2006-11-10

Sex bilder...


...av mina bröst togs idag. Jag har nämligen varit på mammografiundersökning. Inget kul alls är det att bli fastklämd i den där apparaten men det är ju nödvändigt att kolla. Det fick jag klart för mig för nio år sedan då just en mammografikontroll (som jag skjutit upp två gånger, jag var ju "ung" och inte fanns det några knölar i mina bröst...) visade att det fanns något i mitt högra bröst som inte funnits där tidigare. Eftersom jag inte kunde känna någon knöl så vägrade jag i det längsta att tro att det var något allvarligt. Men biopsi och senare även operation visade att det fanns elakartade cancerceller. Så jag fick börja min resa med ytterligare operation, cellgifter, strålning och hormonbehandling. Den resan, som tog ett år, förändrade hela min inställning till livet och mig själv. Livet är så skört... och så fantastiskt!

Så, kära systrar, var glad över mammografin, den räddar liv.

21 comments:

Eva said...

Så du har gått igenom hela den smärtsamma processen? Förstår att du ser livet på ett annat sätt nu men vilken tur att du inte "fastnade" i sjukdomen. Du verkar njuta av livet och ta tillvara på det. jag har en väninna som gick igenom detta för tre år sen, hon är fortfarande "fånge" i sin f d sjukdom. Hon sliter så ont. Ja visst är det bra att vi får denna mammografi. Hoppas du får en skön helg!! Kram till dig.

Elisabet said...

Oj!
Jag har inte blivit kallad på flera år ..., ska nog ringa och boka tid, tror jag.

Kram. / Elisabet.

JULIE K said...

Ja du har så rett, man bør ta slike undersøkelser. Min mor dog i brøstcancer, en illa sjukdom. Godt å høre at alt gikk bra med deg qi. Stor kram

LindaLotta said...

Hujedamej!! Cancer finns snart i varenda familj och man blir lika rädd varje gång.
Just bröstcancer är väl den form som ökar mest och det är så ofattbart hög dödlighet - när den drabbade är ung. (nu menar jag inte att sätta någon åldersstämpel på dig!!)
Hoppas du känner dig bra idag Qi och att du får negativa (i positiv bemärkelse) svar.
Hoppas du fattar vad jag menar och förlåt om jag hillat in mig för mycket.
Jag borde nog gå och lägga mig nu...
Godnattkramen

AMber said...

Oj, vad du har gått igenom! Förstår att du ser på livet på ett annat sätt nu!

Fin bild, som vanligt!

Det Mörka Hotet said...

Helt rätt: vi får vara glada för varje ny dag - kram på dig!

Samuel

Qi said...

eva: Om din väninna: Cancer sätter sig inte bara fysiskt utan även psykiskt. Hoppas din väninna får den professionella hjälp hon behöver och har rätt att få. Kram till dig och henne!

elisabet: Ja, ring och kolla så du inte fallit bort ur listorna... Kram!

julie: Tråkigt med din mor, jag beklagar det... Kram till dig!

lindakotta: Jag fattar precis vad du menar lindakotta, tack för dina ord! Kram!

amber: Tack!!!

Samuel: Precis så är det, varje dag är unik och kan vara den sista... Det gäller alla och om man inser det så tror jag att man tar vara på livet på ett bättre sätt. Kram till dig med!

mammamia said...

Jag börjar bli i den åldern när det snart är dags för första mammografin...

Lite läskigt verkar det,ja inte undersökningen utan väntan på resultatet..

Jag har ammat lillen fram till några månader sen,OM det spelar roll vet jag inte..

Qi said...

mammamia: Jag vet inte om amning har betydelse. Egentligen vet man väl inte helt klart varför bröstcancer uppstår, fast man har viss hittat en ärftlig faktor som kan spelar in. Ingen i min släkt har dock haft cancer före mig så det var inget ärftligt för min del.

cleo said...

Jag har aldrig gjort mammografi och är 42 år... När kallar de en första gången? Eller måste man fixa det själv?

Quid Vis said...

Jag gjorde det också men dagen före dig. Mina mostrar och kusiner har inte klarat av det så det gäller att vara extra vaksam. Min väninna och hennes syster fick besked samma vecka och de är redan opererade med gott resultat. Visst ska man var tacksam för mammografin. Jag hoppas att det är över för din del.

Qi said...

cleo: Det är olika i olika landsting. Själv blev jag remitterad av min gynekolog, han tyckte att alla kvinnor över 40 borde göra det. Den första gången såg man inget, då var jag 41, andra gången, när jag var 46, hade det hänt något och man upptäckte min cancer.

quid vadis: Ja, det finns alltid en risk för återfall men jag har lärt mig leva med den, accepterar att det är så. Tänker inte så mycket på det förutom i samband med just mammograferingen.

Anne-Maj said...

Förstår dig.. Kram till dig. oroade mig också, men det var infektion i mjölstockarna.

Eva said...

Min väninna går i terapi nu och jag och jag hoppas det ska hjälpa henne.

Bloggblad said...

Jag är så glad och tacksam för den - men inte just de minuterna de fotar... och klämmer ihop melonerna till en cm...

ROOMSERVICE said...

Älskar fortfarande dina bilder Qi :)

Annika&Saga said...

JAg önskar att fler människor kunde njuta av livet och känna glädje över "här och nu". Många som blivit drabbade av exempelvis cancer säger ju att de fått en annan syn på livet. Synd att inte fler kan känna så....
Bara en tanke!
Kram!!!

Magalös said...

Jag har fått en kallelse till nästa vecka. Första gången, fattar inte riktigt hur det ska gå till, men jag är väl inte den första som knappt har något att klämma ihop.

markisen said...

oj vad du varit med om! Ännu en fantastisk bild som så bra förmedlar olika känslor...

smulan said...

Qi! Tänk - vilken bra sjukvård vi har, trots allt.
Jag har varit iväg två ggr för biopsiprov - och båda gånger blivit friad. Känner mig lycklig för det, och hoppas att glädjen ska bestå.

Hoppas att DIN glädje ska bestå!Allt gott till dig!
Smulan

Qi said...

anne-maj: Tack, skönt att det inte var något allvarligare.

eva: Hoppas det går bra för din väninna!

bloggblad: Nä, det är inget roligt alls när de klämmer åt...

roomservice: TACK!! :-)

annika&saga: Jag tror att det skall till allvarliga kriser för att förstå livets skörhet. Det är då vi växer.

magalös: Jag kan ju säga att de ("mammograferna") har en del jobb med att få "kläm" på mina små bröst, men det går... :-)
Och de är vana vid alla sorters bröst där.

Markisen: TACK!!

Smulan: Tack för omtanken! Ja, det känns alltid skönt när man får brevet och det står att man är "friad". :-)