Kattmorgon

Måndag kväll

Sitter inomhus. Orkar inte med värmen ute. Äter vattenmelon, det svalkar.

Tänker på Lindalotta. Nu är det dags. Håller tummarna.

Ellakatten har jag inte sett till sedan i morse när jag åkte till jobbet. Inte likt henne, känner lite oro...

Nu längtar jag efter ett rejält oväder!!!

Uppdatering 090630: Ella dök upp sent igår kväll. Hungrig och trött...

.

Helgen...

... så här långt. Större delen av tiden har ägnats åt Annette Kullenbergs biografi över Marianne Höök. M H var en kvinna som jag visste att hon fanns men jag visste egentligen inget mer om henne än att hon var vacker och att jag inte kände någon gemenskap med henne. Hon tillhörde samma generation som min mamma, men till skillnad från mamma var hon en del av en "finare värld". De som läste Veckojournalen och syntes i festreportagen i Svensk Damtidning. Ändå blir det så att jag lånar boken på biblioteket, har hört en del om den och blivit nyfiken antar jag.

Och så har det hänt igen att jag snubblat över en bok som jag inte har några större förväntningar på men som träffar mig som en spark i magen, eller hur man nu ska beskriva det man känner när något man läser berör en starkt. Jag har svårt att släppa boken när jag börjat läsa om kvinnan som verkade så framgångsrik och var så begåvad och samtidigt så olycklig. Som spelade så många roller och förnekade sitt ursprung. Som till slut tog hon livet av sig, precis som hennes mor hade gjort när Marianne bara var ett halvår gammal.

Som sagt, nästan hela helgen har gått, jag har suttit ute i skuggan i Baden-Badenstolen och läst och läst. Jag har beställt ett par böcker av Marianne Höök på biblioteket, det fanns inte så många. Det mesta hon skrev var korta kåserier och spalter som publicerades i olika dagstidningar. Jag har även lyssnat på ett par bevarade radioprogram ur SR:s minnesarkiv.

Mer än läsvärd tycker jag om boken.

Min vardag

Igår kom jag, kanske inspirerad av herr Lars Noréns dagbok, på att jag skulle kartlägga en vanlig onsdag i mitt liv. En vardag som, om den inte dokumenterades, snart skulle glömmas bort. Så jag hade med mig anteckningsboken och skrev upp allt, precis allt, jag gjorde.

Det blev mycket intressant. Jag kom på hur mycket jag gör av rutin utan att tänka att jag faktiskt gör något. Skulle jag om en vecka tänka "vad gjorde jag egentligen i onsdags förra veckan" så skulle jag antagligen knappt komma ihåg något som särskilde den dagen från alla andra vardagar.

Jag skulle antagligen inte komma ihåg att gräset i Domkyrkans park var nyklippt på morgonen och doftade underbart. Eller att det var just den dagen jag fick en inbjudan till ett bröllop. Eller att smörgåsen jag köpte på Ahlströms konditori smakade helt fantastiskt på fikarasten. Eller att jag faktiskt gjorde och åstadkom en massa saker.

Det är viktigt att skriva dagbok, jag har inte gjort det mer organiserat på länge. Och många dagar har därför försvunnit i glömskan. Men min onsdag den 24 juni 2009 kommer att finnas kvar ända tills min anteckningsbok inte längre finns...

Igår

Familjemiddag här hemma. God mat. Gemenskap. Glädje.

Torktid

Tvättid

Midsommartid