Dags....

... att plocka fram den igen? Jag började min läsning i somras men gav upp efter ett tag. Språket krävde för mycket av mig. Efter en mycket positiv recensionen i dagens GP känner jag dock förnyad lust att ta tag i den. Recensenten, Per Planhammar, har haft boken med sig under fyra månader, läst och läst om innan han kände sig mogen att skriva om den.

Avslutningen av recensionen är: "I en intervju har Hustvedt en gång sagt: "Jag tror inte att konst gör människor bättre". Tvärtom, vill jag påstå, inte bara bättre utan också klokare och lyckligare."

Kanske bra att varva med Norén?

Tur att jag har fått mina nya glasögon...

Siri Hustvedt

Just nu läser jag en av mina favoritförfattare, Siri Hustvedt, The Sorrows of an American. Hennes förra bok, Vad jag älskade, har jag läst flera gånger och jag upptäcker varje gång mer i den boken. Den är bland det bästa jag läst.

The Sorrows of an American läser jag på originalspråket, mest därför att det ännu inte kommit någon svensk översättning. Jag är ingen van läsare av engelska språket. Får slå upp många ord jag inte förstår. Men jag känner att det är viktigt att förstå så mycket som möjligt. Samtidigt blir läsandet hackigt och långsamt.

Hur ska man riktigt kunna förstå ett språk, med alla nyanser och tvetydigheter, som inte är ens eget modersmål? Lär man sig genom att läsa mycket? Eller är det ändå bäst att en van översättare som kan båda språken ordentligt gör sin tolkning?

The Sorrows of an American kommer att ta lång tid för mig att läsa. Och så småningom kommer jag att skaffa den i svensk översättning för att jämföra. Då återkommer jag med en jämförelse. Och recension.