Vad gör man....

... när man blivit hopplöst förälskad i en snygg Mac och alla tre barnen förfasar sig och säger "köp den inte!" Någon som har erfarenhet av Mac kontra PC?

Första sommarrosen....

... från den buske jag fick överta för tre år sedan. Efter flytten har den haft svårt att hämta sig och jag har trott att den inte skulle överleva det "kärvare klimatet" hos mig. Men så, på midsommarafton, kunde jag till min förvåning plocka denna underbart doftande ros.

Överraskningsrosor är de bästa...

Ojdå...

-Jag kommer väl att kunna föra över mina bilder och texter från min kvaddade dator till den nya, frågar jag i förbifarten när sonen passerar mig där jag sitter i min fåtölj.

-Troligen inte, svarar sonen. Såvida du inte gjort backup, hör jag medan han försvinner nerför trappan till sig.

Jag sitter helt stum. Det hade jag inte räknat med... Alla mina ritade bilder, min novell, mina dagböcker, dikterna, haikuna, breven osv... Det enda som finns kvar i så fall är det som finns på nätet, dvs bloggen och flickr-bilderna. En liten bråkdel av det jag producerat under de senaste 10 åren.

Backup. Inte gjort. Skäms.

Samtidigt, en konstig känsla av att det har skett en utrensning av gammal sorg. Att nu får jag börja om, med lättare bagage.

Midsommarord

Hon skriver pärlord
Ännu råder långsamhet,
tankar, hemlängtan

Datorhaveri!!!

Min dator har pajat!! Just nu lånar jag sonens superdator och inser vilken skillnad det är på en bra skärm och den jag hade (som nu är pajad). Så nu gäller det att skaffa en ny dator och försöka rädda det som räddas kan från hårddisken. Båda sönerna är inkopplade på problemet...

Jag kommer dessutom inte åt min mail!!! Och så har jag abstinensbesvär!! Inser vilken stor del av min tid som jag lagt på datorn...

Vi syns så småningom/snart, hoppas jag...


Uppdatering 2008-06-18: Det som pågår just nu är sondering av marknaden och om det är smartast att köpa en bärbar eller en stationär dator. Någon som har några synpunkter på vad som är bäst med tanke på ekonomi och prestation?

Dags igen...

... äntligen!!!

I hatt...

Foto: M-L Hallgren

... med katt!

Lördagsbesök hos min kära väninna, som tar så fina fotografier, och hennes katter. Och så blev det shopping av kläder i min favoritbutik, Prebens i Lidköping.

En bra lördag!

Värmen...

... jag måste erkänna att den inte är min melodi.

Så när värmen tar i så här framåt eftermiddagen går jag in och sätter mig i länstolen och läser Leif GW Perssons teori om Palmemordet. Gillar hans böcker, de är roliga och intelligent skrivna, tycker jag. Och så dras jag tillbaka till det som hände för längesedan och kan jämföra mina egna minnen och uppfattningar med hans, säkerligen mer initierade, tankar.

Eller också stickar jag en bit på något som jag inte vet vad det ska bli men det har med ord och pärlor att göra.

I torsdags avslutade jag min tid i trädgårdsrehabgruppen på Gunnebo. Vemodigt, men det kändes ändå rätt att gå vidare. Tiden har gjort mig starkare och gett mig det andrum jag behövt för att gå vidare i livet, kanske till ett arbete jag kan klara av. På tisdag börjar jag i den "riktiga" trädgårdsgruppen, då gäller andra trädgårdsland och nya utmaningar. Ser faktiskt fram emot det! Åtta veckor får jag vara där, därefter är planering något mer diffus. Finns något "lättare" arbete för mig på FK?

I helgen hade jag besök från Lidköping. Vilken energi det ger att umgås med vänner! God mat, skratt och vin. Jag borde göra något åt min, förvisso självvalda men ändå, ensamhet...

Under parasollet en varm lördagseftermiddag

Läser deckare på altanen. Rensar i rabatten. Hittar liket av en vacker ekorre. Jag vet vem mördaren är...

