Helgen...

... så här långt. Större delen av tiden har ägnats åt Annette Kullenbergs biografi över Marianne Höök. M H var en kvinna som jag visste att hon fanns men jag visste egentligen inget mer om henne än att hon var vacker och att jag inte kände någon gemenskap med henne. Hon tillhörde samma generation som min mamma, men till skillnad från mamma var hon en del av en "finare värld". De som läste Veckojournalen och syntes i festreportagen i Svensk Damtidning. Ändå blir det så att jag lånar boken på biblioteket, har hört en del om den och blivit nyfiken antar jag.

Och så har det hänt igen att jag snubblat över en bok som jag inte har några större förväntningar på men som träffar mig som en spark i magen, eller hur man nu ska beskriva det man känner när något man läser berör en starkt. Jag har svårt att släppa boken när jag börjat läsa om kvinnan som verkade så framgångsrik och var så begåvad och samtidigt så olycklig. Som spelade så många roller och förnekade sitt ursprung. Som till slut tog livet av sig, precis som hennes mor hade gjort när Marianne bara var ett halvår gammal.

Som sagt, nästan hela helgen har gått, jag har suttit ute i skuggan i Baden-Badenstolen och läst och läst. Jag har beställt ett par böcker av Marianne Höök på biblioteket, det fanns inte så många. Det mesta hon skrev var korta kåserier och spalter som publicerades i olika dagstidningar. Jag har även lyssnat på ett par bevarade radioprogram ur SR:s minnesarkiv.

Mer än läsvärd tycker jag om boken.