Trött. Ingen kontroll på tillvaron just nu. Försöker finna mina rutiner igen efter semestern. Ont här och där, åldern och brist på motion. Funderar en hel del. Vill mycket, orkar lite... Inspirationen att skriva här är inte så stor just nu, det blir bättre snart, hoppas jag.
CU/qi
.
19 comments:
Precis så brukar jag också känna det när jobbet kör igång. Det blir för mycket på något sätt. Hoppas du hittar vägen snart nog.
Känner igen mig precis! Fasty jag kan blogga mycket kan jag ändå tänka att jag inte har nåt att säge egnetligen och känna mig håglös.. då kokar jag te och lyssnar mig bort i en bra ljudbok.. kram!
Bara ta sej på cykeln och njuta av alla fina dagar vi har kvar av sommaren..
Lena: Tack, hoppas allt blir bra för dig när du börjar jobba!
Monica: Sitter här med en rykande kopp darjeling, håller med, te hjälper alltid upp humöret!
Hannele: Tack för den Hannele... ;-)
Ska tänka på det. Idag har jag i alla fall gått en halvmil i det fina vädret...
Hur har det gått med din kontakt med försäkringskassans läkare? Hoppas att det har gått bra med deras bedömning och att du kan få arbeta så mycket/litet som du känner att du orkar!
// Lisbeth
Londongirl: Det är inte klart än så jag vet inte hur det går än. Ovissheten påverkar mig i negativ riktning. Hoppas få besked snart men det kan ju ta tid...
Initialsvårigheter... att börja efter ett långt sommarlov är bland det värsta jag vet. När jag väl kommit igång går det lättare. I år har det varit helt galet snurrigt och jag har bara jobbat och sovit...
Hoppas att du kommer in i lite rutiner.
Kom igen!
När det känns rätt.
Och det gör det säkert.
;-)
Bloggblad: Initialsvårigheterna, när ska jag lära mig att de går över, att det är så, alltid..? Nu kanske? :-)
Bert: Jag kommer alltid igen... dippar bara lite ibland! :-)
aj,aj - jag vet hur ledan, tröttheten kan skapa passivitet.
Men för allt i världen - lägg in en liten,liten motionsrunda var dag. Den kan utökas - och det händer något inombords.
Tack vare mina rundor under augusti -som nu börjat bli rejäla på c:a 30-45 minuter, så har jag äntligen börjat återfå lite av min energi... måtte det hålla i sig.
Om det är lathet, ålder eller för lite av nyttiga grönsaker & frukter låter jag vara osagt. Men man måste få energi utifrån för att det ska kännas ok.
OCH jag tror ju även att man behöver hjärnvila då och då.
Att bara vara kan faktiskt skapa utrymme för nyheter:)
Inkan: Jag vet om nyttan av motion, jag går faktiskt, frivilligt, jag hade kunnat åka spårvagn, närmare en timme varje arbetsdag i samband med transporterna till och från jobbet. Och igår, lördag, gick jag en långpromenad på ungefär en timme. Trots detta är energinivån låg. Men jag vet att det kommer att vända om/när saker och ting faller på plats, dvs när FK fattat beslut om min ekonomiska framtid.
Och vilket vackert collage du har gjort i inlägget här under! Underbart är det .. med katten i mitten .-)
Elisabet: Tack, ja du vet att det är de små guldkornen som är lycka!
Mina i-svårigheter håller i sig rätt länge... men nu äntligen har jag fått ett schema som jag tror ska funka, och har ledig dag i morgon. Två hysteriska veckor utan vare sig rast eller ro... det är mer än jag pallar för.
Bloggblad: Skönt att du ser en ljusning i kaoset!
Det är väl bara att ta det lugnt.
Hannele: Just det, och det är det jag gör nu...
Tack för de fina orden på min blogg.
Jag känner igen mig i det du beskriver.
Och det har varit trögt att få ut ord på bloggen, idag verkar det ha lossnat lite.
Kram
Bloggullet: Tack själv för dina ord!
Post a Comment