Annars - ingenting.

Ledig dag...

... och en solig helg i sikte. Våren har gått så fort, min vistelse på Gunnebo trädgårdsrehab har nu pågått i 10 veckor. Om två veckor avslutas den del som gäller själva gruppbehandlingen. Men vistelsen på Gunnebo fortsätter med två månaders praktik bland de "riktiga" trädgårdsarbetarna. Därefter är det dags för arbetsträning på min ordinarie arbetsplats. Dvs om arbetsgivaren har en ledig plats inom ett arbetsområde som jag bedöms klara av. Det arbete jag hade när jag blev sjuk klarar jag inte av att gå tillbaka till.

Jag kan bara rekommendera alla som är drabbade av utmattningsdepression att försöka få trädgårdsrehabilitering. Vistelsen i trädgården tillsammans med andra med samma diagnos har varit mycket givande. Det måste till en omorientering av tankar och beteende för att inte falla tillbaka i gamla beteenden som kan föra tillbaka till ett nytt sammanbrott. Det känner jag att jag får på Gunnebo. Och det tar tid! Men hur mycket tid kommer att finnas i framtiden när Nya Försäkringskassan har satt upp mallar och bestämmelser på hur länge olika diagnoser kan ge sjukskrivning? Den senaste veckan har vi i trädgårdsrehabgruppen diskuterat hur vi känner oss i våra kontakter med FK. Maktlösa kände de flesta sig. Uppgivna. Väl medvetna om att det inte är tjänstemännen på FK som bär ansvaret för de förändringar som nu sker. Ansvaret finns mycket högre upp.

Har nog inte nämnt tidigare att jag när jag blev sjuk för snart tre år sedan arbetade som handläggare på FK...

Lagom...

... till hänryckningshelgen, årets första värmebölja, har jag dragit på mig en dunderförkylning som gör att jag sover dåligt på nätterna och är tung i huvudet på dagarna. Lägg därtill diverse annat strul som just nu tynger så nu vill jag bara ha sagt: DET ÄR SYND OM MIG!

OK, nu känns det mycket bättre... :-)

En god hänryckande pingst önskar jag er, mina bloggläsare!

Även i vår...

... har mitt älskade träd utanför mitt fönster klätt sig till brud. Jag har följt det trädet i många år nu, men iår är kanske sista våren för mig med det. Måste se mig om efter ett billigare boende. Jag har en flygfärdig son som bara väntar på tillfälle att lämna boet och efter det blir det för stort, och dyrt, för mig att bo kvar.

Gunnebovistelsen fortsätter, jag har nu kommit mer än halvvägs genom den ursprungliga rehabtiden. Har dock fått förlängning över sommaren då jag kommer att få arbeta i trädgården. Underbart, jag försöker låta bli att tänka på det som kommer efter, eventuell arbetsträning eller arbetslöshet. Pratade med en gammal arbetskamrat igår. Fick reda på att det troligen inte finns kvar något arbete av den typ som jag skulle kunna tänkas klara av inom den myndighet som jag jobbat på. Marken gungar lite... Men det kändes ändå bra att få reda på det nu, då kan jag ställa in mig på att försöka hitta något annat arbete någon annanstans. Vill inte förstöra min tid på Gunnebo med oro över saker jag ändå inte kan påverka.

På något sätt tror jag att allt kommer att ordna sig och att det här som händer nu har en mening.

Utmanad!

Annela har utmanat mig och jag kastar mig över uppgiften!

Tre namn jag går under: Kerstin, mamma och qi

Tre saker som skrämmer mig: Människor som av okunskap hatar andra människor, såna som de inte känner, för att de inte passar in i deras mallar av hur man ska vara. Ormar. Höjder.

Tre saker jag har på mig: Glasögon. Egenstickade muddar. Ring med inskriptionen "From here to eternity".

Tre sanningar: Frihet kostar alltid något. Våra val, inte våra förmågor, bevisar vilka vi är. Livet är kort, konsten är lång.

