Om ni missade...

... veckans föreställning på tvåan igår, "Carrie Fisher, stjärnan som krigade" ta chansen så länge den finns på SVT-Play. Bland det bästa jag sett på riktigt länge! Framför allt är den rolig, men också tänkvärd och ger en inblick i hur det var att växa upp som barn till två berömda och själviska föräldrar i Hollywood. Hennes släktträd, som hon går igenom på en svart tavla, mycket pedagogiskt och framförallt vansinnigt roligt, säger en hel det hur det var och kanske är i Hollywood med alla relationer fram och tillbaka.

Och inte visste jag att hon varit gift med Paul Simon...

Kikar in...

... och ser om ni är kvar.

Det har varit dåligt med bloggande den här kalla, mörka vintern. Jag har känt att jag inte haft något roligt att berätta, saknat inspiration helt enkelt. Men nu, med ljuset och våren-sommaren kommer energin tillbaka och jag hoppas att jag ska få tillbaka lusten att blogga och kommentera igen.

Jag har hopp om detta, något som känns i magen säger mig det. Ett slags pirr...

Gary Moore

Still got the blues for you...

Älskar den här låten, den är så vacker och vemodig, får mig att tänka på svunna kärlekar. Och nu är han som gjorde den också borta... Sorgligt.

Hanne Vibeke...

Om ni missade K-special igår om Hanne Vibeke Holst ta chansen att se den på svt Play! Den är vekligen bra. Jag fick upp ögonen för henne när jag läste hennes självbiografi "Min mosters migrän", en bok som jag också rekommenderar!

Äntligen...

... är alla dessa helger över och och det ljusnar igen! Nästa vecka är en vanlig vardagsvecka med fem arbetsdagar och jag ska arbeta tre timmar per dag. Veckan därefter räknar jag med att vara uppe i mina vanliga fyra timmar. Handleden är inte bra men tillräckligt för att jobba min halvtid, tror jag.

Året 2010 var inget höjdarår för min del. Åtminstone vad gäller skador. Tyvärr är det det som dominerar när jag tänker tillbaka. Nu gäller det att överleva tills det blir barmark och o-halt igen...

2011 blir ett bra år! Det jag satsar på är

• komma igång och rita igen
• komma igång och blogga mer inspirerat
• komma igång och gå mina 10 000 steg per dag igen
• fortsätta ommålningsprojekten hemma
• mm

Bäst av de bra 2010

På sidan av bloggen, alldeles här intill har jag listat de böcker jag läst 2010 och som jag tycker är bra och läsvärda. Det blev 34 st bra böcker.

Jag funderade på vilken som var bäst av de bra? Enligt min egen personliga smak alltså...

Flera av de författare jag läst 2010 är nya för mig. På biblioteket snubblade jag över boken "Cancersurfare" skriven av en författare som jag aldrig hört talas om tidigare, Per Johansson. Boken handlar om en ung kille som arbetar i hemtjänsten samtidig som han skriver en uppföljare till sin förra roman "Göteborg i päls". Per Johansson har skrivit en roman tidigare med samma namn så jag antar att han har många likheter med killen i "Cancersurfare". Och som han skriver... Korta kapitel, som en blogg tänkte jag när jag läste, och berörande om en känslig ung killes möten med andra inom hemtjänsten och hur han påverkas av dem och hur detta i sin tur påverkar hans skrivande av den nya romanen. Jag rekommenderar alla att läsa både "Cancersurfare" och "Göteborg i päls"!

När jag forskade vidare om Per J visade det sig att han inte var så okänd i litteraturkretsar, han var nominerat till Borås Tidnings debutantpris 2007 för "Göteborg i päls" och Göteborgspostens litteraturpris 2010 för "Cancersurfare".

Vore kul att höra vilka böcker som berört er mest 2010...

Julafton

På banan igen

Idag har jag varit på jobbet och arbetat två timmar! Var på sjukhuset och röntgade armen igår och den är ännu inte stabilt läkt. Bl a är en skruv lös (i armen alltså...). Så jag blev halvt sjukskriven, dvs jag ska jobba hälften av min halvtid i fyra veckor.

Det var jätteroligt att komma till jobbet igen! Har saknat den sociala gemenskap som jobbet innebär. Och detta att känna att man gör något som man klarar av bra!

Innekatter

Sådana här hade jag inte på mig när det hände, de låg hemma i byrålådan...
(Bilden från Sveriges Radios hemsida)

Idag är det fyra veckor sedan snön och vintern kom till Kållered, och fyra veckor sedan jag ramlade och bröt armen och handleden. Under dessa veckor har jag bara varit ute i samband med transporter till och från sjukhuset. Allt p g a halknoja... Jag är rädd att jag ska ramla igen och bryta något mer, benskör som jag är.

