2007-10-16

Här blir inte mycket sagt...


... nuförtiden. Men jag läser och kommenterar hos er andra. Med stort nöje! Ibland funderar jag på att lägga ner bloggen, men jag känner samtidigt att jag inte vill det, det kommer kanske nya tider då jag kommer att skriva mer. Igen...

Mitt liv nu består av att bygga bra rutiner. Jag går på min rehab tre gånger i veckan, tränar på gym och försöker ta en halvtimmes promenad varje dag. Och det hjälper. Jag känner att jag är på väg, mot något bättre. Vad vet jag inte ännu. Men jag börjar ta mig ut i världen utanför mitt hem igen och det är ett framsteg.

Stickningen och det jag skapar med den ger mig glädje. Och att jag träffat och träffar andra stickare i samma situation som jag, det ger mig kraft och energi. En annan sak som skänkte mig stor, oväntad glädje var detta.... Tack Helena på roomservice!