Tre saker jag verkligen vill ha: Hälsa. Kärlek. Vänner.

Personer jag utmanar: Alla som känner sig manade!

Äntligen...

... dags igen! Årets första kopp te utomhus. På den röda stolen, i den varma solen.

Jag har just avslutat min tredje vecka på Gunnebo. Idag tog vi av blomsterlandet dess grantäcke. Under det dolde sig vackra, små perenner av olika slag! Glädje! De första två veckorna med snöstorm och vita vidder är glömda. Nu börjar äventyret på allvar! Det är underbart att vara där.

Gunnebobilder kommer när jag kommer ihåg att ta med mig kameran ut dit.

Trädgårdsrehab, vecka ett...

Jag hade tänkt så här inför min start av trädgårdsrehaben på Gunnebo slott: Nu ska jag vara flitig och blogga varje dag, ta fina vårbilder osv.. Det blir aldrig som man tänkt...

Första dagen, i måndags, vaknade jag till en helt vit värld. Efter den s k vinter som varit trodde jag inte mina ögon, NU kom den, och det var inte dåligt vad det snöade och blåste! Kunde inte ta bilen (sommardäck!) så det blev att åka kommunalt med alla de förseningar som ett sådant här plötsligt påkommet väder orsakar. Speciellt i Göteborg... Kom försent. Kul när man är ny och inte känner någon. Men det ordnade sig bra. Något trädgårdsarbete var det dock inte aktuellt så det blev TVÅ promenader i snöstorm à 45 min. Var dödstrött när jag kom hem.


Men redan dan efter så var det den ljuvligaste sol och ljuset från snön som låg kvar var bländande och varmt. På bilden ovan små plantor som ska planteras ut vad det lider.

Denna vecka har vi bl a jobbat med att klippa häckar. Här är en lugn och vänlig atmosfär. Mellan varje trädgårdspass stretchar vi. Avslappning och övningar i mindfullness ingår också. Det kommer att bli en fin tid tror jag. Återkommer med fler rapporter.

Nörd, javisst!

Ingen bra dag...

... idag. En bit ur en tand lossnade vid frukosten. Besiktigade bilen, som inte gick igenom. Ringde svågern, bilexperten, och fick reda på att det inte lönade sig att reparera bilen. Har inte råd att köpa ny bil.

Försöker vänja mig vid tanken på att leva utan bil. Det går säkert. Såsmåningom.

På denna dagen...

... en eloge till alla kämpande kvinnor!

(foto cosifan, tack för en jättefin bild av mina alster!)

Läsupplevelse

Paketet ramlade ner i min brevlåda strax efter 12 idag. Innehöll bl a den lilla boken Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud. Jag började titta lite i den. Ca två timmar senare lade jag den ifrån mig. Då hade jag läst ut den, kunde inte släppa den när jag väl börjat.

Boken är både lätt- och svårläst. Lättläst för att språket är så rent och precist, sparsmakat och vackert. Svårläst eftersom han skriver om sin egen kommande död som han sörjer. Han vill ju leva! Tyvärr fick han inte uppleva de fantastiskt fina recensioner hans bok fått. Han dog av sin lungcancer ett par dagar innan den kom ut.

Läs den!

Stickbeskrivning efterlyses!

Finns det någon som kan tala om var jag kan hitta stickbeskrivningen till en sån här vante? En kompis hade den och den verkar så smart, dels att man kan ha fingrarna fria och också, om man fryser, fälla över toppen så man får en hel vante. Det är i första hand funtionen jag är ute efter, inte nödvändigtvis det vackra mönstret.

Det blåser kallt idag...

... men vart tog snön vägen?

Hade sett fram emot en häftig snöstorm idag, vi blev ju lovade det i väderrapporterna igår. Men, men... så verkar det inte bli. Jag längtar efter snön och det ljus den sprider!

Tröstar mig med ett par citat av August Strindberg, hämtade från den utmärkta TV-serie om honom som visats i helgerna:

"Gråt, gråt så att tårarnas källa sinar och höj sedan ditt huvud."

