God hänryckning...

Konstnär: Ulla Holmstrand

... önskar jag er. Sommarnätterna blir kortare och kortare, ta vara på dem för de har ljus i sig. Koltrasten sjunger fortfarande.

Bilder hos flickr

Jag har börjat lägga in mina ritade bilder på flickr, om någon är intresserad av att se dem samlade. Jag har en massa olika bilder, en del publicerade här, andra inte det.

Uppdatering 2007-05-22: Tack för all positiv respons om mina bilder på flickr! Jag tar till mig det i hjärtat. Ska fundera på att, som några föreslår, lägga till en kommenterande text till varje bild. Lägger till lite nya bilder varje dag, så kolla gärna fler gånger... :-)

Sista muddarna...

... på ett tag i allafall! "Examensarbetet" blev med pärlor. "Norrsken" kallar jag dem efter egen, ojämn, påsyning av pärlorna, som från början var vita men som tillsammans med den svarta bakgrunden fick en massa olika färger.

Någon hann före mig...

... till bästa fåtöljen. Det regnar idag och inte ens katterna vill gå ut. Har därför tänkt tillbringa en del av dagen tillsammans med islänningen Arnaldur Indridason och hans senaste bok "Vinterstaden". Känner ni Arnaldur? Om inte, och om ni tycker om välskrivna deckare, rekommenderar jag att ni läser någon av hans böcker om kriminalpolisen Erlendur i Reykjavik på Island. Island är på en gång både annorlunda och likt Sverige. Indridason har blivit utsedd till Nordens bästa deckarförfattare och jag är beredd att hålla med (fast jag har ju inte läst alla deckarförfattare).

Ella får väl ligga kvar i fåtöljen, jag får hitta en annan plats...

Tecken...

... på att jag håller på att tillfriskna: I morse när jag körde bilen till träningen såg jag att allt var vackert i naturen. Plötsligt gick ett stråk av glädje genom kroppen, jag kände att det var vackert. Tidigare under min sjukdomstid har jag mestadels kunnat se att något är vackert och objektivt konstaterat det. Nu kände jag det i kroppen, som något varmt i magen. Och insåg att det var länge sedan jag verkligen kände gjädje...

Idag...

... är jag trött, känner mig i oordning, oorganiserad, ansiktet i upplösning. Hoppas att en god natts sömn ska rätta till det. Inget särskilt har hänt, jag har bara gjort lite mer än vad jag egentligen orkar med. I morgon är en annan dag...

Stickar muddar för fulla muggar...

... är vad jag håller på med medan jag ser på TV eller hör på radion. På begäran från Annela visar jag här vad jag åstadkommit hittills...

Tack...

... för alla kramar och hälsningar efter föregående inlägg. Det värmde!

Det blev en lång, oanmäld bloggtorka för mig. Plötsligt är mitt liv fyllt med en massa saker som både ger och tar energi: möten och rehab och gympa och läkarbesök... Och, inte minst, administrativt krångel i samband med mitt namnbyte. När jag fick bekräftelsen på mitt namnbyte visade det sig att det inte stavades på samma sätt som jag alltid stavade det när jag bar det. Det gäller en bokstav som ändrats och man kan ju tycka att det inte är så viktigt, men det är det. För mig. Så efter turer med skattemyndigheten, som inte ändrar det eftersom själva felet måste ha skett innan min födelse (!), så har jag idag talat med Patent- och registreringsverket. De kommer att ändra det och ta ut en kostnad på 1500 kr för det. Det svider men ibland kan det kännas viktigt att det står "q" i st f "k"...

Annars känns livet skönt och innehållsrikt just nu.

Ansiktsmask

Idag unnade jag mig något som jag aldrig gjort förut. Jag har varit på salong och fått en ansiktsbehandling med mask och ögonbrynsplockning, ögonfransfärgning mm. Allt var ljuvligt och väl värt sitt pris! En skir liten älva i ljusa kläder masserade mitt ansikte och min hals medan stilla musik hördes i rummet. Och när jag låg där och njöt av beröringen av lätta varma händer kom jag att tänka på att det värsta med att leva som ensam är saknaden av just beröring. De svala bomullsrondellerna på mina ögon fångade upp mina tårar...

Förstamajträd

Jag blir inspirerad av carulmares glada förstamajträd och lägger in en bild på mitt träd, taget idag första maj. Älskar detta träd och dess förändring med årstiderna. Just nu är det som ett moln utanför mitt fönster, en vacker brud klädd i vitt...

Berörande läsning

Befinner mig mitt i läsningen av Karin Fossums senaste bok "Brott". Som jag skrivit tidigare har jag haft svårt att läsa böcker efter det att jag blev sjuk. Tappar ofta koncentrationen och intresset. Men denna bok får mig att nå det jag skrev om tidigare, nämligen flow...

Jag har lånat boken på biblioteket, men kommer att köpa den, för det är en bok jag vill äga för att läsa om och låna ut till andra. Den handlar om en man som lever ett inrutat och skyddat liv, han är ensam och säger sig vara nöjd med det. Han arbetar på ett galleri som säljer konst. Tavlorna på galleriet blir de vänner han saknar, dem kan han närma sig och gå in i. Det är bara genom tavlorna han vågar kommunicera på ett djupare sätt med andra människor. Tills en kall vinterdag då en ung drogpåverkad flicka kommer in på galleriet för att värma sig och eftersom han inte vågar köra ut henne bjuder han henne på en kopp kaffe. Hela hans inrutade liv börjar därefter krakelera...

