Boken är både lätt- och svårläst. Lättläst för att språket är så rent och precist, sparsmakat och vackert. Svårläst eftersom han skriver om sin egen kommande död som han sörjer. Han vill ju leva! Tyvärr fick han inte uppleva de fantastiskt fina recensioner hans bok fått. Han dog av sin lungcancer ett par dagar innan den kom ut.
Läs den!
18 comments:
åå det var ett boktips som heter duga...
kram
Cattis
Den här måste jag läsa - tack för tips!
Hej Miss Q
Har läst om boken. Vill gärna läsa den. Får jag låna den av dig?
Jag undrar vad det är som gör att jag också kan bli helt fast i böcker som är så genomsorgliga. Minns att jag stod i bibblan och läste en tunn bok om en mamma vars son dog i cancer... jag grät och läste och kunde inte sluta. och har inte glömt den än fast det måste vara minst 30 år sen.
Fast jag har blivit mycket känsligare med åren, så jag vet inte om jag törs läsa den här...
Nej, det finns inga ord för att dö, det håller jag med honom om men det verkar vara en vacker bok.
Min mamma dog också i lungcancer och jag har arbetat med palliativ vård, livets slutskede och den ena upplevelsen är inte den andra lik, döden är så personlig.
Tack för boktips.
Den ska jag försöka få fatt i; nu har jag fått två boktips på samma dag!
cattis och görel: Väl bekomme!
cosifan: Hej miss M-L! Ja, ska försöka komma ihåg att ta med den nästa vecka.
bloggblad: Jag har också blivit känsligare med åren när det gäller våld mot t ex barn. Det klarar jag inte av att läsa om. Eller se på film om heller för den delen. Men denna bok har inget våld i sig, den handlar om livet och vår ständiga närhet till döden. Den ger en tankeställare om att vi alla borde ta vara på livet medan vi har det.
strumpstickan: Då känner du säkert igen det förlopp han skildrar och kanske även de tankar som tas upp i boken. Vore intressant att höra vad du tycker när du har läst den!
elisabet: Och jag måste kolla vilket annat boktips du fått!
Så gripande, den skulle jag vilja läsa.
Tack för tipset!
Samuel: Ja, den är gripande, försök få tag i den och läs. Du ångrar dig inte!
såna böcker är underbara,jag menar de som bara ska kika i och finner några timmar senare att man läst ut den:-)
(även om ämnet i boken är "jobbigt")
mammamia: Just för att det upplevs som så jobbigt behöver man läsa en sån här bok. Man inser att döden är nära oss alla. Och det, egentligen, är det mest naturliga i livet. Om vi inser det blir det lättare och leva. Någon har sagt, ungefär "för att kunna leva ett riktigt liv måste man först acceptera att man ska dö". Det är något jag tror på.
Säger som Bloggblad, har också blivit så mycket mer känslig med tiden. Men den låter sååå bra.
Såg din fråga om vantbeskrivning här nedan. Vilken superbra modell!!! Undrar om det går att få tag i såna?
Jag har bara sett den modellen på barnvantar inte till vuxen.
Känner igen det du säger, Qi. Om man har döden 'med sig', så blir det lättare att leva... att välja, tror jag jag menar. Att se vad som är viktigt och vad man kan strunta i.
Londongirl: Jag vet inte om man kan köpa vantarna någonstans eller om man måste sticka själv. Just nu är andra stickprojekt p g så jag har inte lagt ner så mycket jobb på att leta.
carulmare: Sedan jag förlikade mig vid tanken att döden finns i närheten hela tiden, för alla!, blir prioriteringarna i livet något lättare...
Kanske något man borde läsa!! Många böcker blir det så här i bok-rea-tider!!!
Har börjat blogga igen..
Kram kram
hallå,hur är läget?
tänker att du kanske har det tufft just nu och inte orkar blogga...
Hoppas på kraft till dig!
Eller så har du så mycket annat roligt att göra så du inte hinner blogga,det vore kul!
*KRAM*
Hei qi. Endelig tittar jag innom igjen. Det er så trevligt at se alla bloggvenner igjen. Hoppas du har det bra. Kram : )
heffa: Jag har legat lågt med bloggningen ett slag. Ibland blir pausen längre än man trodde... ;-)
mammamia: Tack för omtanken! Jag mår ganska bra, det är inte hälsan som hindrat bloggandet, snarare... brist på inspiration. Den blir bättre nu hoppas jag!
Julie: Jo, det är OK, jag kämpar vidare. Det är roligt att se dig på bloggen igen.
Kram!
Post a Comment