2006-06-29

Tillförsikt

Det är vackrast på kvällen när ljuset blir varmt, allt blir vackert och färgerna klarare. Den värsta värmen försvinner och jag kan gå ut, röra vid mina kryddväxter och njuta av doften som sitter kvar på min hand. Snart skall jag göra det.

Jag har mått bra den senaste veckan, kunnat njuta av sommaren och livet. Det börjar kännas som om något vänt, nu går det inte längre neråt utan jag vänder mig framåt och kan planera för en längre framtid än bara dagen.

Ringde min chef idag. Hon blev glad. Jag blev glad att hon blev glad och för att jag kände mig lugn. Stressfjärlilarna i magen sov. Vi får se efter sommaren hur jag mår, men nu, just nu, kan jag tänka mig att gå dit. Åtminstone för att hälsa på. En stund.

Det är gott att leva. Igen.

23 comments:

Inkan said...

Ännu en underbart ansiktsbild. Du har verkligen en begåvning för detta -har du aldrig funderat på att bli illustratör?

Så fint att det varit en positiv vecka och det låter härligt med kryddväxter. Jag tänker att jag ska plantera i krukor på fönsterblecket...men det stannar alltid vid tanken. Och nu är det pelargoner och indiankrasse som brer ut sig....

Qi said...

Tack Inkan! Jag har aldrig funderat på att bli illustratör, tanken har aldrig slagit mig eftersom jag aldrig ansett mig vara bra på teckning. Det här är något nytt för mig som jag gör för att det är så roligt och lustfyllt.

Älskar krasse, en av mina favoritblommor! Jag har en stor kruka på gång, ännu bara blad, inga blommor.

Ellis said...

Jag håller med inkan, dina bilder är verkligen bra! Uttrycksfulla och spännande!

Qi said...

Tack ellis!

Source said...

Jag visste det....har haft det på känn. En stor välkomstkram ut i den trygga goa värmen. Så får fjärilarna hålla sig lugna. Jag blir så där uppspelt glad när jag läser vad du skriver. För en enda sådan seger som du nu vunnit för en enda människa är mer värt än alla insparkade fotbollar i världen. Och det tog emot.....erkänn....det där att säga att du tycker det känns bra. För det är något vi fått för oss här uppe i vintermörkret.....Iiiiinte utmana ödet. Men det är inte vad du gör Qi. Du bara berättar för fjärilarna att det går bra att åka hem till fjärilslandet nu. Du behöver dem inte längre.

Qi said...

Source: Tack för dina ord. Det tog inte emot att säga att jag mår bra, däremot är jag förundrad över känslan att det kändes bra att skriva det. Det här med att inte utmana ödet, just ikväll tänkte jag inte den tanken, men den kommer ibland, må du tro...

Fjärilarna i magen bor där, men sover just nu. De förtjänart att vila. De är mina vänner men känsliga stackare som reagerar på det minsta. Då kan de bli jobbiga, förnuft och kloka argument biter inte.

Du skriver så bra, jag gissar att du har ett arbete där du uttrycker dig skriftligt, du rör dig bland orden som bland vänner, de kommer till dig i rätt ordning så att alla förstår och känner det du vill att vi skall känna. Det är bland det svåraste som finns att skriva en text så enkel att mottagaren förstår det man vill berätta om. Det skenbart enkla är svårt att skapa. Du kan det.

londongirl said...

Lycka till med nästa vecka och nästa och....ja det är så skönt när man känner att det vänder. Ha det gott! :)

londongirl said...
This comment has been removed by a blog administrator.
londongirl said...
This comment has been removed by a blog administrator.
Qi said...

Tack londongirl, jag skall göra mitt bästa för att ha det!

Bloggblad said...

Det var just en sommar, för... 4 år sen som jag tillät mig att bara flumma, ligga under äppelträdet och titta på molnen, slumra till, titta lite till - skita i alla måste-krav. Och si! Jag blev som ny efter många molntittningar...

Men det är som med motion - färskvara... ska nog ut och lägga mig där lite till.

Elisabet said...

qi: ja, titta bara .. vad lite bloggande kan göra ..-))

Om du nu hade varit här i mitt vardagsrum, vet du vad jag skulle ha gjort då?

Jo, då hade jag gått fram till dig qi ..., lagt händerna på vardera kinden, din alltså, och böjt mig fram och pussat dig hundra gånger om på säkert sommarvarma kinden och sen hade jag famnat dig och hållit om hur länge som helst och EFTERÅT, hade du fått följa mig till stranden och havet och så kunde du lägga dig raklång där, medan jag tar fram kaffe eller te och goda mackor med brieost och kanske salami och du kunde ligga där och titta upp mot himlen och höra vågskvalpet.

Så lyckliga vi skulle vara!

Qi said...

Tack Elisabet, det låter helt underbart! Jag kommer ner så snart jag kan och orkar... ;-)

Kram

Det Mörka Hotet said...

Jag blir så glad att jag fäller en tår!

...jag blir så himla blödig men också glad när jag läser sån't här: kram på dig!

Samuel

mammamia said...

Vad härligt!
Det där gläder mig att läsa;trevlig forts på sommaren!

Qi said...

Samuel: Tack för kramen! Roligt att du också blir glad! Kram tillbaka!

Mammamia: Tack, och jag önskar dig en trevlig sommar med. Kram!

Eva said...

Ja visst är det fint när fjärilarna sover! Jag känner igen mig....så väl. Mina fjärilar har fladdrat för mycket den senaste tiden men känner lite som du just nu, de vilar. Kanske är det sol och värme som gör det?
Ännu en fin bild. Vad använder du för färger?

Qi said...

eva: Skönt att dina fjärilar vilar också! Bilderna görs i Photoshop-programmet, om du har tillgång till det så pröva. Det är jätteroligt och inte alls svårt!

ullsa said...

Hej och tack för andra lektioner i bloggandets ädla konst.Ulla

heidi said...

Så utrolig godt å høre. Kram fra meg

Qi said...

Varsågod ullsa, det är bara att återkomma vid behov!

Tack Heidi och kram tillbaka!

Kinna said...

Jag vet hur det känns och håller tummarna för dig. Fin illustration. Fortsätt illustrera. Det är jättefint!

Qi said...

Tack Kinna!