Armen är redigt ihopskruvad med metallplattor och skruvar och kommer väl att sluta värka så småningom. Sjukgymnastik ska förhoppningsvis öka rörligheten i handleden, just nu är det många rörelser som jag inte klarar av, t ex att skriva på datorn med höger hand eftersom det inte går att vrida ner handen till tangentbordet. Men vänsterhanden klarar av det som en dans nu och kan glänsa över den stela högern!

Inte ens katterna vill ge sig ut i allt detta vita och kalla, så vi är tre sura innekatter här som går varandra på nerverna. Ca 78 ggr per dag får jag hasa mig upp ur fåtöljen och öppna ytterdörren för en våldsamt jamande katt som absolut måste ut, nu! Bara för att efter att ha stått en stund i den iskalla dörröppningen och inte kunnat bestämma sig fnysande lomma in igen...

Lite deppigt är det också. Mina vardagsrutiner har kraschat, jag funderar på om jag kommer att kunna rita och skriva med högerhanden igen osv...

Känns bra att få gnälla av sig lite här i alla fall!

Missa inte!

Jag har just sett en underbar dokumentärfilm om organisationen Bobby Bear i Sydafrika som hjälper övergivna och våldtagna barn. Jag brukar ha ont av att se filmer om barn som har det svårt. Men här finns de tuffa medlemmarna av Bobby Bear, alla kvinnor, som kämpar för barnens rätt till ett tryggt liv. När jag sett klart filmen är jag varm om hjärtat...

Se den och bli berörd!

En skör själ...

... i en skör kropp.

De som följt min blogg vet om att jag har en skör själ. Rätt som det är går den sönder trots att jag försöker undvika livets synliga fallgropar.

Nu gäller skörheten även min kropp. Det har konstaterats att jag har benskörhet. Orsaken till att jag blev utredd var de frakturer i bäckenet jag fick i vintras. Remisser skrevs och för två veckor sedan fick jag diagnosen. Nu ska behandlingen sättas igång. Snart alltså. Först ska en massa andra prover analyseras.

Så i tisdags morse förra veckan, när det första lätta snöfallet föll över Kållered borde jag ha sett de blinkande varningslamporna. Det kanske är halt!

Men det var inte halt. Inte förrän vid övergångsstället nere i centrum. Överraskningen var total och jag visste med en gång att jag brutit armen. Rikigt illa dessutom! Och naturligtvis höger arm!

Så förra veckan tillbringade jag tisdag till fredag inlagd på sjukhus. Opererades och har nu en metallplatta och ett okänt antal skruvar inopererade i armen.

Sjukskriven till 15 december. Djävulskt ont gör det också...

Plötsligt var det höst!

Jag är tillbaka efter ett långt blogguppehåll. Efter det att jag spillde te i datorn hamnade jag i en svacka där jag allvarligt funderade på om jag verkligen skulle fortsätta med bloggandet. Fortfarande känner jag mig tom på idéer om vad jag ska skriva här, men t v är jag kvar och skriver kanske här ibland om det skulle dyka upp inspiration. Mitt Adobe ritprogram är borta och ett nytt program är fruktansvärt dyrt. Så det får vänta, det får bli repriser på bilder eller fotografier. Om det blir några bilder överhuvud taget...

Men hösten är fin!! I lööv you...

Att börja om

Så var det dags igen... Att börja om. Det som inte fick hända igen, det som absolut inte skulle hända igen, det hände.

Min röda dator har dött. Lämnat mig alldeles för tidigt, bara två år gammal! Utan att jag gjort det jag skulle, dvs tagit backuper på det jag skrivit och ritat utanför blogg och Flicr. Trots att samma sak hänt med tidigare dator och jag därför borde ha försäkrat mig om att en sån sak inte skulle hända igen så sitter jag nu här. Med lång näsa...

Inte nog med detta. Det var jag som dödade den! Råkade hälla te i den. Jag älskar te, men det gör inte datorer kan jag meddela...

I en vecka var jag helt utan dator, dvs på jobbet hade jag dator men där får man inte nöjessurfa. Verkligen inte!

Men jag har en son som har en liten bärbar fin PC som jag fick låna efter en veckas abstinens. Så nu finns jag här igen, men "fattigare" på "bagage".

Jag har börjat om ganska många gånger inom livets olika områden. Flyttat, gift mig, skilt mig, bytt jobb osv... Det har även positiva sidor att börja om. Att börja med ett rent ark, bygga upp något nytt, det känns alltid bra.

Nu får jag ta tag i detta och se om jag får ut något på min drulleförsäkring som jag lyckligtvis har. Och så blir det att leta efter en ny dator igen... Någon som har ett bra förslag?

