Den senaste månaden har jag funderat mycket om vad jag skall försörja mig med resten av mitt liv. Jag har ju efter min arbetsprövning kommit fram till att jag inte kan gå tillbaka till mitt tidigare arbete. Vad ska jag då göra i stället? Finns det något annat arbete till mig? Jag är ju inte så ung längre. Just nu känns det som om jag inte orkar med något, inga fler motgångar på ett tag i alla fall... Vill kliva åt sidan ett tag för att inhämta kraft och invänta någon form av visshet. Åt vilket håll ska jag gå? För jag vet inte det nu...
Jag känner mig stressad. Ska träffa min läkare om två veckor, Försäkringskassan kommer att höra av sig snart. Kan jag få någon form av rehabilitering? Vägledning? Trädgårdsterapi på vintern? Någon som vet?
14 comments:
ja den som visste vad man skulle gora...
Man kan alltid fundera innan - men likväl inte göra något innan stunden uppenbarar sig. Men att undra är bara mänskligt och en viktig del i att hitta sig själv.
Samuel
Hoppas du har en bra läkare som lyssnar på dig.
Du måste vara jättetydlig med att du känner dig stressad, så att de verkligen förstår det.
Du kan inte prestera något när du mår så här!
Många kramar från Mig.
Åh vad jobbigt...Känner igen det. Jag blev så stressad när jag visste att det var snart slut på sjukperioden och så då kunde man inte tänka rationellt över sin framtid. Kurs i kreativ skapande eller något? Det finns massor med folkhögskolor.
Jag tror faktiskt att du har rätt till rehabilitering. Jag förstår att du känner stress över framtiden, både den närmaste och den lite längre bort, men jag hoppas och tror att det löser sig.
Viktiga beslut kan man bara ta när man känner sig i fas med sig själv och livet. Ta hand om dig och läs på så att du vet vad du kan kräva. F-kassan har säkert information och ditt fackförbund (om du nu är med i ett) också. Kramar till dig.
Det är klart du måste få rehabilitering! Men, som någon fler sa, du behöver vara tydlig, annars blir man lätt överkörd. Fundera innan om det är något särskilt du skulle vilja pröva på. trädgårdsrehab.låter som en förträfflig ide' Så läkande för kropp och själ. Lycka till!
Du måste ju ha rett på rehabilitering. Vet ju inte hur det er i Sverige, men så olika kan det ju inte vara. Rehabilitering får man om man tror man skal i jobb igjen och har ett mål om at bli bedre. Du kan ju børja der och så se, men tid vil det ta. Hoppas din lækare och du kommuniserer bra.
Ja, jag tänker i samma banor, om inte affären skulle gå runt.
Och får man verkligen utbilda sig i vår ålder; dvs, får man ekonomisk hjälp eller måste man ta lån och FÅR man lån?
Det är sånt också man grunnar över.
Kram till dig.
Det ligger en oerhörd stress i att, när myndigheterna tycker att du borde vara redo, dvs veta vad du vill och förmodas må bra efter en tid som de anser passande.
Hur fasen ska man kunna vårda sin själ och kropp under de tumskruvarna...
Är i liknande sits som du.
Att stå på sig är en god tanke.Men tyvärr ses man sällan som en individ i "hjälpsystemet".
Man får vara väldigt "frisk" för att orka ta reda på sina rättigheter, stå på sig och dona.
Sen tror jag, tyvärr, att hjälpen kan se lite olika ut, beroende på i vilken kommun du bor.
Dvs hjälpen som finns är subjektiv. En hemsk tanke, men min erfarenhet.
Sorry att inte kunna komma med några upplyftande idéer.
Men kanske kan du känna att vi finns runt omkring dig, alla vi som är i samma situation som du. Kanske kan det vara en liten tröst... Vi är många, alltför många.
Kram och var snäll mot dig!
Tack alla ni som kommenterat, för er omtanke. Det värmer... :-)
Vi är många i samma situation, det här är ett bra forum där vi kan stötta varandra och ge varandra råd. Jag är så glad att ni finns!
Vad skulle du helst vilja göra om du fick välja?
Strunt samma om det är realistiskt osv...
Känn bara efter eller tänk på vad du drömt/drömmer om att göra...
Kanske finns en nyckel där...
Och stå på dig gentemot f-kassan om du har egna ideér..
Inte mycket till hjälp,kanske..
Hoppas det går bra för dig,Qi!
*Kram*
Jag känner med dig! Det är inget lätt läge du befinner dig i - det krävs mycket funderande hit och dit, fram och tillbaka... Och för att vara lite krass; det är inte helt säkert att man ska räkna med så mycket hjälp från f-kassan, det är väldigt godtyckligt vad man får för hjälp - själv fick jag ingen som helst, medan jag känner andra som fått... Hoppas du inte blir nedslagen av det, det är inte meningen! kram
Jag läste detta på din blogg i går innan jag lade mig och läste i A S Byatts bok "Anden i näktergalsögat". Det är en samling noveller, eller snarare sagor, där den första, som jag läste i går, handlar om en skräddare på jakt efter arbete, och som på sätt och vis får ett äventyr med vad jag skulle räkna som ett lyckligt slut. Jag kom till ett stycke där skräddaren just valt en vacker nyckel utav tre olika saker, och då stod det så här: "'Du har inte valt med klokhet utan med djärvhet. Nyckeln är nyckeln till ett äventyr, om du vill gå ut och söka det.' 'Varför inte?' sade skräddaren. 'Det finns ju ändå inget behov av mitt hantverk i denna vildmark, och jag har inte låtit klokheten avgöra mitt val.'" Då tänkte jag på dig och önskade att vi ibland kunde se det okända som ett äventyr. Själv gör jag det sällan, men jag hoppas att du kan få lite lugn och ro så att du kan få tänka i fred, utan att behöva prestera en massa. Det tar tid att finna svåra svar...
Post a Comment