2007-01-17

Förändringar...

... är svåra ibland, speciellt när de är stora och man inte vet om de kommer att bli bra. Men förändringar måste nu till för att jag ska komma vidare. Jag ser fram emot dem med både förväntan och bävan.

Försäkringskassan har kallat till avstämningsmöte nu på fredag. Vet inte vad som kommer att sägas där, om man har krav på mig av något slag. På något sätt är jag glad att något händer, förhoppningsvis kan det bli någon form av aktiv rehabilitering.

Jag vet att jag måste skaffa mig ett nytt arbete, antinget på min gamla arbetsplats eller också utanför den. Eftersom det är på gång stora nedskärningar och människor kommer att sägas upp är kanske inte chansen så stor att få vara kvar. Jag vet inte heller om jag vill det... Helst skulle jag vilja göra något helt annat än tidigare. Stressfritt.. finns det såna arbeten längre?

19 comments:

Anne-Maj said...

Skickar lite kramar till dig. Om dom börjar säga upp personal, måste trygghetsrådet kopplas in och med deras hjälp kan man utbilda sig eller. Kanske ett tillfälle för dig att sadla om?

Maria Byström said...

Vad bra att du har tid hos kassan! Det kommer gå bra.

Stressfria yrken/arbeten? Tja. Jag vet inte. Tror att vad som utlöser stress är väldigt individuellt.

Jag reagerar med stress i vissa situationer som andra tycker är lugna. Och tvärtom.

Vad skulle du vilja arbeta med? Florist/trädgårdsmästare kanske?

Eller grafisk formgivare?

Pepphälsningar till dig!

Eva said...

Tänk jag har funderat på detta jag också de senaste dagarna. Stressfria yrken finns de? Kanske handlar det mycket om ens egen stressbenägenhet, som i mitt fall, aldrig vill bli riktigt bra. Små saker blir så stora. Det går bra när jag, som nu, pluggar hemifrån, att lägga upp sin egen dag. Men så fort det handlra om inbokade tider, planering....det slår black out i hjärnan. Tröttsamt detta. Hoppas du får ett bra möte på fredag! Det kommer att bli bra!!

Annika&Saga said...

Spännande!
Läskigt!

Lycka till qi :)

Jag känner att mitt jobb är hyfsat stressfritt. LÅNGT ifrån bra betalt men det kan vara värt mer än pengar att trivas på sitt jobb...

Stor kram!

Qi said...

anne-maj: Tack för kramarna! Ja, det är ett tillfälle att sadla om, frågan är hur modig jag är...

maria b: Tack för pepping! Jag funderar just nu mycket på vad som skulle passa mig.

eva: Ja, ett jobb där man planerar sin tid själv, det tror jag vore bra. Tack för att du delar med dig av dina tankar!

annika: Bara man får tillräckligt med pengar att försörja sig själv på (och i ditt fall även ditt barn) så har detta med lön inte så stor betydelse. Tack för din positiva kommentar!

LindaLotta said...

Jag tror inte du ska vara kvar på din gamla arbetsplats, även om du skulle få en annan tjänst.
Det där sitter i väggarna.

Men visst är det konstigt. Man kan vilken dag som helst rabbla upp hur många saker som helst som skulle kunna tänka sig att göra, men när man verkligen står där vid vägskälet så är det alldeles tomt.

Jag önskar dig all lycka på fredag och glöm inte att din arbetsgivare har en skyldighet att hjälpa dig att komma tillbaka på fast, stabil mark igen.
Många kramar.

Matildas fikarum said...

Det finns ju många jobb som är jättetrevliga och mer eller mindre stressfria, men kanske inte så bra betalda och dessutom inte direkt hög status, om nu det betyder något. De jobb jag trivts bäst med har alltid varit där jag haft lite ansvar. Jag trivdes bättre med att jobba som städare än som lärare t.ex. Kontorsjobb är nog de värsta på alla sätt. Jag är ju kontorsråtta nu för det betalar ganska bra, men hade jag råd skulle jag gärna jobba i en liten presentbutik eller något liknande.

Qi said...

lindalotta: Jag tänker mycket och jag lutar åt samma åsikt som du, dvs att lämna arbetsplatsen helt. Det känns spännande men även osäkert, som att ge sig ut på nattgammal is, man vet inte om den håller...

Matilda: Ekonomin har ju en viss betydelse, men bara så mycket att jag vill kunna försörja mig själv. Utan partner att luta mig mot ekonomiskt är det en viktig sak och om jag inte får ett nytt jobb så är a-kassan en ganska osäker inkomstkälla nuförtiden.

JULIE K said...

Det er inte like lett med forandringer. Iblant verkar det veldig skumt nær man måste forandre på något stort, som tileksempel jobben. Når så forandringen har skjedd kan man ofte se etter ett tag at dette var bra, dette måtte til. Det må ofte det och jag tror nog du vil få det veldig bra etterhvert. Tar man seg tid och letar och inte minst kjenner etter hva som skulle vara bra for en, hittar man något tilslut, som man kan leve godt med. Ønsker deg lycka til imorgon, kramar från meg : )

Qi said...

julie; Tac för ditt stöd. Det är som du skriver, det blir bra när man väl är igenom det.

Panter said...

Håller tummarna och tänker på dig i morgon. Det är ju deras jobba att hjälpa inte stjälpa.

Elisabet said...

Jag är HELT övertygad om att du kommer att hamna rätt till slut, qi.

Det är svårt att veta .. svårt med stressfria jobb .., jag ser ju själv .. men det måste ju finnas såna arbeten?

Lycka till.
Från hjärtat.

mammamia said...

Stressfritt jobb,det vete 17 om det finns...
På alla arbeten har man press på sig på ett eller annat sätt..
Egen företagare är väl rätt stressfritt OM det inte vore för pressen att dra in nog med pengar så att man kan leva på det.

Jag tror att om man är på rätt plats och gör det man verkligen är tillfreds med,DÅ klarar man nog lite stress/press..
Problemet nuförtiden är att man inte får känna efter med insidan,man ska tänka rationellt..
DÅ blir det därefter,tror jag.

*kram* och lycka till på mötet!

Eva said...

Lycka till idag på mötet! Kram från Frösön

bert said...

Oj. Svårt! Men jag önskar dig all lycka.

Håller med bl.a. LindaLotta; Din gamla arbetsplats är nog inte så lyckad att återvända till. De fall jag känner till av utmattningssyndrom har alla slutat med att vederbörande tackat nej till att återkomma. Tröst? Ja, jag vet inte - Kanske bara realistiskt.

Hur som helst vill i vfortsätta följa dig.

Kram/Bert

bert said...

"vill vi" skall det naturligtvis stå.

;)

Annela said...

Jag är i samma sits som du och jag börjar se ljuset i tunneln, känns det som. Jag har ju varit lärare i 28 år och ska nu sadla om - men till vad. Vad vill jag göra, tycker jag är roligt, orkar jag m.m. Titta in på min blogg så får du se hur det kan gå.
Glöm inte att rapportera hur det gick för dig. Jag håller mina tummar.

carulmare said...

Lycka till från mig också!

Också jag har gått igenom en hel del av sådana där förändringar. Det viktigaste är kanske att man tror på sig själv och sina behov. Då brukar den andra parten göra det också - och då blir det så bra! :)

Kerstin said...

Åh, stackars - vad jobbigt. Kram på dig och lycka till.