Att öppna dörren till det förflutnaVad gjorde jag för 5, 10, 15 och 20 år sedan?
2003: Jag har svårt att komma ihåg något från detta år, trots att det ligger närmast i tiden. Året, åren innan hade varit turbulenta. 2002 lämnade jag en stad, en man och ett arbete. Flyttade hem. Antar att 2003 ägnades åt att komma på fötter. Fick ett nytt arbete hos samma arbetsgivare, helt annorlunda från mitt tidigare. Men, det är märkligt, jag kommer inte ihåg ihåg någon enskild händelse från själva året 2003.
1998: Efter att ha varit helt och halvt sjukskriven under ca ett år för behandlingar efter bröstcancerdiagnos 1997 friskskrevs jag i juli. Känslan kan närmast beskrivas som euforisk! Världen och livet var så vackert, jag var så tacksam att jag levde...
1993: Gifte om mig med en ungdomsförälskelse som jag träffat av en märklig slump året innan. Flyttade i samband med bröllopet till den ö där han bodde. Efter ett år insåg jag att det varit ett misstag och skilde mig. Flyttade hem igen.
1988: Var gift, vi hade tre barn 13, 7 och 5 år. Jobbade 75% med ett arbete som inte gav mig särskilt mycket. Jag var ständigt trött. Kände att jag hade tappat bort mig själv. Tappade även bort mannen jag var gift med, tre år senare var skilsmässan ett faktum.
OK, någon som nappar på samma utmaning?
10 comments:
Jag nappar på direkten!!!
Oj, du har verkligen varit med om mycket och har massor att berätta!
annela: Jag har läst din tillbakablick. Visst formas vi av det som händer oss och de val vi gör?
samuel: Ja, det finns en del. Precis som för dig!
Intressant att läsa! Tack för det. Men jag vet inte om jag törs, det blir så privat, eftersom det är starka privata känslor inblande i de händelser som format mitt liv. Och om jag fegar (som jag brukar) och bara skriver om det roliga som också hänt, då verkar det som om jag bara dansade fram på rosor... och det skulle vara grymt missvisande.
Men i min mycket privata pappersdagbok, gör jag såna tillbakablickar ibland.
bloggblad: Jag funderade länge vad jag skulle ta med. En del är naturligtvis utelämnat. Men det som är med har hänt och inga är "uthängda", det var åtminstone min ambition. Jag tar ansvar för det som hänt och har förlåtit mig själv och andra inblandade och bett mina barn förlåta mig för att jag strulade till saker och ting. Därför kändes det inte jobbigt att skriva om detta.
Modigt... med en sådan genomgång.
Själv vet jag inte om jag vill skriva mitt liv nu.
Men jag har gjort det när jag studerade och min handledare i svenska gav uppgift att skriva om det egna livet i årsintervaller. Då såg jag en så klar linje i mina val och de olika konsekvenser dessa val gav. Det var en nyttig insikt. Jag minns också att jag förstod att jag ej kunnat välja annorlunda än vad jag gjort. Eller var det för att slippa tänka "om" ?
inkan: Jag är inte modig, men det är nyttigt att se vad som hänt och förstå att trådarna från den man är idag går långt tillbaka.
Jag har redan gjort en sådan .., men jag minns inte när?
Det var nyttigt också .., i backspegeln kunde man se saker och ting ..., mer som ett pussel.
Tack som delade med dig.
annela: var har du skrivit om detta? Jag hittar det inte.
elisabet: Tack för all DU delar med dig, både glädjen och sorgen. Du och din blogg ger mig så mycket, varje dag.
Post a Comment