2008-05-23

Ledig dag...


... och en solig helg i sikte. Våren har gått så fort, min vistelse på Gunnebo trädgårdsrehab har nu pågått i 10 veckor. Om två veckor avslutas den del som gäller själva gruppbehandlingen. Men vistelsen på Gunnebo fortsätter med två månaders praktik bland de "riktiga" trädgårdsarbetarna. Därefter är det dags för arbetsträning på min ordinarie arbetsplats. Dvs om arbetsgivaren har en ledig plats inom ett arbetsområde som jag bedöms klara av. Det arbete jag hade när jag blev sjuk klarar jag inte av att gå tillbaka till.

Jag kan bara rekommendera alla som är drabbade av utmattningsdepression att försöka få trädgårdsrehabilitering. Vistelsen i trädgården tillsammans med andra med samma diagnos har varit mycket givande. Det måste till en omorientering av tankar och beteende för att inte falla tillbaka i gamla beteenden som kan föra tillbaka till ett nytt sammanbrott. Det känner jag att jag får på Gunnebo. Och det tar tid! Men hur mycket tid kommer att finnas i framtiden när Nya Försäkringskassan har satt upp mallar och bestämmelser på hur länge olika diagnoser kan ge sjukskrivning? Den senaste veckan har vi i trädgårdsrehabgruppen diskuterat hur vi känner oss i våra kontakter med FK. Maktlösa kände de flesta sig. Uppgivna. Väl medvetna om att det inte är tjänstemännen på FK som bär ansvaret för de förändringar som nu sker. Ansvaret finns mycket högre upp.

Har nog inte nämnt tidigare att jag när jag blev sjuk för snart tre år sedan arbetade som handläggare på FK...

12 comments:

Elisabet. said...

Ja, och t ä n k vad du skulle ha mycket att tillföra när du själv har hamnat i något sånt här ..!

Det är som barnmorskor som inte har fött barn. Dom är säkert duktiga på alla sätt och vis, men man kan nog aldrig riktigt förstå ändå.

Eller kronofogdar som aldrig har haft ont om pengar ...

Ja, du förstår vad jag menar.

Hoppas att det löser sig på ena eller andra sättet, qi.

Strumpstickan said...

Jag tror att närhet till naturen och att vara med andra som förstår kan vara mycket läkande. Att känna maktlöshet är hemskt.

carulmare said...

Å, jobbade du på FK... Där är det kanske många som blir utbrända?

Ja, jag säger som Elisabet. Tänk vad allt du skulle kunna tillföra - förutsatt att FK (och många andra arbetsgivare) kunde se nyttan av att ha halvkrassliga mänskor som arbetstagare. Vi skulle få ett helt annorlunda samhälle...

qi said...

elisabet: Jag förstår precis vad du menar Elisabet. Men, det är ett tufft arbete att möta frustrerade människor när man själv är frustrerad över hur det blivit. Jag behöver ett lugnare arbete de åren jag har kvar till pensionering. Stresskänsligheten kommer alltid att finnas hos mig och jag känner att jag inte kan utsätta mig för sånt som jag inte klarar av. Risken att ramla ner i depression och utmattning igen är stor. Jag tänker inte utsätta mig för det. Det kommer att lösa sig, på något sätt, jag har gott hopp!

strumpstickan: Du har helt rätt, naturen läker!

carulmare: Där finns många utbrända eller på väg att bli. Att ta ansvar för sådant man inte kan påverka är bland de mest stressande situationer man kan hamna i.

Bloggblad said...

Jag börjar också få inblick i FK och AF... och är inte så värst imponerad. Skulle gärna vilja veta hur ofta AF byter handläggare... De som blir drabbade är inte starka nog att leva rövare och visa upp i teve och press över hur de blir behandlade. Men det jag sett på nära håll under en lång period har upprört mig många gånger.

qi said...

bloggblad: Dina erfarenheter stämmer med mina. Hur ska man orka leva rövare?

Inkan© said...

qi - vi som arbetat/arbetar inom offentlig förvaltning och utsätts för alla dessa omorganistationer, nerdragningar, nya chefer,som alla vill pissa in sina egna revir -och dessutom är utsatta, utsätts för behövande människors krav och inställningar:
"Jag har betalat skatt och nu vill jag ha min återbäring med råge"...

Vi är många. Otroligt många.

Själv sprang jag inte så hårt in i den förbannade väggen (tack vare teaterjobbets inverkan på min egen självkänsla)
Jag arbetade ju med FK:s granne: inom den "hatade" Socialtjänsten med utredningar, beslut som är helt regelstyrda -där lagen talar om ifall man kliver över gränsen och där "folket" talar om vad man är värd.
Tänk alla dödshot jag blev utsatt för och alla okvädningsord.Samt våld. En kollega blev svårt knivskuren - då insåg jag hur galna folk kan bli och rikta allt mot en medmänniska.
Och alla som tror att utredaren, handläggaren och beslutsfattaren personligen tar beslut utifrån sina egna känslor för de/dem som söker ekonomiskt bistånd eller annan hjälp.

Bläää- idag fattar jag inte att jag klev ännu tidigare och valde annat.
Det bästa jag gjorde var att jag insåg mitt liv var mer än jobba fram till pensionsåldern.

Idag uppmanar jag alla yngre att tidigt börja månadsspara i en egen försäkring, i aktier,räntefonder och obligationsfonder. Man kan avstå vissa saker och spara minst 500:- varje månad -till sig själv.

Tack vare att jag snålade i många år, så kunde jag säga tack och adjö i precis rätt tid. Och göra enbart det jag själv vill och längtade efter. Och leva på eget kapital. Och äga mitt eget liv, ha mina år som jag vill ha dem: i frihet.

qi said...

Inkan: Jag håller med dig om allt det du skriver. Ekonomin är en grund för friheten. Frihet kostar alltid något. Tid eller pengar. Relationer...

Anonymous said...

Jag är glad att du fick vara bland dessa underbara växter. Jag har börjat bli en ruiktigt trädgårdsfantast. Våren har varit underbar, frökultivera, så, vara ute och så.. Bära ut lådor och krukor.. Jag längtar tills dom får fåra ute och det är inte långt kvar. Idag köpte jag timjanplanta, bara för att det skulle lukta i köket. och äta förståss. Med posten kom Anna "Örtaträdgården" som jag ska packa i väskan i kväll, åker till sthlm på två dagar och den är självklar rese- och avkopplingsbok. Ha gott o kram

qi said...

anne-maj: Vistelsen på Gunnebo, den ger mig så mycket att tänka på och njuta av. Dessutom inspirerar den mig att göra något av mina egna täppor. Örter skall inköpas även av mig, definitivt! Att dra handen genom dem bara för att känna dofterna - underbart!

Annela said...

Kära Qi!
En positiv följd av min utbrändhet var att jag "fick" dig som min första handläggare på FK. Du var så omtänksam och förstående och det har inte varit någon ens i närheten som du bland alla mina handläggare senare. Är uppe i tvåsiffrigt tal nu. Det var inte konstigt att du själv brände ut dig med ditt stora engagemang.

qi said...

Kära Annela! Tack för dina ord, de för mig både glad och rörd!