Hello, is there anybody out there?Veckan har varit händelserik med många möten. Jag är trött, men det känns OK ändå. Helgen blir en vilotid. Fast jag gillar egentligen inte helgerna nåt vidare, känner mig ensammare då än annars. Jag har under min sjukdomstid sökt mig till ensamheten och tystnaden hemma. Det har känts tryggt. Men nu känner jag en svag men dock längtan ut. I verkligheten. Där ute... Samtidigt känner jag en trötthet och, kanske, rädsla. Relationer går i kras, det gör så ont, kanske bäst att låta bli. Hur lagar man sårad tillit?