"Våra fel gör oss till människor."

2008...

... än så länge ett oskrivet blad. God fortsättning förresten! Jag hoppas och tror att det nya året för min del kommer att innebära positiva saker. Jag har under hösten blivit mycket bättre än jag var för t ex ett år sedan. Nästa vecka fortsätter rehabilteringen på öppenvårdsavdelningen, ska vara kvar där två månader till. Därefter har jag fått beviljat trädgårdsrehab på Gunnebo Slott i Mölndal. 12 veckor! Ser verkligen fram emot det! Sen är planen att jag ska börja arbetsträna, så smått. Men det är ligger långt framåt sommaren, min planering har blivit så kortsiktig numera att jag inte tänker så långt, åtminstone inga stora planer.

Men... "Det är viktigt att ha mål, viktigare än att nå dem" har någon sagt på TV eller radio den senaste tiden. Tyvärr har jag glömt vem. Jag tror att det ligger mycket i det.

Så just nu jag funderat på konkreta målsättningar.

Amor fati...

... kärleken till mitt öde

Gav mig själv detta silversmycke i julklapp, design Efva Attling. Jag tycker så mycket om hennes smycken med texter. Den här texten, Amor fati, betyder mycket för mig. Och kan ses som uttryck för det jag kämpar med sedan ett par år tillbaka.

Livet blir så mycket lättare när jag accepterar att det som hänt har hänt. När jag bestämmer mig för att gå vidare trots tidigare misslyckanden och brustna relationer. När jag kan förlåta mig själv och andra. Och när jag ser tillbaka koncentrera mig på det goda som hänt, lyckorna jag upplevt. Och när jag ser min styrka!

Jag har kommit en bra bit på väg i nyorienteringen av tänkandet. Smycket kommer att påminna mig om jag skulle falla tillbaka.

Julen

Hoppas ni firar en lugn och fin jul just så som ni vill ha den! Idag julafton är det jag och mina katter som firar med räkor och stillhet. I morgon kommer mina barn och då blir det fest! Det är precis som jag vill ha det.

Kram från qi

Nattfågel

Kan det vara en koltrast?
(Bild från Wikipedia)

Jag har en ensam fågel som sjunger utanför mitt fönster på nätterna. Drillar som om det vore minst vår! Jag vet för jag har varit vaken stora delar av natten till idag. Inte på grund av oro, nej, jag satt uppe länge och läste och sedan hörde jag fågeln och lyssnade. Funderade på varför den sjöng på natten, vad det var för en sorts fågel, och om det var fler än jag som var vakna och undrade.

Någon som har en aning om vad det kan vara för en fågel som sjunger i decembernatten (och håller mig vaken...)?

Här...

... sitter jag och läser och stickar denna regniga första advent. Ser ni min nya matta?

Jamen här då: Ny matta, gammal katta...

Läser...

... just nu. Njuter!

Fragment...

Tisdag

Onsdag

Torsdag

... av dagar och fritt skapande.

Gick en rolig kurs. Fri form, allt kan man göra med garn, stickor och virknål. Man börjar med att göra fragmenten. Sedan kan de sättas ihop till större skapelser. Exempel finns här.

Efter kursen har jag gjort ca ett fragment per dag. Dagarna har olika färger, allt efter humör och känsla. Formerna kan tolkas på olika sätt. Jag vet inte ännu hur de olika fragmenten ska sättas ihop, vilken gemensam form de kommer att ta.

Det är ungefär som livet...

Här blir inte mycket sagt...

... nuförtiden. Men jag läser och kommenterar hos er andra. Med stort nöje! Ibland funderar jag på att lägga ner bloggen, men jag känner samtidigt att jag inte vill det, det kommer kanske nya tider då jag kommer att skriva mer. Igen...

