2009-03-22

Borde skriva något här...


Det var väldigt länge sedan jag skrev något här eller, för den delen, svarade på era kommentarer. Förlåt för bristen på svar på era fina kommentarer! Och tack! Jag hoppas att ni finns kvar och läser ändå, bättre tider kommer, både vad gäller inlägg och svarande. Hoppas jag...

Jag mår hyfsat. Efter omständigheterna väl. Vardagen, tillvarons grund, rutinerna, jag håller mig till dem och tar en dag i taget. Då fungerar det. Någorlunda. Inte perfekt, men som det så populärt heter nu för tiden "good enough". Arbetstränar på halvtid, det går bra nu, bättre än jag trodde från början. Men vid varje förändring av arbetets omfattning och förläggning ruckas rutinerna och nya måste byggas. Förändringar som jag i början upplever som stress. Och för mig finns inga grader av stress, det är fullt adrenalinpåslag direkt. Hela kroppen försätts i stridsberedskap. Och det sliter på kroppen. En klok människa på Gunnebo Rehab sa till mig att jag är allergisk mot stress och ska undvika det så mycket som möjligt eftersom reaktionen är just så kraftig på all slags stress. Det är därför det är så svårt för en sån som jag att ta sig tillbaka i arbete, hela rehabiliteringsprocessen går ju ut på förändringar. Var går gränsen för ett sammanbrott? Hur mycket ska jag pressa mig vidare? Det är detta det handlar om.

Jag vill arbeta och försörja mig. Jag vill leva ett så normalt liv som möjligt.

Men jag vill även orka med att umgås med mina vänner, resa bort nån gång osv. Blogga och vara kreativ. Just nu finns inte så mycket kraft för det. Jag hoppas det blir bättre...

Våren!!


2009-03-07

Till T




Allt är försent, men det visste vi ju redan innan. Sov gott, nu är du fri, nu har du inte längre ont. Jag glömmer inte, i mina tankar är du lika levande som alltid. Och Peter C sjunger vår sång...


Tack Annela...


... för den fina utmärkelsen! Just nu känner jag mig inte värdig den, med tanke på att aktiviteten här på min blogg varit lika med noll en längre tid. Men, som även Annela skriver, den kom på precis rätt dag...

Idag, lördag, mår jag "så där". Den medicin som jag mått bra av de senaste månaderna har visat sig ha fler biverkningar än viktuppgången. Jag har fått ökad värk i mina leder och nu även, som droppen som kom bägaren att rinna över, gett mig en svampinfektion i munnen som inte alls är kul att ha. Så jag har bestämt mig för att sluta med den. Förhoppningsvis försvinner biverkningarna i och med det.

Jag har börjat min arbetsträning på 50%. Denna vecka har jag arbetat 20 timmar, fyra dagar, med onsdagen ledig. Det har fungerat hyfsat, jag är väldigt trött de dagar jag jobbat. Nästa vecka gör jag ett försök med fem dagar, dvs fyra timmar per dag. Ingen ledig onsdag. Vi får se hur det går.

Ute snöblandat regn och grått. Inne varmt och skönt. Det blir en innelördag för mig med stickning, färgning av kläder och läsande bl a.