Tillförsikt

Det är vackrast på kvällen när ljuset blir varmt, allt blir vackert och färgerna klarare. Den värsta värmen försvinner och jag kan gå ut, röra vid mina kryddväxter och njuta av doften som sitter kvar på min hand. Snart skall jag göra det.

Jag har mått bra den senaste veckan, kunnat njuta av sommaren och livet. Det börjar kännas som om något vänt, nu går det inte längre neråt utan jag vänder mig framåt och kan planera för en längre framtid än bara dagen.

Ringde min chef idag. Hon blev glad. Jag blev glad att hon blev glad och för att jag kände mig lugn. Stressfjärlilarna i magen sov. Vi får se efter sommaren hur jag mår, men nu, just nu, kan jag tänka mig att gå dit. Åtminstone för att hälsa på. En stund.

Det är gott att leva. Igen.

Mina bilder

Tack alla som skrivit så fint om mina bilder! Det har gjort mig jätteglad!

Bilderna har blivit en viktig del av min rehabilitering. Förr skrev jag mycket, dagbok varje dag bl a. När jag blev sjuk var hjärnan så trött att jag inte klarade av att vare sig skriva eller läsa längre stycken. Fick rådet av en god vän att försöka rita i stället. Efter det att jag installerat Photoshop har jag, i stället för att som tidigare skriva dagbok, gått in där och med en enkel bild försökt beskriva hur jag mår och vad jag gjort. Det har blivit ganska många "självporträtt" sedan jag startade i början av året... Och när jag tittar tillbaka ser jag en klar utveckling åt det positiva hållet. Fast med dippar neråt ibland förstås...

Bilderna har även hjälpt mig att få tillbaka skrivspråket. Därför vågade jag börja blogga i april och det har jag inte ångrat! Ni, mina bloggvänner, har alla blivit så viktiga, jag har bland er även såna som är och har varit i samma situation. Tack för era kloka och stöttande kommentarer!

Midsommarhelgen...

... är över! Jag har firat den vid Vänern tillsammans med en väninna. Min väninna har starka band till Danmark. Därför hade vi beslutat att fira St Hans genom att tända ett bål på midsommarafton. På en sandstrand vid Vänern tände vi vår eld med fjolårsgräs och nedfallna pinnar från skogen. Jag hade lovat att bada och inviga min nya baddräkt och gruvade mig ganska mycket över detta. Turligt nog blåste vinden in uppvärmt ytvatten så det blev en positiv överraskning att temperaturen på vattnet var helt OK. Jag låg i och flöt och det var ljuvligt att känna sig viktlös... För att inte tala om hur "duktig" jag kände mig efteråt!

Eftersom kvällen var klar beslöt vi att stanna kvar på stranden och invänta solnedgången. Den tog tid på sig... men vi härdade ut trots att det så småningom blev ganska kallt. Och det var väl värt att vänta!

Duns på fönsterbrädan...

Jag ser i ögonvrån något litet, mörkt komma fallande uppifrån ner på min fönsterbräda. Och där står nu plötsligt unge herr talgoxe, lite groggy och vet inte var han är och vart han skall ta vägen. Han måste ha blivit urknuffat ur boet under taket. Det var ju inte riktigt vad han hade väntat sig när han vaknade i morse... Vi tittar på varandra ett tag, jag hinner gott och väl ta fram kameran. Han tittar neråt men, "det är ju så nedrans högt, är det verkligen meningen??" piper han, och tittar på mig. "Ja", svarar jag, högt så han skall höra genom fönsterrutan, "men jag kan ju inte hjälpa dig", och jag blir så bekymrad, hur skall detta gå? Till slut inser han att det finns ingen hjälp att hämta och kastar sig ut och flaxar iväg till närmaste träd, och jag missar naturligvis att fånga själva flykten med kameran, men jag ser den i allafall, hans första flygtur och den går väldigt bra och jag blir glad och alldeles varm i hjärtat....

Pion

Denna pion började idag slå ut, först av alla! Är den inte vacker?

Trött

Byråkrati

Igår var jag hos doktorn och blev sjukskriven i två månader till. Jag väntar på att få komma till psykologen på vårdcentralen, remiss är skriven och min läkare skulle ”skynda på” den. Vi pratade om att eventuellt ha ett avstämningsmöte med arbetsgivare och försäkringskassa i slutet av augusti när jag har börjat hos psykologen. Förhoppningsvis är jag då mogen för att börja med deltidsarbete eller arbetsträning. Kontaktade idag min handläggare på försäkringskassan och pratade om detta. Jag har inte pratat med honom tidigare men han verkade vara bra att ha att göra med. Kändes så skönt, han verkade förstå…

Innan jag blev sjuk förstod jag inte hur jobbigt det är med all denna byråkrati för en som är i min situation. Papper, samtal med olika personer inom sjukvård och försäkringskassa, osäkerheten, kommer de att förstå att jag är sjuk eller tror de mig inte? Har jag skickat in alla intyg, har jag meddelat allt jag skall för att få min sjukpenning? Oro, oro, stress ifrågasättande av mig själv, kan jag inte jobba något i alla fall… nej! Det går ju inte! Hela kroppen skriker.

