... jag måste erkänna att den inte är min melodi.
Så när värmen tar i så här framåt eftermiddagen går jag in och sätter mig i länstolen och läser Leif GW Perssons teori om Palmemordet. Gillar hans böcker, de är roliga och intelligent skrivna, tycker jag. Och så dras jag tillbaka till det som hände för längesedan och kan jämföra mina egna minnen och uppfattningar med hans, säkerligen mer initierade, tankar.
Eller också stickar jag en bit på något som jag inte vet vad det ska bli men det har med ord och pärlor att göra.
I torsdags avslutade jag min tid i trädgårdsrehabgruppen på Gunnebo. Vemodigt, men det kändes ändå rätt att gå vidare. Tiden har gjort mig starkare och gett mig det andrum jag behövt för att gå vidare i livet, kanske till ett arbete jag kan klara av. På tisdag börjar jag i den "riktiga" trädgårdsgruppen, då gäller andra trädgårdsland och nya utmaningar. Ser faktiskt fram emot det! Åtta veckor får jag vara där, därefter är planering något mer diffus. Finns något "lättare" arbete för mig på FK?
I helgen hade jag besök från Lidköping. Vilken energi det ger att umgås med vänner! God mat, skratt och vin. Jag borde göra något åt min, förvisso självvalda men ändå, ensamhet...
7 comments:
Låter riktigt positivt! Härligt.
Själv kan jag inte läsa GW.P. Blir aldrig klar eftersom jag läser med hans släpiga röst...
Stickar du ord och pärlor? Så ljuvligt det låter, som en dikt.
Trodde jag hade läst något av Leif GW Persson, och det kanske jag har, men jag märker (när jag googlar) att han har en gemensam rollfigur med Guillou - Anna Holt!
Skulle det kännas tryggt att återgå... eller skulle du vilja börja med något annat? För mig finns ju den tryggare valmöjligheten inte längre kvar... och det känns lite kluvet, ibland.
bloggblad: GW P, jag hade också tankar som utgick från hans mumlande framtoning, men jag tycker att han är helt annorlunda när han skriver. Bättre alltså... :-)
carulmare: Pärlord, ja, det stämmer och kanske blir det dikter. Vad gäller ev återgång till FK så skulle jag helst vilja börja något helt nytt, men det känns tryggare om jag kan få något där. Fast tråkigare... Jag har min ålder emot mig på arbetsmarknaden, 55+ som det heter.. :-)
Ja, det ör inte lätt att hitta en ny karriär, när man gett sitt allt till kommunen eller myndigheten. Man känner sig utnyttjad och lite tufsig.
Det blir säkert bra vad som än sker .., det tror jag verkligen.
Och så bra att du får fortsätta med lite trädgårdsarbete.
Min dotters svärmor blev uppsagd från ABF där hon varit nästan hela sitt vuxna liv.
Nu sökte hon till ett privat gruppboende för dementa.
"Jag har ingen vårdutbildning, men jag kan laga fläskpannkaka och göra rotmos med fläskkorv och koka gröt åt gamla tanter och farbröder ..", skrev hon.
Inte ett ord om sin ålder.
Hon är 58 eller 59.
Och ja, hon fick jobbet ..-)
mm... den boken har jag inte läst. Låter intressant.
jo, han har nog ett och annat innanför pannbenet.
Temperaturen är något behagligare här nu. omväxlande sol och moln. Det har tom regnat en skvätt.
Gillar dina bilder. Du måste ha en hel del nu?
Har du haft, eller tänker du ha, någon utställning?
kram
Cattis
annela: Det kan vara svårt att kravla sig upp... Vi får försöka stötta varandra!
elisabet: Jag tror också att det löser sig. Mycket beror på att man träffar rätt människor. Och SER att man träffat rätt människor...
cattis: Tack! Men någon utställning är inte på gång. Verksam heten är inte så stor, f n kör jag mest "repriser" här...
Post a Comment