Jag har inte läst färdigt boken än, så jag vet inte hur det går, men jag har mina aningar, hoppas jag har fel... Den här boken är så bra skriven, så skickligt upplagd och där finns så mycket klokhet. Det är ingen kriminalroman, som Karin Fossum gjort sig mest känd för att skriva, utan en psykologisk roman om människors svårigheter både att närma sig varandra och att hålla behövliga avstånd.

Läs den!

Ettårsjubileum!!!

Visserligen egentligen igår, men vi tar det idag i stället, igår var så stökigt med allt datorsfixande så jag missade det. Så varsågod alla gamla och nya bloggvänner, idag bjuder qi på hemlagad gräddtårta och te!

Som jag har kämpat...

... för att få in en bild här i presentationsfältet till höger! Men nu sitter den där, äntligen!

Hår på utväxt...

... visas med anledning av Martildas undran i hennes kommentar till föregående inlägg. Jag hade varit hos frissan och klippt mig för att få längre hår... :-)

Det är mycket nu...

Jag har inte skrivit något här på ett tag. Det har varit mycket annan verksamhet, det mesta rörande min rehabilitering.

Denna veckan har jag startat med gymträning. Som ett led i rehabiliteringen får alla i kommunen som är långvarigt sjukskrivna träna på ett gym under ledning av sjukgymnast. Två gånger i veckan får man gå, under fem veckor. Jag har aldrig tränat på gym tidigare, hade en massa fördomar att det bara var en massa utseendefixerade rika människor som gjorde det. Det är det inte kan jag konstatera nu. Och jag är positivt överraskad att det är så kul. Träningen behövs så innerligt väl, det finns ömmande muskler som jag nu tränat som jag inte hade en aning om att jag hade... En annan sak är att det finns stora speglar överallt på gymmet. Det är konstigt, i speglarna hemma tycker jag att jag ser ungefär likadan ut som jag gjort de senaste åren. I speglarna på gymmet ser jag väldigt tydligt att jag gått upp 10 kilo de senaste fem åren. Och jag ser precis var kilona sitter, inte snyggt om man säger så...

Igår, onsdag, min enda lediga dag den här veckan, var jag hos frissan. Jag njuter verkligen av att gå dit och bli ompysslad av min frisör. Läsa tidningar och diskutera frisyrbyte. Håller på att byta frisyr från riktigt kort till lite längre. Får se hur länge jag står ut...

Och utanför blommar det för fullt och fåglarna sjunger...

Bloggerstrul...

... och både min bild och statistiken till höger har försvunnit i samband med att jag till sist låtit mig övertalas att gå över till Nya Blogger. Övertalas och övertalas förresten, jag kunde inte lägga inlägg på min gamla sida utan hade plötsligt en ny sida där inga inlägg fanns. Efter diverse krångel fick jag bort den nya och kom in på den nygamla där jag nu, som alla andra kunnat länge, kan lägga etiketter..

Någon som vet om det går att få tillbaka det som stod på högersidan?

Helger och ensamhet

Hello, is there anybody out there?

Veckan har varit händelserik med många möten. Jag är trött, men det känns OK ändå. Helgen blir en vilotid. Fast jag gillar egentligen inte helgerna nåt vidare, känner mig ensammare då än annars. Jag har under min sjukdomstid sökt mig till ensamheten och tystnaden hemma. Det har känts tryggt. Men nu känner jag en svag men dock längtan ut. I verkligheten. Där ute... Samtidigt känner jag en trötthet och, kanske, rädsla. Relationer går i kras, det gör så ont, kanske bäst att låta bli. Hur lagar man sårad tillit?

Avstamp

Tillfällig och oplanerad bloggtorka har det varit här ett tag. Jag får skylla på förkylningen som fortfarande dröjer kvar och påverkar nattsömn och ork. Och att rehablilteringen tar upp mycket av min tid och kraft just nu. Men den ger också kraft och struktur åt min tillvaro.

Min pågående rehabilitering känns bra. Den regelbundna kontakten med de andra i rehabgruppen är något jag saknat tidigare. Mina samtal med psykologen ger resultat. Jag känner att jag kan lägga gamla "spöken" och upplevelser bakom mig. Idag har jag beslutat att ta tillbaka mitt flicknamn, något jag funderat på länge (13 år...). Idag går ansökan iväg och det känns som en milstolpe. Ett avstamp vidare...

Märklig upplevelse ...

Harriet Andersson

... att se om den första barnförbjudna filmen jag såg på biograf när jag var 12 år gammal (ja, jag såg äldre ut än jag var.. :-)). Siska heter den och gick som matinéfilm på TV i eftermiddag.

Varför två tjejer 12-13 år gamla fick för sig att se just denna film har jag svårt att komma ihåg idag. Troligen berodde det på att vi ville testa om vi skulle komma in på en barnförbjuden film och detta var den som var lättast tillgänglig. Men det var inga problem, ingen bad om legitimation.

Jag kom, innan jag såg om filmen, bara ihåg en sak från filmen, nämligen att Harriet Andersson i slutscenen allvarligt ser rakt in i kameran. Det är en helt annan människa som ser filmen nu jämfört med den oskuldsfulla 12-åringen. 12-åringen tyckte Siska (Harriet Andersson) var dum som inte flyttade ihop med den snälle Bo (Lars Ekborg). Nu, över fyrtio år senare, förstår jag Siskas val... Då, i filmen, blev hon kallad "inte en riktig kvinna" eftersom hon inte ville kompromissa när gäller hennes yrke som läkare.

Jag har definitivt större behållning av filmen idag jämfört med vad 12-åringen hade. Nu slås jag dessutom av hur otroligt vackert ansikte Harriet har...

Vilken var din första barnförbjudna film du såg på bio?

Bidde ingen resa....

... till en annan stad. Istället hemma med världens förkylning. Inget kul...