Jag är inte riktigt mig själv. Och det är jag glad för. Folk som går omkring och hojtar att nu vågar de äntligen vara sig själva är irriterande. De är så liksom ystra. Jag vill mycket hellre göra verklighet av någon helt annan än mig själv. Det är en identitetshandling. En identitetshandling är inte ett sådant där plastkort som jag visar upp på Systemet när jag ser ut som en som inte är riktigt myndighetsförklarad. En identitetshandling är förstås en handling som jag utför för att stärka min identitet. Den är ett livsmedel. Livsmedel har inte så särskilt mycket med rökt medwurst att göra. Skilsmässor, till exempel, är livsmedel.Vi måste våga hålla skilsmässa ibland. Om man vill börja ett nytt liv räcker det faktiskt inte med att slappna av med en badbomb. Eller flytta hem till en yngre kvinna. Vi har bara ett liv. De enda som kan få ett nytt liv är de som uppstår från de döda. Folk som flyttar hem till en yngre kvinna får ett miljöombyte. Det är nyttigt att gymnastisera.
Jag skulle vilja ha någon som sörjer för min själ medan jag avstår från att gymnastisera. Ordet själasörjare är vackrare än friskvårdskonsulent, tycker jag. Det är lätt att skrämma sig på flykten med ord. De som verkligen älskar språket pratar inte så här mycket. De som verkställer sin kärlek till språket slår vakt om tystnaden, ända tills de fullbordat resan till det inre rum där allt vi inte vet att vi vill säga väntar på sitt frimärke.
Jag ville jag vore en brevduva. Jag ville jag vore frimärkt.
Jag ville jag vore ett välskrivet brev. Till er. Med hjärtliga hälsningar.
Ur "Hej då, ha det så bra!" av Kristina Lugn
Framförd på TV ikväll av henne själv i Galaspektakel
Fotot är taget av Cato Lein
9 comments:
JA, underbara Kristina säger även jag! Hennes texter innehåller så mycket och hennes humor är enorm!
och det djupaste allvar.
Inkan
Kvinnan är underbar! Jag har inte läst någon bok av henne ännu. Det är kanske dags nu? Jag som alltid uppfattat henne någon färgklick och mystik samtidigt.
Bra text! Tänk så många som ska starta sitt NYA liv nu... 'skrattar*
Synd att jag missade det - jag älskar KL och allt hon skriver.
Oj så bra. Och så klokt.
Känner mig träffad...
Kram!
pocahontas: Hon beskriver liv som jag tror många kvinnor, inklusive jag själv, känner igen sig i. Hon är så klarsynt och klok. Och sårbar... Jag är så glad att hon fått erkännandet att bli invald i Svenska Akademin.
anne-maj: Jag tror det alltid är dags för Kristina. Humorn är så avväpnande härlig...
strumpstickan: Visst är den underbar, texten... :-)
bloggblad: Jag tror att programmet kommer i repris, se det då om du har möjlighet. Hon framför flera dikter på sitt underbart uttrycksfulla sätt, hon fångar verkligen publiken och gör som jag bedömer det succé.
annika: Du kom in medan jag skrev min kommentar. Jo, vi är många som känner igen oss i hennes texter..
Vet du vad jag tänkte medan jag läste Kristinas rader?
"Nu har qi blivit helbrägdagjord eller nånting!"
Jag trodde att det var du som plötligt börjat skriva på ett helt annat sätt .. ja, jag satt och bara G A P A D E ..-)
Fantastiskt.
Ändå.
elisabet: *skrattar* Jag hade precis sett henne läsa detta i TV-programmet, hade boken där den stod och lade in texten: Jag är en stor geundrare av hennes sätt att skriva och hennes mod.
Post a Comment