Typisk lördag

Sover två timmar längre än övriga vardagar.
Läser tidningen länge.
Larvar omkring i pyjamasen till framemot halv två ungefär.
Tvättar ett par tvättar.
Hänger ett par tvättar.
Läser i någon av alla böcker som finns i läshögen. Länge.
Kollar bloggar. Länge.
Spindelharpan. Länge.
Funderar på att dra igång något av alla utrensningsprojekt jag har, t ex i garderob eller förråd.
Skjuter upp alla projekt till i morgon, söndag, då jag också är ledig och säkert mycket mer sugen på att ta itu med det.
Funderar på om jag ska gå ut.
Skjuter upp alla promenader tills i morgon, söndag, då jag också är ledig och säkert har mycket mera lust för det.
Samlar ihop alla tidningar, kartonger, glas och plastartiktar som ska till återvinningen. Ställer allt i hallen för att bära iväg dem i morgon, söndag, då jag är ledig och ändå ska ut och gå.
Funderar på att städa men ser nu hur mörkret faller och det börjar bli dags för att göra middag, så jag skjuter upp det till en annan ledig dag.
Lagar mat tillsammans med sonen. Köttfärsbiffar och potatis.
Gör om lite i bloggen. Nöjd.
Skriver ett inlägg. Detta.

Så långt min lördag. Jag är rätt nöjd faktiskt. Hur har ni det?

UItmanad!

Av annela: 4:mappen, 4:e kortet, ser ni vem det är (bl a...)? Jo, Mads Mikkelsen, denne vackre man, med sitt personliga utseende. Plötsligt fanns han i min TV, intervjuades av de som sände en vecka dygnet runt från Malmö. Kameran kom fram, detta är resultatet.

Skickar vidare utmaningen till alla som är intresserade!

Fler nyårslöften

Jag har ännu inte bestämt mig vilken plan jag ska följa, A eller B...

Fotot härifrån.

Andningshål

Det är onsdag. Min lediga onsdag. Mitt andningshål mitt i arbetsveckan.

I början av december försökte jag arbeta fem dagar i veckan i stället för fyra. Det blev för mycket, jag blev så trött att depressionen kom tillbaka. Fick avbryta rehabplanen, med allt det medförde. Nya medicinska underlag som styrkte försämringen måste lämnas till FK. Besvikelsen hos alla inblandade.

Jag fick gå tillbaka till 25 % och arbete fyra dagar. Dessutom var jag semesterledig mycket runt jul och nyår, det gjorde mig gott. En ny medicin lades till som hade det goda med sig att jag numera sover väldigt bra och mår bättre. Ser ljusare på tillvaron igen.

Det var meningen att vi skulle ha ett avstämningsmöte med FK och läkaren den 24 februari för att där bestämma hur vi går vidare med arbetsträningen. Nu har det mötet, över mitt huvud, flyttats fram till 5 februari. Varför? När jag frågar dem, FK-handläggaren och läkaren, skyller de på varandra om vem som är orsaken till flyttningen. Och varför framflyttningen gjorts kan de inte heller förklara för mig så jag förstår det. Det känns olustigt. Men jag får ju gå på mötet och se vad som händer. Först ska jag dock, väldigt noga, tänka igenom hur jag själv vill ha det vid en eventuell utökning av arbetsträningstiden upp till 50 %. Andningshål eller inte, det är frågan...

Fler tecken

Kan inte motstå den när den står utanför blomsteraffären. En vit pärlhyacint som doftar fantastiskt! Trots snöslask, hagel och grått väder står den där och lockar mig. Och jag faller...

Nu finns den på mitt bord alldeles bredvid mig. Jag blir glad varje gång jag tittar på den.

Tecken

Plötsligt bara finns de där! Mitt lilla olivträd, som sörjde så att det tappade nästan alla blad när det fick flytta in i höstas, har fått nya skott. Små ljusgröna blad som söker sig mot ljuset.

Än en gång är det i naturen som trösten finns. Det jag lärde mig på Gunnebo om att naturens villkor gäller även oss människor repeteras idag framför mina ögon.