Det blir nog bra det här också... Till slut.

Sensommarsemestern...

... går mot sitt slut. Vanligtvis brukar jag ta ut min semester enbart i juli, men i år blev det av olika anledningar en uppdelad ledighet och det var verkligen något som jag ska göra fler gånger!

De två veckor jag haft nu har varit underbara! Inte så varma som juliveckorna och det gillar jag. Och stillheten! Förutom i tisdags och onsdags då vi hade alla väder nästan på en gång: Skyfall, storm (nästan i alla fall..) snabbt drivande moln i alla tänkbara färger och så lite sol mellan varven.

Jag har läst mycket böcker, haft besök från Blekinge (mycket god mat och gott vin...), grejat hemma (fortsatt diverse målningsprojekt), firat äldste sonens födelsedag och, inte minst, slappat ute i Baden Baden stolarna...

Och så har jag inte bloggat. Men läst mina favoritbloggar och kommenterat lite här och där. Nu hoppas jag komma igång med det egna bloggandet igen, får se hur det går...

Trött lördag...

... helt enkelt trött. Tur att det är lördag...

Sista semesterdagen...

... för den hör omgången. Om tre veckor ska jag ha två veckor till.

Jag är, trots den lite snörpiga minen på bilden, väldigt nöjd med denna ledighet! Jag har fått gjort mycket mer kreativt hemma än på många år. Målat, köpt nytt fint köksbord och fått många idéer hur jag vill gå vidare här hemma för att få det som jag vill ha det.

Och det ska bli roligt att börja jobba och komma in till stan igen!

see more Lolcats and funny pictures

Efter två veckors semester...

...är jag idag väldigt trött! Det har varit två intensiva veckor med firande av min födelsedag och målande av mina köksskåp. Nästan maniskt har jag spacklat alla hål och sprickor, grundmålat en gång och färdiglackat två gånger. I denna hetta, badande i svett stor del av tiden. Det har varit roligt,men igår vaknade jag med världens migrän inklusive illamående. Idag, fortfarande lite lätt illamående, bestämmer jag mig för att ta en paus på ett par dagar med målandet och vilar och läser lite böcker i stället.

På tisdag fyller min syster år, då åker jag ut till Styrsö i Göteborgs skärgård och hälsar på henne. Ännu en födelsedag ska firas nästa vecka, denna gång mina söners pappa, en av mina bästa vänner.

Mycket tårta på gång alltså...

I morgon...

... börjar första delen av min semester! Tre veckor, inget är planerat utom tre födelsedagar som ska firas. Jag gillar att ha det så, inget stort och oflyttbart inplanerat som jag kan stressa upp mig med.

Alltså inga längre resor, min stresströskel gör att jag inte klarar av det just nu.

Ska fortsätta, om lusten finns kvar, med mina målningsprojekt. I små, små steg, avbrutna av läsande och cykelutflykter.

Och jag bryr mig inte ett dugg om hur vädret blir!

.

Roskildefestivalen

Dottern är på årets Roskildefestival. Hon har varit där de senaste åren, bor i tält med kompisar och har jättekul. Jag vet att det kan vara det, jag har varit där. En gång.

Jag har varit där, framför den orange scenen, tillsammans med en massa andra människor som tillsammans upplevde olika fantastiska konserter.

En av de sista kvällarna var det ett amerikanskt band, Pearl Jam hette de. Det var en regnig blåsig kväll, fantastisk stämning i publiken. En del av den unga publiken var som i extas. Vi stod ganska långt fram till vänster om scenen.

Ja, det var den kvällen, för 10 år sedan. Plötsligt ber en i bandet att alla vi i publiken ska ta tre steg bakåt. OK, det gjorde vi. Men snart trycktes vi fram igen och vi uppmanades åter att ta tre steg bakåt. Vi krokar arm med de omkringstående och tar alla tre stora steg bakåt. Det börjar gå upp för oss att något allvarligt hänt när konserten avbryts, bandet lämnar scenen, någon av dem gråter.

När vi går ut från festivalen pratar vi med vakter som säger att det är två döda. Så sorgligt.. Vi kollar så att ingen av dem vi rest med har drabbats, vilken tur att mobiltelefonerna finns nu, och blir lugnade. Vi går till vårt övernattningsställe och somnar så småningom. När vi vaknar och sätter på radion får vi reda på att det nu är åtta döda, ihjälklämda unga män. Så småningom ska det visa sig att nio miste livet...

Jag är inte orolig för dottern som är där nu. Den här olyckan har lett fram till bättre säkerhetsanordningar på alla festivaler. Men jag gömmer aldrig Roskilde 2000, hur skulle jag kunna göra det? Sorgen dagen efter olyckan är det jag minns mest. Och jag har aldrig återvänt.

.