2006-06-18

Trött

8 comments:

Inkan said...

Är det värmen? Eller...
Jag känner nämligen själv av den här värmen, och dricker troligen för lite vätska.... blir så trött och tung.
Jag piggnar till fram emot 22 på kvällen - när det blivit lite svalare. Men just nu käänns det som "seg kola"...

Cheer up!

Inkan said...

Fortsättning, jag tryckte för snabbt....
Den mentala tröttheten känns värre varma dagar.. men den går ju upp och ner. Jag minns hur det kändes när det var som värst, och innan jag dels börjat jobba igen och det allra viktigaste: innan jag nått så långt att jag kunde bestämma mig för hur jag ville ha det, hur jag ville leva och vad jag ville prioritera.
När de bitarna föll på plats - ja då gick allt enligt MINA planer och så enkelt det kändes. Så bra.

Jag håller tummarna för dig: du klarar av det - allt tar sin tid.

Kram!
Inkan

Qi said...

Inkan: Jag har läst på din blogg om ditt beslut att ändra inriktning på livet genom att sluta din anställning. Jag tycker du är så modig! Just nu känns det som om jag inte kommer att kunna gå tillbaka till mitt vanliga arbete och det är mycket som rör sig i huvudet. Det och värmen tror jag är orsaken till tröttheten. Jag tror att det kommer att bli bra på sikt men jag har inte hittat min väg än. Precis som du säger jag måste göra min egen planering och det är det jag funderar mycket kring nu.

Tack och kram

Inkan said...

Bra qi, då är du på gång...men som sagt -den dag du VET "så här vill jag ha det" då tar du de rätta besluten för dig.

För mig handlade det till slut om att "överleva" med själ och hjärta i behåll och få min egen tid.
Men det var inget jag visste om när jag började att mera planerat tänka över mitt liv, mitt arbete och hitta min egen väg. Det tog tid.

markisen said...

Det är verkligen en berg&dalbana - jag minns tydligt. Det är också så lätt att känna sig stressad av att man "måste" hitta ens helt egna väg som fungerar. Det tar tid och jag tror att det är en process, en lång process med många bakslag, men den går alltid framåt, hur långsamt det än kan tyckas. Även bakslagen är egentligen ett steg framåt i den här processen - om du förstår vad jag menar... Min process pågår fortfarande, blev sjuk första gången år 2000. Har nu äntligen förstått att jag inte ska syssla med det jag gjort i hela mitt liv (siffror, bokföring...) Du kommer att klara allt med tiden, och du kommer att hitta fram till din väg de dagar du känner dig piggare, förmodligen kommer du hitta många olika vägar... som alla leder framåt på något sätt! kram

Qi said...

Inkan: Det där med att överleva med själ och hjärta i behåll känner jag gäller för mig också. Det är viktigt att ha med i planeringen hela tiden.

Markisen: Tack för din kommentar. Jag förstår att vägen är lång och att det inte går att gå tillbaka till samma situation som då jag blev sjuk. Bara tanken på det gör mig stressad. Sen gäller det vad jag skall försörja mig på om jag inte skall tillbaka till mitt ordinarie arbete. Funderar mycket på det...

Elisabet said...

Var hittar du dom här vackra bilderna, qi?

Och så hoppas jag att du piggnar till. Men kropp och själ kanske helt enkelt behöver vila.
Verkligen v i l a.

Qi said...

Elisabet: Jag ritar bilderna i photoshop. Brukar göra en bild om dagen, en slags fotodagbok, bilder visar ofta bättre än ord vad man känner.