Mitt liv nu består av att bygga bra rutiner. Jag går på min rehab tre gånger i veckan, tränar på gym och försöker ta en halvtimmes promenad varje dag. Och det hjälper. Jag känner att jag är på väg, mot något bättre. Vad vet jag inte ännu. Men jag börjar ta mig ut i världen utanför mitt hem igen och det är ett framsteg.

Stickningen och det jag skapar med den ger mig glädje. Och att jag träffat och träffar andra stickare i samma situation som jag, det ger mig kraft och energi. En annan sak som skänkte mig stor, oväntad glädje var detta.... Tack Helena på roomservice!

Vaknade...

...med blixtrande huvudvärk och illamående. Det har hållit i sig större delen av dagen så det blev inget besök på bokmässan för mig iår. Snopet! Har i stället suttit i fåtöljen och sett på TV och stickat lite. Kollat på regnskurarna som dragit förbi. Och mitt träd utanför fönstret som nu är alldeles rött. Om min kamera hade fungerat som den borde skulle jag tagit ett foto av det. Nu gör den inte det och ni får försöka föreställa er det i stället.. :-)

Moln

Jag har alltid gillat moln. De sätter fantasin i arbete, jag ser figurer och tecken i dem.

Har inte skrivit här på ett tag. Känner mig ganska tom på ord för närvarande. Funderandet över framtiden tar i stället min tid i anspråk. Kanske för mycket... :-) Medan jag funderar stickar jag, det är som om stickandet hjälper tänkandet, ungefär som när jag är ute och går. Vilket jag också försöker göra mycket.

Det är bokmässa denna vecka, en av årets höjdpunkter. Tänker ta mig dit på söndag förmiddag och gå där ett par timmar. Komma hem med kassar fulla med böcker.

Glädjespridare

Idag när jag kom hem ifrån rehab, trött som bara den, kollade jag posten och där... låg ett litet vackert brev med en hälsning och ett bokmärke från Grekland! Från en viss person som nyss tillbringat en vecka i Grekland. Behöver jag säga att jag blev väldigt glad?

Bilden är till dig Elisabet!

Septemberhimmel...

... en tidig måndagsmorgon. Luften är klar och det känns lättare att andas. Jag ser ljuset bakom molnen. Livet är vackert. Och dyrbart.

Det gör ont...

... när man återupptar träningen efter att ha latat sig i två månader. Åtminstone dagen efteråt, vilket är idag. Alla rörelser gör ont, så jag sitter mest stilla i fåtöljen och stickar. Och tittar på spännande fri-idrottstävlingar på TV. Jag älskar att titta på friidrott! Eftersom jag för det mesta talar illa om sport blir många i min närhet förvånade när de förstår att jag gillar friidrott. Så denna vecka är det högtidsstunder framför TV:n varje eftermiddag.

Jag älskar...

...det väder som råder för närvarande: Regnskur på regnskur, åskmöller på avstånd. Och jag sitter i min fåtölj och stickar... :-)

Förr och nu

Förr...

... och nu, med öppna ögon

Färdig!

Färgerna blev lite annorlunda än tänkt, men väldigt bra ändå...

Jaha...

... det är kanske på det här sättet man ska bli frisk?

De som tar fram såna här förslag kan aldrig ha varit, mött eller levt nära en utmattningsdeprimerad.

Tack...

... för alla för hälsningar under min bloggpaus! De värmer!

Ett särskilt tack till roomservice som valt att presentera mig bland fyra bloggar. Hon skriver så här (vilket gläder mig oerhört):

"QI -en kvinna som har en underbar talang. Dina enkla målningar är så raka och ärliga och jag älskar att titta in till dig. Du minns mig alltid fast jag så sällan hinner kommentera."

Det är meningen att jag ska välja ut mina fyra favoritbloggar, men det klarar jag inte... Har så många, en del av dem finns i länklisan till höger här. Så alla som jag brukar kommentera hos, ni är alla viktiga för mig och jag är så glad att ni finns!