I alla mörka lägen är det detta som gäller. Man ska söka sig mot det ljus som finns. Och att våga växa, trots allt...

Längtar...

...efter att flytta ut. Men idag är det grått och blött i västsverige. Så det dröjer flera månader innan det är dags. I stället kurar jag inne med min kopp te. På nyheterna hör jag om nya varsel från Volvo, i Gaza dödas fortfarande människor, barn!, fler hus och sjukhus har bombats sönder.

Plötsligt känns det som jag sitter i en skör såpbubbla...

Lite nostalgi...

..."soon after christmas", Stina Nordenstam


.

Äntligen...

... en riktig vardag igen! Efter alla dessa helger... Jag kan och vill sätta igång det nya året på allvar och ta tag i den röra som skapats under de tre år jag varit sjukskriven. Det är mycket som samlats i högar och tagit kraft genom att torna upp sig till "jag borde..."

Jag började under senaste helgen att sortera mina papper. Många papper var det... Nu har en hel del av dem har slängts, resten ligger i ordning i olika lådor. Sånt ger en kick!

Idag (min vardag börjar med en ledig onsdag...) ska jag gå vidare med att rensa bland kläderna.

Varifrån kommer då all denna plötsliga energi? Antagligen åtminstone delvis från min nya medicin. Det är som om det svarta moln, som ett tag funnits runt mitt huvud, plötsligt försvunnit. Jag sover mycket bättre och behöver inte ta min vanliga sömnmedicin. Vilken är då haken, för en sån finns ju alltid? Jo, det är det här med maten, jag har en matlust som vida överskrider det behov min kropp har. Trots att jag försökt behärska den har det resulterat i ett okänt antal kilo i viktökning. Kilona är okända eftersom jag gått över till att mäta midjemåttet. Måttbandet känns "snällare" (och är lättare att manipulera...)

Men det viktiga är att jag mår bättre och planerar för en framtid.

Och vilka roliga, kreativa aktiviteter jag planerar återkommer jag till... Det var carulmare som undrade över detta i en kommentar till det här.

Och till mina barn....

... och alla mammor detta som jag hittade hos Annela.

Det ljusnar

Jag har varit med om det förr, nu händer det igen. När jag passerat nyårsaftonen släpper ångesten och helgkoman och jag känner mig befriad. Befriad från det gammalt året, nu ligger ett nyfött perfekt år med millioner möjligheter framför mig.

Och jag börjar planera, fyller i nya almanackor, funderar på hur jag ska bli en bättre människa, nu ska jag äntligen få gjort allt det jag vill och planerar. Det här året ska bli ett bra år!

Bilderna är från mars förra året när jag började min rehabilitering på Gunnebo slott. Det var också ett bra år...

Gott nytt år 2009 önskar qi

Ett år på 40 sekunder...

Rötter

Jag sitter och sappar framför TV:n på eftermiddagen. Hamnar i filmen "Den vita massaien". En vit kvinna från Europa har under en semesterresa i Afrika "drabbats av blixten" och förälskat sig i en mycket vacker man av massaifolket. Trots att hon rest dit i sällskap med en annan man. När de ska resa hem väljer hon att stanna kvar och leta upp den afrikanske mannen. Hon bryter upp ur sitt gamla liv och väljer ett helt annat. Hur det går vet jag inte ännu, är mitt i filmen.

Det att bryta upp, lämna allt och flytta till en ny stad, en ny kultur, en ny man, har jag också gjort. Det gick inte bra. Kostade mycket. Ens rötter skadas av varje uppbrott. Och när man tar sig "hem" igen, dröjer det länge innan man är hemma igen. På riktigt hemma. Det är som om själva rötterna inte vågar tro att de får stanna i den här myllan. Och mår rötterna dåligt mår hela trädet dåligt. Det tar tid innan trädet känner tillit igen.

Detta tänker jag på medan jag ser filmen.

Om du missade Bodil Malmsten...

