... och den firas i stillhet i fåtöljen. Tillsammans med herr Lars Norén som jag delat mitt liv med de senaste månaderna. Jag har nu tagit mig genom halva boken och det motsvarar nästan två av de fem år som Norén delar med sig av. Jag tycker mycket om sällskapet. Jag vet inte om jag kommer att komma med en mer utförlig recension när jag läst ut den, men som sagt, jag tycker om den. Hittills i alla fall. Ibland skriver han så vackert att jag nästan gråter. Jag kan förstå att den retat upp många, men han är modig, om man kan säga det om en som sätter alla sina relationer på spel genom att publicera sin sanning.
Hoppas ni får en fin första advent mina vänner.
Obs! Detta är en arrangerad bild, så här prydligt
brukar det inte vara på mitt bord vid fåtöljen.