Sådana här hade jag inte på mig när det hände, de låg hemma i byrålådan...
(Bilden från Sveriges Radios hemsida)
Idag är det fyra veckor sedan snön och vintern kom till Kållered, och fyra veckor sedan jag ramlade och bröt armen och handleden. Under dessa veckor har jag bara varit ute i samband med transporter till och från sjukhuset. Allt p g a halknoja... Jag är rädd att jag ska ramla igen och bryta något mer, benskör som jag är.
Armen är redigt ihopskruvad med metallplattor och skruvar och kommer väl att sluta värka så småningom. Sjukgymnastik ska förhoppningsvis öka rörligheten i handleden, just nu är det många rörelser som jag inte klarar av, t ex att skriva på datorn med höger hand eftersom det inte går att vrida ner handen till tangentbordet. Men vänsterhanden klarar av det som en dans nu och kan glänsa över den stela högern!
Inte ens katterna vill ge sig ut i allt detta vita och kalla, så vi är tre sura innekatter här som går varandra på nerverna. Ca 78 ggr per dag får jag hasa mig upp ur fåtöljen och öppna ytterdörren för en våldsamt jamande katt som absolut måste ut, nu! Bara för att efter att ha stått en stund i den iskalla dörröppningen och inte kunnat bestämma sig fnysande lomma in igen...
Lite deppigt är det också. Mina vardagsrutiner har kraschat, jag funderar på om jag kommer att kunna rita och skriva med högerhanden igen osv...
Känns bra att få gnälla av sig lite här i alla fall!
