2008-06-22

Ojdå...


-Jag kommer väl att kunna föra över mina bilder och texter från min kvaddade dator till den nya, frågar jag i förbifarten när sonen passerar mig där jag sitter i min fåtölj.

-Troligen inte, svarar sonen. Såvida du inte gjort backup, hör jag medan han försvinner nerför trappan till sig.

Jag sitter helt stum. Det hade jag inte räknat med... Alla mina ritade bilder, min novell, mina dagböcker, dikterna, haikuna, breven osv... Det enda som finns kvar i så fall är det som finns på nätet, dvs bloggen och flickr-bilderna. En liten bråkdel av det jag producerat under de senaste 10 åren.

Backup. Inte gjort. Skäms.

Samtidigt, en konstig känsla av att det har skett en utrensning av gammal sorg. Att nu får jag börja om, med lättare bagage.

9 comments:

Bloggblad said...

Tänk, jag tror du har en poäng där... nån gång ska jag bränna alla mina 24 dagböcker - utan att läsa dem först...

Anonymous said...

Vet inte hur kunniga dina söner är,när det gäller datorer.Ofta kan man rädda en hel del från trasiga hårddiskar.
Har märkt att du skriver mer på din blogg nu.Verkar som om du blivit starkare och mer handlingskraftig.

Ha en bra dag!

carulmare said...

Å, nej!! Jag kan nästan höra min son säga ungefär samma sak, utan att helt förstå min förlust... Men kanske behöver du inte ge upp ännu? Ta datorn till en affär och fråga om de inte kan göra något för att rädda dina arbeten. Kanske går de ändå att hitta och föra över via kabel...

Elisabet said...

Jag har också hört att det går att fixa sånt .., i ett tv-program från Umeå, tror jag. (inte plus).

Att det finns där inne och går att ta fram .. hälsar hon som inte heller har någon backup.

Ginger Beer said...

Hoppsan! Ja, flickr är bra med det, att det ligger på nätet men så synd på alla fina teckningar.. eller kanske också lite skönt att rensandet lämnat plats för nytt roligt?

Själv har jag ny blog igen:)

qi said...

bloggblad: Jag är förvånad själv att min reaktion inte blivit starkare. Cést la vie, som fransmännen säger... Livet är verkligheten, inte dokumentationen (även om det är roligt ha minneshjälp när det gäller de roliga sakerna som hänt).

Anonymous: Du skriver snällt... fast jag undrar vem du är. Verkar som om du känner mig lite. vore kul om du gav dig till känna.

carulmare: Får se hur jag gör, som jag skrivit så känns det delvis som en lättnad att släppa en del material till glömskan.

elisabet: Jo du, om vi som inte tar backup är modiga, dumma eller bara lata, därom tvistar de kloka. Sonen har (NU!!) upplyst mig om att det finns små käcka USB-minnen som enkelt rymmer en massa minnen...

ginger beer: Jo, jag har noterat dina nya bloggar! Trevligt, ska ändra ditt namn och adress i min favoritlista nu.

Matildas fikarum said...

Det borde inte vara alltför svårt att rädda dina filer. De riktiga problemet är att de som kan sånt ofta tar rejält betalt. Så det är nog mer än kostnadsfråga än svårighetsgrad. Kolla med närmsta datorfirma!

Anonymous said...

Kan inte säga att jag känner dig,men brukar besöka din blogg.Sedan kanske vi är lite lika....blev samma hund som du i ¨hundtestet¨.Som man känner sig själv...känner man andra....

När det gäller datorn,så jobbar jag med sånt.Har hänt att jag räddat data från hårddiskar.Ibland går det...ibland inte.

Sköt om dig !

qi said...

matilda och anonymous: Jag får se vad mina söner klarar av, de är ganska bra på PC. Problemet är att jag igår förälskade mig i en Mac...!