2006-08-02

Den långa vägen...

... från tanken till papperet.

12 comments:

Julie said...

Vet du qi, dina bilder er bare utrolige. Jag hoppas virkelig du samler dem i en bok engang, så man får kjøpa.

fenix said...

Tänker precis som Julie... en bok vore perfekt! Jag skulle absolut köpa den :)

Inkan said...

Jag håller med! Absolut Qi - du måste samla ihop bilderna och redigera text till och ta kontakt med ett förlag!
Jag sätter mig i kö till den boken! Och jag kommer att köpa flera och glädja mina vänner både här och utomlands.

Dina bilder är något alldeles unikt och personliga och annorlunda samt så talande. En del bilderna talar helt för sig själv.
Man ser känslan.
Känner situationen.

Suveränt Qi!
Fösta steget......

Elisabet said...

Håller med. Du ser väl mig i kön, hoppas jag!

Qi said...

Ni är alla så snälla, tack tack... Jag blir så glad av vad ni skriver, alldeles varm inombord...

Ellis said...

Nej men ÅÅÅÅ vad jag älskar dina bilder! Och alltid så fina, finurliga texter till!

jag instämmer med övriga - gör något av det.

salt said...

Jag har blivit inspirerad av dej, jag kanske "måste" börja göra terapeutiska porträtt av mej själv jag också!
Jag testade ju lite snabbt igår att göra ett självporträtt och blev nästan häpen av allt man kunde utläsa av bilden.

Fast jag vet inte om jag kommer våga lägga ut bilderna. Det får jag se.

Men du är modig du! Heja, heja!

Qi said...

Fenix: Tack, och kämpa på med magen! ;-)

Salt: Jag har varit en skrivande människa, som du är, men jag har upptäckt att bilden många gånger är sannare. Jag kan gömma mig själv, för mig själv och andra, bakom ord, men bilden är mer direkt. Jag har också blivit förvånad över att människor ser precis hur jag mår genom att se mina teckningar. Det är ganska skönt att slippa klä känslor i ord, speciellt när man som jag nuförtiden har svårare än tidigare att hitta de rätta orden. Och - ja, det krävdes mod att visa dem! Men, med det stora positiva gensvar som jag fått på dem, är det "guld" värt för mig som har ett ganska lågt självförtroende, i alla fall för närvarande...

Qi said...

Ursäkta ellis, jag menade dig när jag tackade i kommentaren nyss. Hade varit inne på fenix sida tidigare och.. ja blandade därför ihop er! Tack och kram till dig ELLIS och en kram till toksnoken också...

markisen said...

just så känns det ibland - det finns så mycket inombords men orden saknas... kan bara instämma med alla andra - superduperbra är du på att förmedla dig med bild!

Marita said...

Jag håller med er andra om att bilderna är otroliga.
Denna bild känner jag som studerande igen mig i. Sitter så ofta med pappret framför mig och får inte ner ett ord.
Kram

fenix said...

Fast kommentaren var ju passande även till mig. ;) :P

Förstår att det är utlämnande med bilderna, eftersom de ju faktiskt visar exakt hur du känner. De lämnar inga tvivel, både på gott och ont förstås. Men att kunna uttrycka sej på ett eller annat sätt hjälper också att se hur det går framåt, så jag ser med glädje fram emot de bilder som kommer i framtiden. :)