... att bli fotograferad. Det är när fotografen kan få mig att slappna av och glömma kameran, och sedan, behandlar bilderna med respekt så jag känner mig hemma i dem.. Det gör jag i den här bilden. Det här är jag, och att en fjäder från hatten hänger ner och kittlar mig på näsan, det stör mig inte det minsta. Det ger bilden det lilla extra.
Fotografen heter Marie-Louise.
7 comments:
Vilken fin bild! Du ser ut precis så känslig och mjuk som det verkar av din blogg!
En sån vacker bild, så vilsam och trygg.
Jag säger som bloggblad ..-)
Och din röst stämmer med bilden.
Du har så len och mjuk röst.
Känslig.
bloggblad, annela och elisabet: Tack! Och jag hänvisar till fotografen M-L, när jag tar foto på mig själv blir det aldrig bra, jag ser väldigt stel och konstig (=gammal och rynkig...) ut.
Vad roligt att få se lite bilder på dig vännen. På din bild så är du i positionen som är min favorit - med en katt i famnen :)
Ja, jag har tänkt detsamma. Ibland får man bilder av sig själv som känns sanna. Man hittar sig själv i bilden. Det är härligt!
Jag har en från när jag var liten. Jag är inte alls uppklädd utan har de kläder som jag tyckte bäst om. Pojkiga kläder, kläder som man inte behövde vara försiktig med. Kläder med fickor att stoppa saker i. Och bäst av allt, jag har en liten kattunge tryckt upp mot ansiktet.
Jag håller med det som sagts ovan, det passar precis med min inre bild av dig! En vacker bild!
Post a Comment