Första advent...

... och den firas i stillhet i fåtöljen. Tillsammans med herr Lars Norén som jag delat mitt liv med de senaste månaderna. Jag har nu tagit mig genom halva boken och det motsvarar nästan två av de fem år som Norén delar med sig av. Jag tycker mycket om sällskapet. Jag vet inte om jag kommer att komma med en mer utförlig recension när jag läst ut den, men som sagt, jag tycker om den. Hittills i alla fall. Ibland skriver han så vackert att jag nästan gråter. Jag kan förstå att den retat upp många, men han är modig, om man kan säga det om en som sätter alla sina relationer på spel genom att publicera sin sanning.



Hoppas ni får en fin första advent mina vänner.








Obs! Detta är en arrangerad bild, så här prydligt
brukar det inte vara på mitt bord vid fåtöljen.

Ungefär så här...

... känns det just nu. Trött och trist.

Har nu beställt nya glasögon, de gamla har inte hittats trots stora ansträngningar. Hade en försäkring så jag får ett par nya, betalar bara självrisken, 1200.

Var hos tandläkaren. Lika jobbigt och nervöst som att besiktiga bilen. Brukar dock aldrig ha några hål, men... för första gången på många år hade jag två hål. Kostnadsförslag: 2600:-!

Och så detta att gå upp och arbetsträna 50% f o m nästa vecka. Vet inte hur jag ska orka...

Humöret går upp och ner, idag är det nere, i morgon hoppas jag att på en ljusning.

Söndag eftermiddag...

... och jag befinner mig i min fåtölj med datorn i knät. Idag går jag inte ut trots att vädret kanske skulle motivera det. Solsken osv. Det är så skönt att vara hemma och inne ...

Igår var jag på två julmarknader. Först på Gunnebo Slott. Där var det svart av folk och svårt att komma fram. Köpte deras stenugnsbakade bröd och saffransskorpor. Såg ingen jag kände.. Tyvärr hade jag glömt min kamera så jag har inga bilder från evenemanget.

Sedan bar det av till Kvarnbyns julmarknad i Mölndal, där blev det inköp av färska lussekatter, chokladpraliner och korv. Samt detta svarta stenhjärta för 29 kr, snyggt och billigt, tycker jag.

Skriver inte så ofta här märker jag. Och kanske ni. Men det finns inte så mycket energi över nu när jag jobbar. Snart ska jag gå upp i tid och arbeta 50%, det känns som om arbetet kräver så mycket att jag inte orkar annat i särskilt hög grad. Och det är ju inte bra. Jag går omkring med en klump i halsen.

Blogger och hela internet strular just nu. Plus en del i mitt liv. Men det är ju så det är att leva ibland.

Spännande bok!

Den här boken ska jag skaffa! Är den lika bra som recensionen lovar så vore det något som våra politiker borde läsa innan de beslutar om att utbrända ska snabbt rehabiliteras tillbaka i arbete. Jag återkommer med en egen recension när jag läst den.

"Att leva som utbränd" av Mia-Marie Hammarin

Oredan

Mina glasögon har försvunnit! De försvann för snart en vecka sedan och jag saknar dem enormt. De har inte lämnat lägenheten, det vet jag, men jag hittar dem inte! De är lätta och tar inte mycket plats, lite anonyma, men jag älskar dem. Man kan säga att de är mitt viktigaste verktyg här i livet. Specialgjorda för mig och mina behov. Veckan som gått har jag fått använda dess företrädare som i jämförelse med de senaste är tunga och ger mig huvudvärk.

Förutom att glasögonen försvunnit har papperet med pinkoden till min mobiltelefon försvunnit. Så nu kan jag inte ringa på den förrän jag hittar det. Ja, mobilen råkade bli så urladdad att den tillfälligt gav upp andan och släckte ner helt. Och det lär den vara tills jag hittar pinkoden igen.

Det är rörigt hemma som ni förstår. Jag ska ägna helgen till att röja upp här hemma, skapa ordning och reda, slänga allt onödigt osv. Hitta allt jag slarvat bort. Sen ska allt bli bra...

Jag tror ibland att livet ska ordna sig bara jag får mer ordning runt omkring mig här hemma. Men, djupt inne i mig vet jag att det inte är så. Det är ingen ordning på livet helt enkelt! Och kommer aldrig att bli. Åtminstone inte för mig.

Ingen i Göteborg glömmer...

... det som hände för tio år sedan.

Det ofattbara som drabbade så många familjer. Nästan alla i Göteborg kände eller kände till någon drabbad familj. Den oerhörda sorgen nådde alla. Själv glömmer jag aldrig alla dödsannonserna i GP och hur jag varje morgon grät när jag läste dem. Mina barn var hemma den kvällen, men det kunde lika gärna ha drabbat dem. Oss. Att sätta sig in i den sorg som de verkligt drabbade kände och känner, det går inte.

