... att jag måste ge upp försöken att komma upp i 50% arbetstid. Det går inte. Måste stanna på 25%, åtminstone ett tag till.
Det tar ett tag att smälta detta. Och acceptera. Både tröttheten och gråten.
Sen att meddela alla berörda. Chef, läkare och FK. Det känns tungt. Alla som trott att det gått så bra...
9 comments:
Jag tycker att du gör helt rätt att stanna kvar på 25% tills du själv känner att du är redo för nåt mer.Nu har du provat 50% och vet i alla fall att det var alldeles för tidigt att gå upp i tid (och att kanske göra det på det stället).
Låt FK meddela chefen och skicka mail till läkaren om du kan. Det måste vara du som avgör när du orkar gå upp i tid - inte någon annan. Det viktigaste är att det får ta tid.
Jag skickar varma bamsekramar till dig.
Jag bara skickar en varm kram!!
Och håller tummarna.
Det är en framgång att återupptäcka sig själv på nytt också.. och just ditt nya jag kan inte orka med jobbet mer än 25% men det är ju bara den delen som handlar om jobbet.. resten av livet är kvar att upptäcka... en dag i taget och i den takten som du kan må bra på.. det finns mycket roligt också där ute..
KRAAAAAAAAM!
Hej Qi
Följer Dig. Är i samma situation som du. Har kämpat på med arbetsträning fått bakslag. Fått gå hem och varit som på ruta ett igen. Ska väl försöka komma igång i arbete igen i febr. Ibland undrar jag hur det skall gå till. Jag känner press från F.k och funderar mycket. Känner väl som någon skrev i ett inlägg att jag precis börjat återupptäcka ett nytt liv mot det jag hade innan som gjorde Mig så fruktansvärt sjuk.
Till sist Qi du gör helt rätt som backar, men det är fruktansvärt jobbigt när insikten drabbar än att det inte går, men man har inget val när kroppen och knoppen säger ifrån. För en sak är säker att det går inte att köra över dessa två längre. Genom att du skriver om Dig själv och hur det går för Dig. Stöttar du Mig, jag känner Mig inte ensam i Mina tvivel om att det vi drabbats av verkligen existerar för det gör det.Vi är levande bevis på detta. De som inte varit med om det förstår ingetting.
Många tankar till Dig
Lena
Jag förstår att du är besviken, man kräver ju så mycket av sig själv. Dock ska du istället vara nöjd med att du klarar 25%, låt det ta sin tid så att du går upp i tid i din takt.
Bloggvärlden är full av kloka och omtänksamma människor märkar jag när jag läser dina kommentarer.
Kram och tänk på dig sjäv först!
Hej
Och va duktigt och tufft av dej att ta beslutet innan de gått fel igen, att du lyssnar på kroppen och hör vad den säjer.
Grattis du håller på att bli bättre.
Ha en go helg på dej.
Eva.
Tack Annela, Elisabet, Monica,Lena Gladana och Eva! Ert stöd betyder mycket för mig. Stor kram till er alla!
Bra att du vet att du inte klarar mer än 25%, att du tar vara på dig själv... Och livet är ju så mycket mer än förvärvsarbete. Man kan bidra på många sätt... och jag är inte ens säker på om man skall tänka på det sättet, om man bidrar eller inte. Kanske räcker det att bara finnas? :)
Kramar
carulmare: Det borde ju räcka med att bara finnas eller hur? Och att det är mig själv jag ansvarar för och inga andra. Men så dyker den där hemska "syster duktig" upp och jag blir manipulerad. Av mig själv...
Post a Comment