2012-10-02

Sorgedagar

Och så när man går där i vardagen och allt rullar på, den fungerar men är lite tråkig kanske. Då slår verkligheten till och man vaknar till och förstår hur livet är. Skört och oförutsägbart.

En man går in i skogen från en fest, lite arg och onykter. För att lugna ner sig och sedan komma tillbaka.Sånt händer, inget dramatiskt med det.  Men den här gången kommer inte mannen tillbaka...

Mannen, som hette Magnus, var tillsammans med min dotter Malin ett par år. Han fanns i vår familj under dessa år och vi lärde känna honom och tyckte mycket om honom. Efter att min dotter och han slutat vara ett par förblev de vänner och fanns i samma kamratgäng. Nu i vinter skulle Malin och han åkt till Indien tillsammans med sina nya relationer. Alla fyra såg fram emot detta, alla var glada.

Nu blir det inte så. Hemma hos Malin samlas nu många ur den stora vänkrets som Magnus hade omkring sig. Många reser långväga ifrån till Göteborg för att samlas och trösta varandra och försöka förstå det som hänt.

Själv går jag med en stor klump i halsen och många tårar bakom ögonen.

Under den tid Magnus fanns i vår familj gick han under namnet Bengan. Det finns en förklaring varför han kallades Bengan, men jag kommer inte ihåg den. Bengan för mig var en varm och intelligent kille med mycket humor. Rolig och lätt att prata med, känslig och engagerad i omvärlden. Jag är glad att jag känt honom och kommer aldrig att glömma honom och vad han betydde för min dotter. RIP Bengan...

En lycklig Bengan, för tre veckor sedan


9 comments:

carulmare said...

Märklig historia, man kan inte låta bli att undra vad som egentligen hände. Kan förstå att ni som kände honom är omskakade. Kram från mig

Malin said...

Tack mamma, vilka fina ord. De beskriver honom och denna fruktansvärda situation.

Elisabet. said...

Så onödigt.

Så förfärligt sorgligt.

Bloggblad said...

Så fruktansvärt! Jag blir verkligen illa berörd - och tänker på hans familj och vänner.

qi said...

carulmare: Exakt vad som hänt honom i skogen kommer vi antagligen aldrig få reda på. Det kommer att göras obduktion, kanske kan det ge något svar....

Malin: Det är precis som jag känner.

Elisabet: Livet är skört, allt kan hända när man minst anar det. Man tar säkert inte sina klokaste beslut när man är berusad. Men det brukar gå bra...

Bloggblad: Alla är förkrossade och chockade. Men vännerna är många och de tar hand om varanda. Familjen har en lång väg av sorg framför sig...

ab said...

Så sorgligt, qi.

Man vet aldrig något i förväg.

Någon sa: Var inte ledsen för att det tog slut - var glad för att det hände!

Inte lätt att ta till sig. Men sant ändå. Vilka fina minnen ni har av honom.

qi said...

annika: Jo, vi har många fina minnen! Och såna här händelser, en sak som kommer ur det är att man inser att vi lever av en slump och vi kan även dö av en slump. Vi borde leva i nuet mer, alltid detta, och oroa oss mindre för småsaker, men att det ska vara så svårt...

Inkan© said...

Det finns mycket som man inte kan förstå... som om livet spelar schack med en.

Tröstetankar till er!

qi said...

Tack Inkan! Vi föds och dör av en slump. Ingen vet inte vad som kommer att hända. De förutsättningarna delar vi alla.