Jag sitter och sappar framför TV:n på eftermiddagen. Hamnar i filmen "Den vita massaien". En vit kvinna från Europa har under en semesterresa i Afrika "drabbats av blixten" och förälskat sig i en mycket vacker man av massaifolket. Trots att hon rest dit i sällskap med en annan man. När de ska resa hem väljer hon att stanna kvar och leta upp den afrikanske mannen. Hon bryter upp ur sitt gamla liv och väljer ett helt annat. Hur det går vet jag inte ännu, är mitt i filmen.
Det att bryta upp, lämna allt och flytta till en ny stad, en ny kultur, en ny man, har jag också gjort. Det gick inte bra. Kostade mycket. Ens rötter skadas av varje uppbrott. Och när man tar sig "hem" igen, dröjer det länge innan man är hemma igen. På riktigt hemma. Det är som om själva rötterna inte vågar tro att de får stanna i den här myllan. Och mår rötterna dåligt mår hela trädet dåligt. Det tar tid innan trädet känner tillit igen.
Detta tänker jag på medan jag ser filmen.
12 comments:
Hej Qi, nu finns det bilder på Selmas klänning i mitt inlägg uppdaterat... tips, imorgon har de guidad visning.. ta med dig A?
Kan tänka mig att det är en massa som vaknar av filmen... mitt minne fungerar också så och jag kan bli supernostalgisk eller ledsen av sånt.
Så sant som det är sagt om rötterna. Eftersom rötterna är under marken så ser vi ju oftast inte hur andra egentligen mår, och de ser inte hur vi mår. Bra jord för rötterna att våga etablera sig i är ju grunden för att bra liv.
Kram
monica: Inte idag söndag, har annat för mig, sorry...
bloggblad: Precis så är det. Och efteråt såg jag "Änglagård, andra sommaren" och grät floder när de begravde Gottfrid...
bloggullet: Rötternas och myllans betydelse lärde jag mig verkligen på Gunnebo Slott där jag gick en trädgårdsrehabilitering under mars-augusti. Kram tebaks!
Så härligt att få en trädgårdsrehabilitering, det har jag önskat mig. Min livsglädje kommer ofta av att följa naturens gång, speciellt på våren är det nästan som att leva i paradiset.
Jag grät också när jag såg Änglagård 2, den är så vacker med musiken och den svenska sommaren.Då hade min far just gått bort så jag behövde se begravningen i filmen för att bearbeta mina känslor.
Kram och ha ett Gott Nytt År
Så klokt skrivet!
När jag på julaftonskvällen kom körande från min syster lite norrut i Skåne .., då erfor jag en sån ofattbar "komma-hem-känsla" och jag tänkte att det betyder så mycket.
Här, känner jag mig hemma.
Här, har mina rötter funnit fäste.
Det är som om själen har slagit rot, helt enkelt.
Jag har läst hennes bok och slogs av hennes fascination för "exotism".
Då jag inte vet om du sett klart filmen tänker jag inte säga hur det går, men i grund och botten tror jag att vi flesta är ganska lika varandra trots allt. Även om det givetvis finns kulturella skillnader mellan olika människor och grupper.
bloggullet: Det var på Gunnebo jag lärde mig hur viktig omvårdnaden är när man hanterar känsliga plantor. Dvs om man vill att plantorna ska växa och bli starka. Och att det tar tid. Samma sak gäller människor. Det glöms lätt bort när man ska rehabiliteras efter sjukdom. Tyvärr...
elisabet: Du har rätt, den där hemkänslan är så viktig! När man hittat hem är det viktigt att hålla fast vid det. En fast punkt som man alltid kan återvända till.
samuel: Jag såg hela filmen, det var sorgligt att det slutade så att hon var tvungen att ge sig av. Jag tror hon verkligen älskade mannen och han henne och att båda verkligen ville att det skulle fungera. Det är det som är så svårt i förhållanden, detta kompromissande, kärleken, hur stark den än varit, räcker inte alltid i längden. Skulle kunna skriva mycket om detta, och det ska jag kanske göra också, men inte här... :-)
Jag tror att oavsett intentioner vad det gäller kärlek och vänskap så kan det ibland vara svårt att kombinera praktiken med teorin.
Det vill säga att även om vi VILL att saker skall fungera bra i teorin så gör vi saker alltför olika utifrån våra kulturella ramar (som till stora delar även styr våra sociala samspel).
Att vi däremot har tämligen likvärdiga behov och önskan om kärlek, vänskap och ett tryggt liv står nog klart.
samuel: Precis så är det. Håller med dig helt.
Jag önskar dig ett gott nytt år Samuel!
Kloka tankar.
annika: Tack. Man lär så länge man lever.
Post a Comment