September...

... är alldeles snart över och mina krasseblommor börjar ge upp för i år. Idag var sista dagen på min arbetsprövning upp till 25 %. I morgon är jag ledig och på torsdag börjar jag jobba 25 %. Med lön!

Men kroppen är fortfarande orolig...

Min väninnas kök...

Fotograf M-L Hallgren

... i morse. Morgonljuset fångat. Hon är så bra på fotografering!

Dimmig horisont

Fredag kväll, fåtöljen, ett glas rött vin. Tänker på tre veckors arbetsträning. Jobbet går bra, men orken är sämre. Än så länge. I helgen blir det, tyvärr, ingen bokmässa. Det hör till sånt som jag just nu säger nej till. Drömmer om att så småningom, när jag känner att jag orkar, kunna göra sånt som att gå på bokmässan, gå med i en skrivarförening, sjunga i en kör, lära mig rida, åka bort och hälsa på vänner, åka utomlands osv. Så måste det bli, måste ha något som balanserar arbetet, något som ger mig energipåfyllnad och glädje. Det jag orkar nu på fritiden är att vara hemma, sticka, blogga ibland och läsa. Inte alls illa, men jag vill mer. Ännu är horisonten dimmig, men den ska klarna...

Fortfarande...

... blommar krassen tillräckligt mycket för att jag ska kunna plocka in en doftande bukett.

Liv medan ni väntar

Liv medan ni väntar.

Teaterföreställning utan repetition.
Kropp utan måttagning.
Huvud utan besinning.

Jag kan inte rollen som jag spelar.
Jag vet bara att rollbesättningen är gjord.

Vad pjäsen handlar om
får jag klura ut på scenen.

Dåligt förberedd för äran att få leva
hänger jag knappt med i det uppdrivna tempot.
Jag improviserar trots min avsmak för improvisation.
För varje steg snubblar jag på min okunskap om tingen.
Mitt sätt att vara luktar kråkvinkel.
Min instinkt är den glada amatörens.
Rampfeber förnedrar mer än den förlåter.
Förmildrande omständigheter gör bara ont.

Ord och reflexer som inte går att ta tillbaka,
stjärnor som inte går att räkna färdigt,
en karaktär som en kappa som jag knäpper i farten –
sorgliga konsekvenser av allt detta plötsliga.

Tänk om man fick öva på en onsdag i förväg,
eller ta om en torsdag en gång till!
Men här kommer en fredag med nyskrivet manus.
Är det som det ska? frågar jag
(lite hes i rösten,
för jag hann inte klara strupen i kulissen).

En bedräglig tanke: det är bara någon sorts prov
som avläggs i en provisorisk lokal. Nej.
Jag står mitt i dekoren och ser hur stadigt den står.
Jag slås av det exakta i all rekvisita.
Vridscenen är inkörd och snurrar som den ska.
Nebulosorna i fonden har tänts en efter en.
Här råder inget tvivel: det är premiär.
Och vad jag än gör
förvandlas för alltid till det jag gjort.


Ur diktsamlingen Otal (1976) av Wislava Szymborska

Bild: Wislawa Szymborska in the offices of Zycie Literackie (Literary Life)

Det här är så fint...

Sappi spelar falukorvsschack.
Foto Lovely Godiva

... skrivet av Lovley Godiva. Om hur man tar farväl av en älskad vän. Alla vi som har och har haft husdjur vet hur det känns...

Tankar efter två veckors arbetsprövning

Jag tänkte när jag började arbetsprövningen, det här blir lätt, bara 10 timmar i veckan. Som så ofta under den här resan var det fel. Det är inte lätt, trots allt positivt jag upplever med att vara tillbaka. Kroppen reagerar med huvudvärk och magont. Inte alla dagar, men ibland. Vilken är orsaken? Jag försöker förstå och hitta en anledning, men gör inte det. Jag har arbetsprövat mer än 10 timmar på Gunnebo och det har gått bra, men här…? Och det är inte arbetsmiljön, jag upplever mig välkommen och stämningen, så som jag uppfattar den hittills, är god. Arbetet är precis ett sådant som jag kan klara av. Ändå…

Kanske är det bara en omställningstid, och jag, av nervositet, spänner mig mer än jag behöver?

Helg, nu vilar jag, stickar muddar och ser på TV. Och läser!

Riktigt så här...

... hade jag inte tänkt mig den förstås...
Någon som har ett tips om vad jag gjort för fel?

Just nu...

... stickar jag denna mössa. Egentligen brukar jag inte tycka om att ha mössa på mig men jag gillade färgerna och mönstret på denna. Om den inte blir bra till mig får jag väl ge bort den...

Roligaste bloggen...

... jag hittat på länge: Life of Leif

Ledig onsdag!

Och väder för att sitta inne och läsa bra böcker, bl a...