De som överlevde kämpar fortfarande.

Foto: MICHAEL PROBST/Scanpix

Hittade ett par rostiga bokstäver på stan

Nyplockad krasse 25 oktober

Bodil Malmsten...

... är en favoritförfattare och en favoritbloggare! Jag fick hennes senaste bok "Sista boken från Finistère" i fredags, läste slut den alldeles nyss. Den gav mig mycket. Bodil Malmsten skriver så klart och tydligt, med humor och värme, vackert! Jag njuter av hennes språk när jag läser. Jag läser långsamt, vill dra ut på upplevelsen samtidigt som jag vill veta hur det ska gå och varför... Boken gav mig även igenkännande av känslor när katastrofen slår till, sorgen, ilskan, självömkan, saknad osv. Men också att det kan vända till något positivt, eller i allafall acceptabelt. Det går bygga vidare på livet där man nu råkat hamna.

Det finns nya vägar vidare.

Vad händer?

Rosa öron...

... inte eldröda som igår. Och inte blir man bortkörd från fåtöljen när man är sjuk? Väl?

VASK...

... dvs vård av sjuk katt. Jag är hemma idag med en krasslig Iza. Iza fick en allergisk reaktion av vaccinationen i onsdags, vilket resulterade i att hon igår, förutom att hon var väldigt slö och inte åt, ståtade med ett par alldeles röda öron. Så ska det ju inte vara, så jag fick ge mig av till veterinären igen. Eftersom jag nu inte hade någon bil fick Iza åka i sin bur på en liten kärra som jag drog. (Iza är en tung katt...) Som tur är var det inte så långt att gå. Efter omfattande undersökning av en allt mer stressad katt, för att inte tala om matte, kom veterinären fram till att det var en allergisk reaktion på vaccinationen. Tydligen är detta ytterst ovanligt! Iza fick en kortisonspruta och jag fick instruktioner om att ifall hon inte åt eller drack imorgon, dvs idag, så måste jag tillbaka med henne för då behövde hon dropp och ytterligare behandling.

Så därför VASK:ar jag idag. Eller rättare sagt har semester.

Än så länge verkar hon lite bättre än igår, öronen är inte fullt så röda och hon har ätit lite. Det blir nog bra det här...

850 kronor kostade besöket hos veterinären, det var det absolut värt om hon blir bättre, men det gör ont i min ekonomi som inte räknat med detta denna månad...

Bilden är tagen när hon var frisk och visar hur hennes öron ser ut när de inte är eldröda.

Ledig dag..

... men inte alls overksam. Just det, det är dags för vaccinering av de små liven och allt vad det innebär. Dvs låna bil, inpackning av katterna i transportburar osv... Dessutom, när jag ändå får låna en bil, storhandling! Hmm, ledig dag...

Helgen...

... ska ägnas åt vila, läsning och stickning. Jag försöker hitta balansen igen, så att jag kan bli av med den huvudvärk och det spänningstillstånd jag och min kropp bär på. Jag vet att det beror på mitt arbete, att jag spänner mig utan att vilja det. Smärtan gör mig ledsen och jag håller på att tappa hoppet om att klara av detta. Finns det någon där ute som varit i samma situation och tagit sig ur den?

Kör så här ett tag...

... med utseendet på bloggen menar jag. Får se när jag ändrar igen...

Storhetsvansinne?

Jag har ändrat lite på utformningen av min blogg. Vad tycker ni?

September...

... är alldeles snart över och mina krasseblommor börjar ge upp för i år. Idag var sista dagen på min arbetsprövning upp till 25 %. I morgon är jag ledig och på torsdag börjar jag jobba 25 %. Med lön!

Men kroppen är fortfarande orolig...

Min väninnas kök...

Fotograf M-L Hallgren

... i morse. Morgonljuset fångat. Hon är så bra på fotografering!

Dimmig horisont

Fredag kväll, fåtöljen, ett glas rött vin. Tänker på tre veckors arbetsträning. Jobbet går bra, men orken är sämre. Än så länge. I helgen blir det, tyvärr, ingen bokmässa. Det hör till sånt som jag just nu säger nej till. Drömmer om att så småningom, när jag känner att jag orkar, kunna göra sånt som att gå på bokmässan, gå med i en skrivarförening, sjunga i en kör, lära mig rida, åka bort och hälsa på vänner, åka utomlands osv. Så måste det bli, måste ha något som balanserar arbetet, något som ger mig energipåfyllnad och glädje. Det jag orkar nu på fritiden är att vara hemma, sticka, blogga ibland och läsa. Inte alls illa, men jag vill mer. Ännu är horisonten dimmig, men den ska klarna...

Fortfarande...

... blommar krassen tillräckligt mycket för att jag ska kunna plocka in en doftande bukett.