Befinner mig mitt i läsningen av Karin Fossums senaste bok "Brott". Som jag skrivit tidigare har jag haft svårt att läsa böcker efter det att jag blev sjuk. Tappar ofta koncentrationen och intresset. Men denna bok får mig att nå det jag skrev om tidigare, nämligen flow...Jag har lånat boken på biblioteket, men kommer att köpa den, för det är en bok jag vill äga för att läsa om och låna ut till andra. Den handlar om en man som lever ett inrutat och skyddat liv, han är ensam och säger sig vara nöjd med det. Han arbetar på ett galleri som säljer konst. Tavlorna på galleriet blir de vänner han saknar, dem kan han närma sig och gå in i. Det är bara genom tavlorna han vågar kommunicera på ett djupare sätt med andra människor. Tills en kall vinterdag då en ung drogpåverkad flicka kommer in på galleriet för att värma sig och eftersom han inte vågar köra ut henne bjuder han henne på en kopp kaffe. Hela hans inrutade liv börjar därefter krakelera...
Jag har inte läst färdigt boken än, så jag vet inte hur det går, men jag har mina aningar, hoppas jag har fel... Den här boken är så bra skriven, så skickligt upplagd och där finns så mycket klokhet. Det är ingen kriminalroman, som Karin Fossum gjort sig mest känd för att skriva, utan en psykologisk roman om människors svårigheter både att närma sig varandra och att hålla behövliga avstånd.
Läs den!