Ett glädjeämne denna sommar har varit stickningen. Jag har stickat tre sjalar och jag är snart klar med mitt tröjprojekt, jag återkommer med bild när den är klar. Kreativiteten är så viktig, jag använder kreativiteten för att bli frisk. Annela och Lisbet i stickbutiken 2Knit är två nya kontakter som jag fått via bloggvärlden. De ger mig alltid inspiration, trevlig samvaro och fika när vi träffas i stickbutiken.

Andra glädjeämnen i sommar har varit besök av min väninna från Karlshamn, shopping- och väninnebesök i Lidköping, samt ett antal födelsedagskalas.

Jag hoppas komma igång och skriva lite mer här snart. Jag är inte vän med sommaren i år. De flesta älskar sommaren, med semester och samvaro. För den som är sjukskriven finns inte semester på samma sätt. Min rehab har uppehåll och jag saknar samvaron där. Men nästa vecka är den igång igen. Då hoppas får jag lite fastare rutiner vilket är viktigt när man kämpar med en depressionssjukdom.

Bloggpaus

Jag tar en liten bloggpaus ett tag. Känner att jag inte har något att skriva om just nu så jag väntar tills det dyker upp något.

Ha det bra alla bloggvänner!

CU

qi

Jag är trött...

... på att vara trött! Ute skiner solen, mina rabatter ropar efter att rensas på ogräs och mördarsniglar. Böcker väntar på att bli lästa, träningspass på att bli gjorda. Muséer, vänner och öar väntar på besök.

Det är väl bara att sätta igång... Men, motståndet är ibland starkare än energin att övervinna det. För att nå energin måste jag besegra motståndet. Jag slåss med det varje dag. Vissa dagar vinner jag, vissa förlorar jag...

Hur blir det idag?

Vid ett glas vin

Han såg på mig och gav mig skönhet,
och jag tog den som min egen.
Lycklig svalde jag stjärnan.

Jag lät mig uppfinnas
som en avbild av speglingen
i hans ögon. Jag dansar, jag dansar
med plötsligt fladdrande vingar.

Bordet är ett bord, vinet är vin
i glaset som är ett glas
och står stående på bordet.
Bara jag är imaginär,
så imaginär att man inte kan tro det,
imaginär så det blöder.

Jag säger vad han vill:
att myror dör av kärlek
under maskrosens stjärnbild.
Jag svär på att en vit ros,
som bestänks med vin, kan sjunga.

Jag skrattar, vickar på huvudet
försiktigt som för att pröva
uppfinningen. Jag dansar, jag dansar,
i ett förvånat skinn, i omfamningen
som skapar mig

Eva ur ett revben, Venus ur skummet,
Minerva ur Jupiters hand,
alla var de mer verkliga.

När han inte tittar på mig
söker jag min spegelbild
på väggen. Och jag finner bara
en spik där förr en tavla hängt.

Wislawa Szymborska (Ur diktsamlingen "Salt" 1962)

Efterlängtad

"Kommer han inte snart, tror du?"

Jag fick hem en lång, snygg, solbränd ung man i kväll. Yngste sonen har varit borta en vecka på chartersemester. Varm i hjärtat blir jag när jag ser honom. Och stolt! Det har känts tomt när han var borta.

Katterna, särskilt lilla blyga Iza, är också till sig av glädje. Iza har saknat honom så mycket att till och med jag fått kela med henne under bortavaron.

Besök

Har haft besök ett par dagar av min väninna som jag känt sedan vi studerade samtidigt för över trettio är sedan. Jag skulle egentligen åkt söderut till henne, men kände att jag inte orkade en sån resa ännu. Så hon kom hit i stället, vilket gjorde mig glad. När man känt varandra så länge som hon och jag känner man sig trygga tillsammans. Hon vet vem jag är, det är skönt.

I morgon får jag mer besök. Dags för födelsedagsfirande igen! Åren går...

Kvällsgodis...

... firar mitt 200:de inlägg här!

Himlen...

... utanför mitt fönster ikväll 22.30. Råkade vrida huvudet i rätt ögonblick. Nu, fem minuter senare, är molnen "normalt grå igen. Underbart är kort... :-)