... när hon läste sin julnovell Vinterbarn i radion igår morse kan du både höra och läsa den här.

Bodil Malmsten är en generös person som delar med sig av sitt skapande. Hennes blogg är enligt min uppfattning något av det bästa i bloggväg som man kan läsa. Eftersom många av oss kommenterade hennes inlägg såg hon sig till slut tvungen att ta bort kommentatorsfunktionen. Klokt. Hon har ju fullt upp att skriva det hon skriver. Både i bokform och i bloggen.

Men jag skulle vilja tacka för att hon är så generös. Och för att vi på hennes blogg får läsa om saker hon funderar över, sånt hon tycker om och sånt hon ogillar. Samt för julklappen "Vinterbarn" där vi får lära känna Paul Anton Rye och hans liv som musiker.

Alltså tack Bodil och God Jul! Även om du aldrig läser detta så känns det bra att skriva så...

Foto Terese Andrén

Hallelujah

Den mest populära "julsången" har jag läst någonstans. Hur som helst, den är vacker. Här i K D Langs version.

God Jul alla!

Blir glad av denna!

OK...

... nu har jag kommit hit. Sitter i fåtöljen, kroppen är som bly. I fredags, sista arbetsdagen i år. Igår, födelsedagskalas för yngste sonen här hemma. Nu kan jag vila året ut. Det behövs.

Julen? Den tar vi lätt på. Barnen och pojkarnas pappa kommer, det blir väl någon sorts julmat, och lite julklappar. Och ett sällskapsspel av något slag. Det ordnar sig...

God Jul om jag inte orkar skriva mer innan dess.

Ella på bilden. Hon kan koppla av hon...

Barnet

En kvinna jag känner drömde så här i natt:

Hon befinner sig på en marknadsplats med många människor hon känner. Både nära och mer ytligt. Hon har nyss fått ett litet barn, en ljuvlig bäbis, som hon stolt bär med sig och vill visa för alla. Men alla är inte intresserade. Rättare sagt, ingen är intresserad. Hon försöker på olika sätt skydda den lilla från deras likgiltighet, men märker att barnet ser mer och mer tilltufsat ut, krymper och blir alltmer livlöst. Kvinnan känner att människorna inte tycker om hennes barn och bestämmer sig för att ta sig hem för att skydda det. Men hon har ingen bil, inga bussar går och alla andra ska stanna kvar på platsen. Hon hittar en rullstol som hon tänker rulla sig själv och barnet hem i . Det finns både trappor och uppförsbackar på vägen, det är tungt och långt. Hon är så ensam. Men det finns inget annat sätt att rädda barnet. Ändå finns det inga garantier att det kommer att överleva…

Jag har gett min tolkning av drömmen till henne men det vore intressant att höra vad ni andra tänker om den.

Konstutställning...

... i Skövdes Rådhus


2008-12-13--2009-02-28


Ulla Holmstrand ställer ut


Missa inte om ni är i trakterna!

Wislawa Szymborskas dikt, igen

Kvinnoporträtt

Hon måste vara en variant.
Ändra sig för att ingenting ska ändras.
Det är lätt, omöjligt, svårt, värt ett försök.
Ögonen är, om så krävs, än blå, än grå,
svarta, glada eller blanka utan anledning.
Hon sover med honom som första bästa, den enda i världen.
Hon föder honom fyra barn, inga barn, ett enda.
Naiv men bäst på att ge råd.
Svag men klarar lyftet.
Hon har inte huvudet på skaft men slår huvudet på spiken.
Hon läser Jaspers och damtidningar.
Hon vet inte vad skruven ska vara till och bygger en bro.
Ung, som vanligt ung, ännu och alltjämt ung.
I handen har hon en sparv med bruten vinge,
egna pengar till en resa långt bort och länge,
en köttyxa, en kompress och ett glas vodka.
Vart springer hon, är hon inte trött?
Inte alls, bara lite, mycket, vad gör det.
Antingen älskar hon honom eller också envisas hon.
För gott, för intet gott och för allt i världen.