Jag sitter och sappar framför TV:n på eftermiddagen. Hamnar i filmen "Den vita massaien". En vit kvinna från Europa har under en semesterresa i Afrika "drabbats av blixten" och förälskat sig i en mycket vacker man av massaifolket. Trots att hon rest dit i sällskap med en annan man. När de ska resa hem väljer hon att stanna kvar och leta upp den afrikanske mannen. Hon bryter upp ur sitt gamla liv och väljer ett helt annat. Hur det går vet jag inte ännu, är mitt i filmen.
Det att bryta upp, lämna allt och flytta till en ny stad, en ny kultur, en ny man, har jag också gjort. Det gick inte bra. Kostade mycket. Ens rötter skadas av varje uppbrott. Och när man tar sig "hem" igen, dröjer det länge innan man är hemma igen. På riktigt hemma. Det är som om själva rötterna inte vågar tro att de får stanna i den här myllan. Och mår rötterna dåligt mår hela trädet dåligt. Det tar tid innan trädet känner tillit igen.
Detta tänker jag på medan jag ser filmen.
