... är alltid värst innan. Men sedan brukar det bli bra ändå. Så även i år.
Långfredagen firades min dotters födelsedag. Hon fyllde egentligen i februari men då var hon i Indien. Så nu träffades släkten, jättetrevligt som alltid.
Igår, då kom ju solen och våren och jag släpade ut en Baden-Badenstol och kunde sitta ute och läsa i solen som om det var vilken sommardag som helst. Samtidigt smälte den sista snödrivan undan.
Och idag verkar också bli en bra dag...
.
5 comments:
Alla storhelger blir mer eller mindre ångestframkallande, tycker jag.
Ja, jag menar, när man har blivit ensamseglare.
Igåreftermiddag satt jag hos exet och hans fru och hennes mamma och där var Anders också och det kändes sååå bra .., jag var sorgset lycklig efteråt på nåt konstigt vis.
Stor kram till dig, qi.
Elisabet: Tack! Ja, du vet hur det är... Vi har ju valt att ha det vi har och jag ångrar inget men bilderna hur saker "ska vara" förstör ibland. Men helgen har varit bra! Jag börjar klara av detta med storhelger riktigt bra faktiskt... :-)
Hmm... jag har ju fortfarande mina föräldrar, kanske blir det svårare med storhelger när de är borta?
Jag tycker egentligen inte om att allt är stängt. De är ganska trevligt att gå på stan ensam också, att vara en bland många.
Jag skulle förstås kunna klä ut mig till påskhäxa, ta den svarta katten under armen och börja knacka dörr... men då vill jag ha kaffe, inte godis!!
Under nästan hela min uppväxt hade jag både söndags- och helgångest, så jag vet vad det handlar om. Jag fick inte göra nåt roligt under helgerna, alla kompisar var bortresta och mamma och pappa hade bara äldre vänner utan barn (eftersom de var lite äldre själva när de blev föräldrar) och det var en massa möten - och mamma och pappa var dödströtta. Blä, så trist.
Numera uppskattar jag om helgerna är helt tomma och händelselösa...
carulmare: Själv dricker jag inte kaffe, har aldrig kunna lära mig det... Men te går det åt mycket i det här huset! :-) Så om du knackar på hos mig så blir det inget kaffe, åtminstone inget gott, har bara Neskafffe...
Bloggblad: Vi är ju ungefär i samma ålder, jag har också varit med om påskhelger där långfredagen verkligen var lååång... Åtminstone för oss barn. Inget fick man göra, inget fanns att göra. Det är bättre nu...
Post a Comment