... på väg, om än på kryckor!
Veckan har varit fin, har jobbat och det har känts så bra att vara tillbaka! Taxiresorna till och från busshållplatsen i min lilla förort har fungerat precis som de ska och så även bussresorna in till Göteborg. Myllret av människorna, åh vad jag saknat det och åh vad jag gillar Göteborg om våren!
Ljuset denna vecka har nått långt in i min själ när jag efter jobbet och resorna kopplat av i Baden-Badenstolen här utanför.
Och det här med askmolnet som förändrar planerna för så många... En av fördelarna med taxiresandet är att man träffar så många trevliga taxichaufförer, och igår berättade han som körde mig hem att det minsann är spännande att vara taxichaufför dessa dagar. Flera av hans kollegor hade fått körningar till Stockholm, Berlin, Paris osv...
Livet är gott att leva igen!
.
... blir det taxi till bussen som går till jobbet! Sen blir det jobb.
Känns bra. Jättebra!.
Efter att ha varit sjukskriven och hemma över en månad börjar jag bli ganska desperat. Går ut med soporna utan kryckor och går dessutom ett varv runt garagelängan. Det går ganska bra. På vägen tillbaka tar jag ut cykeln från cykelrummet. Planen är den att jag ska prova om jag kan cykla ner till centrum, ca 2 km. Om jag kan det så kan jag ta mig till jobbet via en buss som går till torget nära mitt jobb. Därifrån kan jag gå de ca 150 meterna till mitt jobb.
Parkerar cykeln utanför dörren, känner att jag behöver vila mig en stund innan cykelturen.
Medan jag kollar på 13:e avsnittet av "Six feet under", jag har lånat de två första boxarna av dottern, ringer telefonen. Det är FK, min gamla handläggare från min tidigare sjukskrivning. Hon har fått över sjukfallet och jag berättar vad som hänt och att jag planerar att cykla i morgon eftersom jag inte mår bra av att gå hemma.
Då säger hon att jag inte ska cykla i morgon utan vänta tills hon kollat upp om det där med taxiresorna verkligen stämmer. Åtminstone borde jag kunna få taxiresor ner till bussen tycker hon.
När jag jag lägger på luren känner jag mig gråtfärdig. Varför är tårarna närmare när någon är snäll mot mig än tvärtom?
.