Nu har jag fått iväg alla papper, min handläggare på försäkringskassan har önskat mig en bra sommar och jag känner att jag kan slappna av. Och det är sommar och koltrasten sjunger vackrare än nånsin…

Swimmingpool

Det här är inte jag utan en bild ur en bra film som jag såg igår, Swimmingpool. Filmen utspelas till största delen i sydfrankrike (Provence såg det ut som). Rekommenderas!

Skat-tankar

Jag gillar skator. Kaxiga, högljudda och de skall alltid sitta så högt upp som möjligt. Den här (ja, jag utgår från att det är samma...) brukar ibland slå sig ner på taknocken som jag ser genom mitt sovrumsfönster. Undrar vad hon (utgår från att det är en hon...) tänker i sommarkvällen... Kanske är hon äntligen på vift en stund efter att ha ruvat ägg och matat ett gäng bråkiga ungar under en tid. Maken har tagit över, tillfälligt och under protest (ja, jag utgår fördomsfullt från det med...). Hon njuter av den tillfälliga stillheten, kollar in vad som är på gång i grannskapet och schasar iväg en närgången kaja. En sista blick in i fönstret mittemot, men där är sig likt, innan hon ger sig av hem igen.

Vissa dagar...

... är inte så bra. Idag har varit en sådan dag. Gråten bakom ögonen och jag förstår inte varför. I morgon är en annan dag.

Iza-katten

Iza-katten är lite mer tillbakadragen än vad Ella är.

Stillsam och mycket snäll.

En betraktare

Iza-katten kom till oss när hon var ungefär 6 månader gammal. Ella hade varit ensam katt i några månader och jag tyckte att hon skulle få en kompis att leka med! Men Iza och Ella har aldrig blivit de vänner och lekkamrater jag hoppades på... De accepterar varandra nu och slåss inte så mycket som i början. Iza har accepterat att hon är "andrakatt" och det har gjort henne lite tillbakadragen. Men hon är världens goaste när man kelar med henne. Hon är dessutom matvraket i familjen.

Ella-katten

Får jag presentera... den trebenta katten Ella! Ta daaah! Men bilden

ljuger, hon har faktiskt alla fyra benen i behåll.

Det syns kanske här när hon sover sött i bästa fåtöljen.

Eller här när hon vräker sig lite mer avslappnat.

Ella kom till mig för tre år sedan när hon var en mycket liten kattunge. Någon hade fått kattungar som av olika anledningar inte kunde tas om hand och ungarna var mycket nära att dränkas i bäcken. Vi var några stycken som "förbarmade oss" och Ella blev min. Ljuvliga, egensinniga, nyfikna, roliga, busiga, pratiga Ella! En bättre vän kunde jag inte ha fått. Jag lär mig så mycket av henne om vad som är väsentligt i livet: Vila, ha kul, äta gott och följa instikten och vara modig fast man är rädd.

Bonsai-träd

Jag köpte för ett par månader sedan ett ljuvligt litet bonsaiträd på IKEA. Katterna, Iza och Ella (kommer att återkomma till dem i kommande inlägg) tyckte också mycket om trädet. När jag märkte detta förmanade jag dem allvarligt att de inte fick äta av bladen. De fick gärna fortsätta att äta av ampelliljorna som de brukade men de skulle ge f..n i bonsaien. De lyssnade och verkade mycket förstående. Och sen såg jag dem aldrig mer äta av bladen på trädet. Men varje morgon när jag kom upp så fanns det trots detta färre och färre gröna blad på det. Till slut var det alldeles kalt och trist och dött. Jag ställde ut trädet på ett avskilt ställe på altanen för att sedan ta det till komposten vid första bästa tillfälle. Och så glömde jag av det tills jag råkade titta på det i morse...


Så här såg det ut när jag burit in det och klippt bort de risigaste kvistarna! Ser ni? Inte???












Det kommer nya små gröna blad! Skärpan blev i upphetsningen inte vad den borde, men mitt Bonsaiträd lever! Och så säger de att bonsaiträd är ömtåliga...

Bonsaien kommer att få vistas utomhus över sommaren, lite avskilt från katterna. Hur det blir till hösten löser sig säkert.

Pingst

Konstnär: Ulla Holmstrand

Jag vill önska er som läser detta en skön, hänryckande pingst! Sov inte bort hela nätterna nu när de är så korta och doftar syrén. Koltrasten sjunger fortfarande.

Typiskt...!

Hade gjort ett långt inlägg med presentation av mina katter med bilder och allt, och så råkar jag deleta bort det när jag försökte byta datum!!! Jag blir så trött, så arg, så frustrerad när det händer sånt här!!!

Nu går jag och lägger mig!