Sedan över ett halvår tillbaka är jag sjukskriven för utmattningsdepression. Något jag trodde inte skulle drabba mig. Trodde jag var stark och jobbet var ju roligt även om det var alldeles för mycket att göra. Och visst hade det hänt många jobbiga saker de senaste åren med separation, sjukdom och flyttningar men jag tyckte att jag klarade av att balansera allt. Plötsligt inträffade en sak i mitt personliga liv, min dotter råkade ut för en allvarlig olycka. Det gick dock bra när det gäller henne, hon är idag helt återställd, men själv har jag inte kunnat arbeta efter det. Olyckan blev det som gjorde att jag inte klarade av tillvaron längre och jag fick alla de typiska symptom som utmärker utmattningsdepression: sömnlöshet, koncentrationsbrist, minnesrubbningar, huvudvärk, kraftlöshet, ångest och en obeskrivlig ledsenhet.
Jag har fått samtalshjälp via min arbetsgivare. Medicin hjälper mot ångest och depression. Jag försöker gå ut och gå en timme varje dag. Jag behöver samla både fysisk och psykisk kraft för att orka ta mig tillbaka till ett liv med normalt umgänge och arbete igen. Bygga en plattform som håller när tillvaron gungar. Våga säga nej och inte vara så jävla duktig jämt, det är väl där knuten hela tiden har funnits. Men det tar mer tid än jag trott...