Gissa min favoritblomma

Första arbetsdagen...

... och jag är helt slut när jag kommer hem. Men det har gått bra. Denna första dag har ägnats åt att gå runt och hälsa på alla som arbetar på enheten. Många nya ansikten, men även många bekanta passerar revy. Verkar vara en go arbetsstämning.

Nu kommer jag att tillbringa resten av eftermiddagen med herr Norén.

Aldrig, ...

...sa jag i våras, att jag kommer att läsa den boken! Och nu gör jag det ändå. Varför?

Såg den på biblioteket för ett tag sedan, tänkte jag lånar och tittar igenom den. Tjockare än bibeln, och med samma tunna papper. Inte ens paginerad. Började läsa lite... och fastnade! Intresset vaknade direkt, och eftersom jag insåg att denna bok kommer att ta lång tid för mig att ta mig igenom, bibliotekets fyra veckor skulle inte räcka långt, köpte jag ett eget ex. Nu sitter jag ute och läser med pennan i hand, många fina formuleringar som jag tycker om markeras. Han är sympatisk och osympatisk, säger emot sig själv ibland, avslöjar sin ångest och även tillkortakommanden. Dessutom får jag följa arbetet från skrivandet av en pjäs, repetitionerna och till sist uppförandet. De flesta människor han skriver om benämner han med bara förnamnet och jag har inte aning om vilka de är. Men det gör mig inget det är inte det som intresserar mig. Utan sättet han skriver på. Som att han inte tvekar om att skriva om precis allt han gör och vad han tänker. Det känns ärligt. Men hur ärlig är han, när kommer tankarna om att han ska ge ut detta? Och varför?

Jag har kommit till våren 2001 och det återstår drygt fyra dagboksår. Boken kommer att följa mig ett långt tag till innan jag läst ut den...

Bokhora har också läst och funderar på detta.

Gunnebosommaren

Fredag

Hade tänkt ta mig till stan idag, men allt och inget kom i vägen… Varför skulle jag in dit? Jag går här hemma i stället och gör det jag känner för i stunden. Dessa lediga dagar gavs till mig utan att jag bad om det. Dessa dagar gäller inga regler.

Tvättar, byter lakan, kör diskmaskinen, duschar, tvättar håret, läser mina två morgontidningar. Länge läser jag.

Vi försöker hitta på något roligt att äta, Johan och jag, det går dåligt. Äter två söta glassar med choklad på efter varandra. Inga regler gäller idag, dricker ett glas vitt vin på eftermiddagen, tror det är lördag idag. Fast det är det inte.

Hittar, äntligen!, ”Simone och jag” av Åsa Moberg på ett antikvariat och beställer den. Den boken har jag saknat i flera år, slut på förlaget som den är. Nu lånar jag aldrig ut den mer!

Sista lediga fredagen på ett tag. Idag gäller inga regler.

Gunnebo igen

Så här blir kanske mer lagom? Nu är det bara vinter- och vår bilder.

Gunnebocollage

Bara kollade om jag kunde... Ska kanske inte vara så många bilder på en gång...

Trädgårdsröjning

Under tiden på Gunnebo kunde man ju förvänta att jag skulle vara extra inspirerad att ta tag i mitt eget vanskötta trädgårdsland. Inte blev det så... Inte alls!

Men idag, en vecka efter jag slutade, har jag äntligen gjort det. Gick loss med sekatören och ansade vinet, bambun och ormhasseln. Dessa tre har kämpat om herraväldet på min lilla trädgårdsplätt. Idag fick de reda på vem som bestämmer! Och, ser man på, när jag klippt av många slingriga vinrankor visade det sig att fem små vindruvor gömt sig i bladverket! Mina allra första...

Ella var med och spanade när jag arbetade.

Det mörka hotet

Hittat hos en av mina nya favoritbloggar, lovelygodiva, med hälsning till en av mina gamla favoriter, Det mörka hotet

Krasse...

... favoritblomman framför alla andra! Doften och färgen piggar upp den gråaste dag. Som idag t ex... Jag är fortfarande "down" efter mötet igår, troligen var det nån slags urladdning som kroppen nu hämtar sig efter. Det är bara att åka med i bergodalbanan livet. Och försöka fylla på den energi som försvann igår...

Idag...

... var det avstämningsmöte. Är nyss hemkommen, alldeles slut i kropp och huvud. Vi var sex stycken närvarande, olika intressenter (FK, arbetsgivaren, läkaren, Gunneboterapeuten) och jag som hade huvudrollen. Fick kämpa och argumentera med FK för att få min arbetsprövning upplagd så som jag ville ha den. Men det gick till slut, jag hade bra stöd från de andra.

Jag börjar nu på måndag, 25%, det ska nog gå bra. Men sedan? Hur mycket orkar jag komma upp till?