Snart är det en vecka sedan jag skrev här senast.... Energin har gått till annat, bl a funderingar. Hur gör man för att vända tankarna så man tycker om sig själv också, inte bara alla andra?
Såg ikväll filmen "Herr och fru Konst" om Karin Mamma Anderson och Jockum Nordström. Programmet rekommenderas varmt! Om ni missade det finns chansen att se det i repris, det sänds ett par gånger till. Jag gillar Karin Mamma Andersons och Jockum Nordströms konst, dessutom verkar de vara så härliga människor! I filmen sitter de vid ett tillfälle tillsammans efter en vernissage. De dricker vin och är lite fulla, fnissar, nojsar och pratar med varandra på ett sätt som visar att de älskar och respekterar varandra. Längtan slår till i mig... Jag har också upplevt detta, för länge sedan, och kommer på att jag verkligen saknar någon att uppleva bl a sånt med. Igen. Saknar det mycket...
Det är fredagkväll och jag sitter här ensam med min stickning. Häller upp ett glas vitt vin...
Skål någon! :-)
10 comments:
Skål syster!
och
en internetkram,en stor & varm en.
Skål i efterskott och kramar nu, i efterskott och förskott!!!
Åhh qi, STOR kram till dig!
Inkan, gisan och pander: Tack för kramarna! Allt är egentligen bra, men övermannades igår av den där längtan efter någon nära... :-)
Skål på dig! Åh, är det inte konstigt egentligen. När man är ensam kan man längta så efter gemenskap och när man är i ett förhållande, hur bra det än är, så kan man längta ihjäl sig efter att få vara för sig själv.
Skål, skål! Jag längtar också jämt efter en avslappnad gemenskap. En som inte har något mål utan att man bara får njuta av varandras sällskap. Det är då det är som bäst!:)
Egentligen tror jag att självkärleken finns där, hela tiden. Det är bara när vi sätter krav på oss själva som den verkar försvinna...
De stunderna kommer ju när man minst anar dem. Kram igen
Skål på dig! Och kram. Hjälper det att påminna om att väldigt många känner en stor ensamhet då och då även om vi har folk omkring oss? Man kan vara ensam på olika sätt...
Jag såg det där programmet också, och slogs av hur personliga de var! Visserligen är de konstnärer och en del av "stilen" hör kanske till det, men ändå... det är sällan man ser människor agera så personligt och inte-tillrättalagt i intervjuer i TV. Härligt! :-)
visionary: Roligt att du också gillade programmet! Det tar kanske ett tag och det är säkert en inte alltid lätt väg fram till att man kan vara så självklart öppna mot varandra som paret i programmet.
Post a Comment