ordnar sig, pratade nyss med chefen, kanske får jag åka taxi till och från jobbet och då kanske jag kan jobba...

Kanske kanske kanske...

Väntan, längtan

Ord och bild

"qi - ord och bild" heter den här bloggen. Tanken när jag startade den var att det skulle bli mest ord och kanske lite bilder. När jag nu ser tillbaka så har det i stället blivit mer bilder än ord. Kanske var det så att när jag tappade förmågan att ta till mig och uttrycka ord på samma sätt som jag gjort tidigare så fick det där med bilderna större plats.

Jag gillar det...

Vinterlördag

Lördag igen... Veckorna går,nu är vi snart inne i februari. Ljuset,ljuset...

Just nu är min dotter på väg till Indien. Hon var där förra vintern och blev blixtförälskad i landet och människorna. Nu återvänder hon, ska vara där hela februari.Vi håller kontakt via internet, det är fantastiskt att kunna följa henne via e-mail, Facebook och MSN. Jag önskar henne en ny fantastisk resa och kommer att hålla henne uppdaterat om det händer något viktigt här hemma.

När det gäller mig själv så är det just nu lite "down" i humöret. Det gör att jag blir inaktiv och trött. Märks väl här bl a... Längtar efter våren och gröna färger igen. Men det är fint med den vita vintern! Fast kallt. Så jag håller mig mest inne och läser. Och så halt det blivit! På gatorna i Göteborgsområdet är det blankis efter det underkylda regnet som föll i början av veckan. Så jag har gett upp och tagit på mig broddarna för att kunna ta mig till jobbet. Nu är jag verkligen tant men förhoppningsvis ska jag klara mig från benbrott och stukningar...

.

Rutiner och ork

Första riktiga arbetsveckan för iår är över. Den har gått fort. Det är skönt att komma in i normala arbetsrutiner igen. Jag håller fortfarande på att försöka skapa rutiner utanför min arbetstid på fyra timmar om dagen. Jag trodde att jag skulle orka fler roliga saker den tid jag inte jobbade, men när jag kommer hem på eftermiddagen behöver jag vila och sova en stund. Och vips är det mörkt och kväll...

Börjar förstå att det är så här det är, det är så här mycket jag orkar. Just nu i alla fall. Bloggandet och ritandet t ex går på sparlåga som så mycket annat i mitt liv. Just nu. Det där att för att bli starkare och inte så trött så måste jag anstränga mig ytterligare har jag förkastat. Jag accepterar att jag är här nu. Framåt våren kanske jag kan ta små kreativa steg i någon riktning.


Tavlan gjord av Ulla Holmstrand

.

Det ljusnar...

... äntligen. Ljuset kommer tillbaka, som jag har längtat!

Gott nytt och ljust år tillönskas alla!