Tack alla som skrivit så fint om mina bilder! Det har gjort mig jätteglad!Bilderna har blivit en viktig del av min rehabilitering. Förr skrev jag mycket, dagbok varje dag bl a. När jag blev sjuk var hjärnan så trött att jag inte klarade av att vare sig skriva eller läsa längre stycken. Fick rådet av en god vän att försöka rita i stället. Efter det att jag installerat Photoshop har jag, i stället för att som tidigare skriva dagbok, gått in där och med en enkel bild försökt beskriva hur jag mår och vad jag gjort. Det har blivit ganska många "självporträtt" sedan jag startade i början av året... Och när jag tittar tillbaka ser jag en klar utveckling åt det positiva hållet. Fast med dippar neråt ibland förstås...
Bilderna har även hjälpt mig att få tillbaka skrivspråket. Därför vågade jag börja blogga i april och det har jag inte ångrat! Ni, mina bloggvänner, har alla blivit så viktiga, jag har bland er även såna som är och har varit i samma situation. Tack för era kloka och stöttande kommentarer!
20 comments:
Hade inte en aning om att det var du som gjorde bilderna!
Jag är imponerad,konstnärligt arbete imponerar på mig!
Det är bra att du börjat blogga,du skriver bra och även om vi kanske inte har samma hälsoproblem så känner man sig inte så ensam..
mammamia: Just det, man känner sig inte så ensam. När jag blev sjuk isolerade jag mig, orkade inte umgås med annat än ett fåtal människor. Bloggen är ett väldigt bra sätt att få ett nytt "nätverk".
Va?? Är det DU som gör bilderna!!!
Men jag d å n a r!!
Jag läser mera hos dig: precis så är det ... för mig har alla bloggvännerna blivit nästan som ett själsligt värmekrus.
Jag är helt övertygad om att all den styrka och glädje jag känner numera, kommer av känslan att vara i goda händer .. ja, innesluten i en krets av varma människor ..-
Naivt?
Kanske.
Men underbart.
Helt underbart.
elisabet: Ja, bloggen ger styrka och energi, helt underbart. Och så många skratt!
Är det du som gör bilderna? Du är SÅ bra!! Finns de att beskåda på fler ställen än här? Har du gjort många?
Att skriva och måla är den bästa rehabiliteringen man kan tänka sig. Har själv varit i din situation. Jag skrev och skrev....och det blev till sist en bok. Jag målade och målade....och det resulterade i några utställningar samt försäljning av kort och tavlor. Nu menar jag inte att man ska ha det som mål, vad jag vill säga är att utifrån en hopplös ( som jag kände det ) situation dök nya världar upp. Jag har även arbetat med utbrända, där jag använt mig av skrivande och målande. Det har varit så givande, för alla parter. Fortsätt skriva och måla!! Det är läkande och så är du så bra på det!
Visst är bloggen en underbar kraftkälla!! Så många nya vänner.
Dina bilder träffar alltid mitt i prick på exakt hur det känns. Men så är det ju, en bild säger mer än tusen ord. :)
Att hitta tillbaka till kreativiteten är också jätteviktigt för tillfrisknandet, när man är sjuk och inte gör nåt åt det "straffar" kroppen en med att ta bort all glädje i livet. Man behöver kanske inte hitta rätt på en gång eller gå in i detalj på något, men bara att komma igång ger så mycket, det fyller själen.
Själv började jag med att trä pärlor (vilket funkar utmärkt trots att man inte orkar tänka och dessutom kan man göra det överallt, framför teven t ex) och så köpte jag en digital systemkamera för att hitta tillbaka till fotograferandet. Att plantera på balkongen blev också viktigt. Det gjorde allt en smula mer uthärdligt faktiskt, och är väldigt rogivande.
Dessutom är det väl oerhört skönt att se på bilderna att det går framåt? :)
Tror inte du förstår hur duktig du är på att skapa bilder och texter!
Samuel
source: Min favoritmåltid? Och du skall berätta vem jag är? Vet ju knappt själv... måste fundera, det finns så mycket god mat, det gäller att det inte blir fel... Jag återkommer i den frågan när jag blir lite hungrigare! ;-)
eva: Bilderna finns här och i hårddisken på min dator och i några få utskrivna exemplar. Tack för dina ord, de värmer! Och så många vi är, vi trötta, utmattade...
fenix: tack fenix, ännu en i gänget på väg tillbaka. Det här med odlandet och växandet ger också mig mycket energi. Och kameran, min numera ständiga följeslagare...
Samuel: Tack samuel, dina ord värmer mig och får mig att växa. Du ger så mycket både i dina kommentarer och i dina inlägg på din blogg. Tycker mycket om dig!
Bloggvännerna finns faktiskt som en stöttande extra kraft, som är kravlösare än de IRL. Gläds med en när man är glad och tröstar när man är ledsen. Dina bilder är jättefina och uttrycksfulla.
Jag viste heller ikke at du gjorde bildene. Har bare registrert at dom er herlige. Vad flink du er. Opplever selv det positive i å få nytt "nætverk" av bloggande. Kram
cornelia och heidi: Tack för era ord! De värmer och gör mig glad.
Jag undrar hur? Gör du dom direkt i fotoshop eller gör du om "vanliga" teckningar där och färglägger. Blir SÅ sugen att pröva trots att jag inte "kan" teckna alls.
Visst är det här ett ypperligt sätt att prata av sig! Jag känner igen mig i det du skriver, men jag smyger lite mer med min gamla utbrädhetsskada, vill inte kännas vid den. Har gjort slut med den. Men kropper påminner mig fortfarande ibland om att den minsann inte glömt... trots att jag fungerat bra i fyra år.
Jag är sååå imponerad av dina bilder.Visste inte heller att det var dina egna alster. :)
Bloggblad: Jag gör bilderna helt i photoshop, ett underbart program med en massa verktyg. Lånade en bok på biblioteket och läste lite, men mest har jag lärt mig genom att leka mig fram och pröva olika saker, lite i taget. Jag "kunde" heller inte teckna, har inte ägnat mig åt det tidigare, men detta var ett sätt för mig att hitta ett nytt uttrycksmedel i stället för orden som jag kände att jag förlorat till viss del. Jag tycker du skall pröva, det är roligt!
Roligt londongirl att du tittar in här, välkommen. Och tack för berömmet, det gör mig glad!
Hm... Jag testar väl nångång då, när jag får tid över... OM jag får tid över... bloggandet brukar ta all den där extra tiden som blir över...
Jag har sagt det tidigare och vill säga det igen. Det är fantastiska illustrationer. Det finns pengar i bra illustrationer.........
Och se vad bra det har gått med ditt bloggande. Jag kommer ihåg när du började, att jag inte kunde kommentera. Men nu dröser kommentarerna in. Det kan bara tolkas på ett sätt.
hej hej
magnus: Tack för dina ord här, och för allt stöd från dig från mina första stapplande bloggförsök till hit. Det har betytt och betyder mycket för mig! Stor kram till dig!
Premiär för mig hos dig. Jag har inte kollat runt på dina bilder, bara sett de som är "framme" nu. Och tänkte Dea Tricher Moerk. (Heter hon väl?)
cecilia n: Välkommen till min blogg!
Dea Trier Moerk (tror jag hon heter), den danska författarinnan och konstnärinnan som skrivit Vinterbarn bl a? Tack, finare komplimang kan jag inte få i så fall!
Post a Comment