2007-04-18

Avstamp

Tillfällig och oplanerad bloggtorka har det varit här ett tag. Jag får skylla på förkylningen som fortfarande dröjer kvar och påverkar nattsömn och ork. Och att rehablilteringen tar upp mycket av min tid och kraft just nu. Men den ger också kraft och struktur åt min tillvaro.

Min pågående rehabilitering känns bra. Den regelbundna kontakten med de andra i rehabgruppen är något jag saknat tidigare. Mina samtal med psykologen ger resultat. Jag känner att jag kan lägga gamla "spöken" och upplevelser bakom mig. Idag har jag beslutat att ta tillbaka mitt flicknamn, något jag funderat på länge (13 år...). Idag går ansökan iväg och det känns som en milstolpe. Ett avstamp vidare...

16 comments:

Ilva said...

Ett fòrsta steg och sedan går det fortare och fortare. och stegen blir till kliv!

Elisabet said...

Men gud ....!
Jag minns känslan när jag bytte ut Eikedahl mot Nilsson, -(mitt flicknamn) .., det kändes hur underligt som helst eftersom jag i så många år (27) hade levt med det namnet.
Nu har jag vant mig.
Det blev som om jag kom tillbaka.
Lite.
Som om man hittade och hälsade på sig själv igen.
Lycka till! /Kram.

Inkan said...

qi - välkommen - ett tecken på att du vill vara hel och "jag" -som du en gång var innan kärleken satte krokben för en ;)

Nu ler jag och minns när jag tog tillbaka mitt släktnamn:) för drygt 10 år sedan; Jag kan ej förstå att jag la bort det gamla
(över 200 år)och valde min ex.mans efternamn. Som jag aldrig kände mig hemma med.
Idag skulle jag ALDRIG byta bort mitt släktnamn...men risken är förståss liten att jag står där. hm

londongirl said...

Heja Qi!!!

Du tar ett steg i taget och det verkar som det går bra. :)

JULIE K said...

Så godt å høre at saker går framover. Man måste bara ta små steg i taget. Kram til dig : )

Bloggblad said...

Intressant - jag vet flera som känt sig hela igen när de bytt tillbaka.
För några år sen hade jag en kort namnkris när jag ville byta tillbaka. Fast två argument gjorde att jag inte bytte (och gift med samma har jag varit hela tiden så honom räknar jag inte som argument). Jag ville heta som våra barn - och sen finns det ca 15 med min tidigare namnkombination och inte en enda mer än jag med den ingifta - som dessutom passar extra bra när jag skriver böcker...
Och så fort jag bestämde mig kändes det bra igen.

Det låter som om du är på rätt väg! Heja dig!

LindaLotta said...

Det där låter så sunt!
Det var en av mina första frågor när mina föräldrar skulle skiljas då jag var 15, om mamma skulle byta namn.
Då, när allt var i en enda röra, tyckte jag att det vore hemskt, idag hade jag inte funderat en sekund över det, det är ju en naturlig sak!
Mamma behöll sitt gifta namn för att hon ville heta samma som jag, men nu har jag ju ett annat efternamn sedan många år, men än har hon inte bytt. Det kommer kanske?

Det låter härligt att du känner gemenskap i gruppen och att du börjar få lite struktur på vardagen.
Kram

Anonymous said...

Hon som tittar ut ur bilden ser allt litet hoppfull ut...

Bra att du byter tillbaka till ditt ursprungliga namn. Själv bytte jag aldrig när jag gifte mig - dels för att jag har ett ovanligt namn och mannen ett vanligt, men också för att jag som feminist, och som jag, inte kunde tänka mig att ta bort en del av mig själv. (Därmed inte sagt att jag menar att alla måste göra så. Men helst...)

Amber (gick inte att logga in)

bert said...

En ny qi. Grattis och lycka till.

Qi said...

ilva: Ja, ett första steg vidare..

elisabet:Tack! Kändes plötsligt så rätt, både i sak oc tid..

inkan: Så mycket sker "i kärlekens namn"... Även att man tappar bort sig själv. Att hitta tillbaka är viktigt.

londongirl: Tack! Ja, än så länge går allt bra... :-)

julie k: Det stämmer, ett steg i taget, i rätt riktning, enda vägen framåt...

bloggblad: Tack! Jo, det känns så rätt för mig. Mina barn tycker också att jag gör helt rätt, jag har pratat med dem.

Lindalotta: Jag misstänker att din mor och jag är i samma ålder.. :-) Det här med tankar på namnbyte kommer antagligen oftast när man känner att man behöver börja om, eller om man efter någon form av kris vill bli "hel" igen.

amber: Jag har märkt att om man loggar in på sin egen blogg först så är det inga problem med att lämna kommentarer andra under sin egen signatur. Ja, hon på bilden, dvs jag, är hoppfull... :-)

Qi said...

bert: Tack! Ja, en "nygammal" qi blir nog en bra qi... ;-)

Evas blogg said...

Det låter som om du tagit flera stora kliv! Grattis och lycka till!

Anne-Maj said...

Heja! ta det säkert. Magen och härtat ska va med:-)

Bloggblad said...

amber: Hade det varit idag, hade jag inte bytt! Dubbelnamn med en massa krångliga konsonanter funkar inte i mitt fall.

Det Mörka Hotet said...

Alla steg är bra - även de pyttesmå - som leder framåt.

Var rädd om dig!


Samue

carulmare said...

Konstigt att byta namn egentligen. Ett tecken på samhörighet. Men då borde det ju gå som med ringarna, att båda byter namn? Det skulle väl vara ganska kul?

Roligt att det går bra med rehabiliteringen!