2006-08-14

Snart är sommarlovet slut?


Plötsligt inser jag att hösten närmar sig. Nej, inte på grund av vädret och regnet idag, utan för att det börjar bli dags för mig att gå tillbaka i arbete. Det känns på sätt och vis som om "sommarlovet" går mot sitt slut. Och det är både roligt och lite vemodigt. Senaste tiden har jag mått ganska bra. Planen är att jag nästa vecka skall träffa dels min läkare och dels min psykolog för att bestämma hur vi går vidare. Om allt har utvecklats som vi hoppades i juni (och det har det enligt min bedömning) så skall vi veckan därpå träffa Försäkringskassan och min arbetsgivare för ett avstämningsmöte. På mötet skall vi planera hur och i vilken form jag skall återgå i arbete. Jag ser fram emot detta möte med både förväntan och bävan. Hur skall det bli? Vad finns det som jag kan arbeta med utan att utsätta mig för för stor belastning i början? Hur skall det bli att träffa alla gamla arbetskamrater igen? Jag har ju inte ens hälsat på där ännu...

Jag oroar dock mig inte nu. Det löser sig. Än så länge är det sommar...

15 comments:

Heffa said...

*håller-tummarna*
Tror du klarar det här. Verkar så på det jag läst här inne..

Sommarlov.. Vad härligt det låter! Precis som forna dagar när man var oskuldsfull och inte visste så mycket om livet. Sommarlov. Det skall jag hålla fast vid i framtiden.

Anne-Maj said...

*håller tummarna* Lyssna på hjärtat och magen! *s*

Elisabet said...

qi: jag vet nästan ingen människa som ger ett sånt intryck av LUGN och HARMONI som vad du gör.

Jag hoppas att det går bra.

Vi får göra som vi brukar ...., samla ihop tusen varma, stöttande tankar från oss alla som cirklar runt i bloggosfären och så får du ta alla varma tankarna med dig när det behövs.
Det är vad jag ska göra också ..-)

Julie said...

Så godt du føler at ting har utvecklats slik du hoppades. Bra at du tar ett steg i taget, at ni planerar hur du skal gå fram. Man blir ofte lite ivrig nær ting går rette veien, så man måste passa på at bevege seg i rette tempoet. Din bild idag var jættefin : )

Inkan said...

Allt gott till dig: du får massor av internetenergi av alla din bloggvänner!
Och en dag i taget.
Glöm inte att du har ditt vattenhål här! (så ser jag på bloggandet)

kram från Inkan i natta

Ellis said...

Jag instämmer med övriga, vi skickar cyberkramar hela bunten. :-)

Visst har sommaren gått fort. Alldeles för fort tycker jag. Hoppas vi får en fin höst nu.

Qi said...

Tack alla för er uppmuntran! Det känns bra att jag har er med mig i det som skall hända framöver. Kram till er alla!

LindaLotta said...

Jag tycker det låter som om du i grund och botten har en trygghet i dig själv, det är absolut det viktigaste. Det finns alltid arbetskamrater som inte förstår, som kan vara klumpiga och trampa på i de där stora stövlarna. Jag har själv varit i en liknande situation, för en hel del år sedan och jag var nog en försökskanin, med allt vad det innebar. Numera jobbar jag aktivt som huvudskyddsombud på mitt arbete och vi har kommit långt i utvecklingen, om man jämför med min sjukskrivningstid och väg tillbaka.
Ta det för vad det är, huvudsaken är att DU mår bra! Lycka till!

Stickbloggen said...

En dag i taget, Kram!

markisen said...

Det låter verkligen som om du tar det som det kommer... och det är ju det enda rätta. En dag och en utmaning i taget och hela tiden utgå från dig själv!

Eva said...

Instämmer med andra: håller tummarna för dig. Ta det lugnt, jobba i ditt tempo, börja i det lilla. Har du ett stressigt arbete? Visst är det härligt att ha sommarlov?!!

Det Mörka Hotet said...

Helt rätt (i vad andra tidigare kommenterat): du kan bara ta en dag i taget och jag är helt säker på att det kommer att gå bra för dig!

Kramar från DMH!

mammamia said...

Jag skulle nog känna samma sak,men jag hoppas det går bra!
Det är bättre att inte tänka så mycket utan bara se hur det blir.
När jag var yngre oroade jag mig jämt för allt hur det skulle bli och alltid "tänk om"det och det händer..
Sen jag blev äldre har jag nästan slutat att oroa mig..
Lycka till! Men kommer du att hinna/orka blogga nåt?

Bloggblad said...

Jag minns... det kommer nog inte att gå spikrakt, jag vacklade många gånger och undrade om det var bakslag - men sen lättade det igen. Som förr blir dock inte orken, räkna inte med det. Men man lär sig med tiden att sovra och portionera ut energin.

Qi said...

Tack för all uppmuntran och goda råd! Jag har varit lite "låg" ett par dagar och därför inte bloggat så mycket eller kommenterat heller för den delen.