Showing posts with label datorpaj. Show all posts
Showing posts with label datorpaj. Show all posts

2010-09-12

Att börja om

Så var det dags igen... Att börja om. Det som inte fick hända igen, det som absolut inte skulle hända igen, det hände.

Min röda dator har dött. Lämnat mig alldeles för tidigt, bara två år gammal! Utan att jag gjort det jag skulle, dvs tagit backuper på det jag skrivit och ritat utanför blogg och Flicr. Trots att samma sak hänt med tidigare dator och jag därför borde ha försäkrat mig om att en sån sak inte skulle hända igen så sitter jag nu här. Med lång näsa...

Inte nog med detta. Det var jag som dödade den! Råkade hälla te i den. Jag älskar te, men det gör inte datorer kan jag meddela...

I en vecka var jag helt utan dator, dvs på jobbet hade jag dator men där får man inte nöjessurfa. Verkligen inte!

Men jag har en son som har en liten bärbar fin PC som jag fick låna efter en veckas abstinens. Så nu finns jag här igen, men "fattigare" på "bagage".

Jag har börjat om ganska många gånger inom livets olika områden. Flyttat, gift mig, skilt mig, bytt jobb osv... Det har även positiva sidor att börja om. Att börja med ett rent ark, bygga upp något nytt, det känns alltid bra.

Nu får jag ta tag i detta och se om jag får ut något på min drulleförsäkring som jag lyckligtvis har. Och så blir det att leta efter en ny dator igen... Någon som har ett bra förslag?

Det blir nog bra det här också... Till slut.

2008-06-22

Ojdå...


-Jag kommer väl att kunna föra över mina bilder och texter från min kvaddade dator till den nya, frågar jag i förbifarten när sonen passerar mig där jag sitter i min fåtölj.

-Troligen inte, svarar sonen. Såvida du inte gjort backup, hör jag medan han försvinner nerför trappan till sig.

Jag sitter helt stum. Det hade jag inte räknat med... Alla mina ritade bilder, min novell, mina dagböcker, dikterna, haikuna, breven osv... Det enda som finns kvar i så fall är det som finns på nätet, dvs bloggen och flickr-bilderna. En liten bråkdel av det jag producerat under de senaste 10 åren.

Backup. Inte gjort. Skäms.

Samtidigt, en konstig känsla av att det har skett en utrensning av gammal sorg. Att nu får jag börja om, med lättare bagage.