2007-01-30

Dagens bild


I min värld just nu är marken där jag står ostadig, tidigare stadig mark rör sig. Inte mycket, men jag känner det när jag står stilla och inte gör något annat. Det hörs ett muller också som skrämmer mig, speciellt om natten, i vargtimmen. Det gäller att jag håller mig på fötter och är uppmärksam så jag är beredd när jag ser vägen som ska ta mig till fast mark igen.

Längtar efter grönt.

14 comments:

LindaLotta said...

Du är fantastisk på att förmedla känslan..
Och dina bilder, lika fina som alltid.
Stor kram Qi, var rädd om Dig.

carulmare said...

Ja, känslan gick fram! Först trodde jag att du verkligen talade om ett jordskalv...

Men vad är det som händer? Har det med din sjukskrivning att göra? Det kan inte vara så hemskt, för kvinnan på bilden ser ändå ganska behärskad ut. Hon koncentrerar sig bara, tror jag.

Matildas fikarum said...

Kanske det hjälper lite om du tänker på att när det är natt i Sverige är det dag och strålande solsken här i Australien.

Runt midnatt svensk tid sitter jag med morgonkaffet på jobbet och drar för gardinerna så jag kan se datorskärmen för all sol.

Vid femtiden på morgonen svensk tid sitter jag vid mitt skrivbord och funderar på om jag ska ha kaffe eller te till eftermiddagsbullen.

:)

mammamia said...

*kram*

Inkan said...

qi, jag känner igen beskrivningen har själv upplevt osäkerheten...
Men när man tror att det värsta ska hända - så vänder det! Himlen rasar inte ner. En del nära vänner som känner en mycket väl - de finns kvar. De håller en under armarna.
Och just nu börjar det röra sig nere i jorden - små rörelser -som snart visar av sig: snödroppar ich små tunna grästrån och talgoxen börjar sjunga. Och skatorna tar i som sjutton i pur glädje över hittade kvistar till bobygget.
Och här sitter jag och tänker på dig.

Håll ut:)
Våren är på väg. så det så.

Kram!

Qi said...

lindalotta: Tack för kram och stödjande ord! Kram tillbaka!

carulmare: Ja, det är själsliga jordskalv som pågår. :-) Har inte riktig kontroll på vad det är som händer och ska hända när det gäller sjukskrivning och eventuella behandlingar och det är det som mullrar..

matilda: Ja, visst hjälper det att veta att på andra sidan jorden skiner solen just nu, och när den snurrat ett halvt varv så är ljuset här igen... :-)

mammamia: Tack! Och kram tillbaka !

Inkan: Tack för dina fina uppmuntrande ord! Jo, visst kommer våren, märker redan att vissa fåglar inte kan hålla sig längre, de sjunger stilla i gryningen...

Maria Byström said...

Ovisshet, speciellt det man inte kan kontrollera så mycket själv, är otroligt stressande. Att inte veta... att beslut som rör en själv tas av andra...

Tänker på dig. Pepphälsningar från mig...

P.S. Kanske detta som jag skrev i ett annat sammanhang kan peppa dig lite?

http://tinnitus.xforum.se/viewtopic.php?t=76&sid=0c7dc767bea1f491329569ceb4a3bb27

Var rädd om dig!

Annika&Saga said...

Usch. Den där vargtimmen är INTE rolig när man inte är på topp... Alla hemska tankar koncentreras till just den tiden. Avskyvärt!!!

STOR kram till dig o tack för superfina bilden!!! (tror den är min favvis hitintills)

Qi said...

maria b: Tusen tack för länken, jag har sparat det och kommer att läsa den fler gånger. Just sånt behöver jag, bra bilder för att få struktur på det som jag just nu upplever som en enda oreda... Kram!

annika: Ja, vargtimmen är ingen höjdare... Tack för din kommentar och kram till dig och Saga!

Elisabet said...

Sitter och äter lunch och har dragit för rullgardinen .. solljuset är så skarpt att jag, liksom milda, inte ser skärmen.

Och så läser jag och ser din fina bild och läser mera och tänker på dig.

Varma tankar.

Elisabet said...

Sitter och äter lunch och har dragit för rullgardinen .. solljuset är så skarpt att jag, liksom milda, inte ser skärmen.

Och så läser jag och ser din fina bild och läser mera och tänker på dig.

Varma tankar.

Maria Byström said...

Hej Qi!

Kul att de kunde hjälpa lite. Att tänka i bilder är superbra.

Kram tbx

Eva said...

Ja oro och ovetande kan skapa mindre jordskalv inom en, nästan så att marken känns som den ska rämna stundvis. Det är jobbigt men det kommer inte att vara i all evighet, håll ut. Det kommer bättre dagar med stadig grund att stå på. Kram till Dig!

Lolita said...

dina illustrationer är jättefina!! :)