Sommarlyssning

Jag har precis  lyssnat på Maria Svelands sommarprogram. Alla ni som tror att vi lever i ett jämställt samhälle, lyssna till henne! Och alla andra också, förstås... Det är hon värd! Ett jättefint program!

En sån dag

I morgon fyller jag år. Då hinner jag inte skriva. Kommer folk. Måste ordna. Måste städa. Vill ha folk här. Vill inte allt det andra. Vill, vill inte. Hade stora planer. Nu är de små. Mikroskopiskt små.  Vill inte mycket. Bara litet.

Ella har kissat ner alla mina väskor och schalar i hallen. Igen. Det luktar bedrövligt trots att jag försökt tvätta dem i badkaret. Hatar Ella! Just nu. Men vet att hon är olyckligast. Av oss två. Jag älskar att bo här. Hon hatar det. Jag känner trygghet. Hon känner sig instängd och har tråkigt. Jag älskar henne. 

Fint väder! Borde sitta ute i solen. Men där luktar det kattpiss (tvätten hänger där). Kan jag skylla på nu. Sitter minsann inte ute när det inte luktar kattpiss.

Det blir bra. Det ordnar sig. Det gör det alltid. Detta är ingen stor katastrof. Bara en liten. Fast inte för Ella-katten. För henne är det en kattastrof. En stor!

... utan även två andra medlemmar av hushållet...

... som inte visste alls vad som var på gång när fler och fler saker försvann från deras hem. Till slut var det bara två kattburar kvar, varav den ena snabbt ockuperades av Iza, den andra fick vi trycka in Ella i innan hon fattat att på det här stället skulle det inte komma att serveras fler måltider.

Så gick färden mot det nya stället, med två högljutt protesterande katter i baksätet. Väl framme vägrade Iza lämna sin låda på flera timmar och Ella visade sitt missnöje med att i två dagart sitta med ryggen mot oss alla uppe på tredje lagret av alla staplade flyttkartonger. Med öronen bakåt...

Iza har nu vant sig och verkar trivas jättebra, men hon var inte heller ute särskilt mycket i Kållered. Ella har däremot svårt att anpassa sig till att vara innekatt, visserligen med balkongtillgång, men det räcker inte, det blir tråkigt för en katt som är van vid att klättra träd och fånga möss. Rastlösheten visar hon genom att kissa där hon inte ska kissa och "se ledsen ut". Det är inte lätt att flytta katter. De är mer platsbundna än vi människor.

Nu har det gått 2 ½ månad sedan flytten och jag funderar på
vad jag ska göra med Ella. Jag känner en som bor på landet, uppåt Bohuslän, som sagt att han kan ta hand om Ella. Där kan hon var ute, men det är ny mark för henne och en ny person som ska ta hand om henne. Eller också får jag avvakta ett par månader till och se om hon anpassar sig bättre. I värsta fall får jag "ta bort henne", men det är så hemskt att den tanken vill jag inte ens tänka på...