2006-09-16

En fågel i handen


Räddad ur rovdjurets (Ella-kattens) käftar.
En liten gärdsmyg...

Uppdatering:
Ella slog till igen och nu är den lilla fågeln död.
Och Ella har fått skäll...

11 comments:

Anonymous said...

Bättre än tio i skogen..
Eller i katten kanske man ska säga...

Linda said...

Jag är ju ingen fågelälskare, men när Selma (katten) tar en fågel så försöker jag också rädda den. Selma vill egentligen inte ha fågeln, bara leka lite.
I våras lyckades jag rädda en gråsparvsunge, då var jag lite stolt.

Hur gick det med fågeln?
Blev Ella sur?

qi said...

Jag trodde att jag hade räddat denna lilla varelse, för den flög iväg så fint efter ett tag. När jag kom ut igen efter en stund hade Ella tagit den igen... Den lilla stackaren dog alldeles utmattad i min hand.

Och Ella fick skäll. Fast jag vet att det inte tjänar något till...

Bloggblad said...

Fast det är ju naturen som är funtad så... visst kan jag tycka synd om de små fågelungarna men jag har lärt mig nångång att katterna bara tar de svagaste och att stammen därmed hålls starkare...

Fast när jag var ute och gick och såg en stor fågel som cirklade över en harunge - då var det jag som tjoade och smällde med mina stavar så att de små fågelungarna blev utan mat...

qi said...

Bloggblad: Jag vet att naturen är funtad så och det var det jag sa till grannens upprörda barn också. Men ändå, när jag försökte bända upp Ellas morrande käkar för att få ut fågeln så skällde jag på henne... :-)

Linda said...

Jag brukar läsa "Gud som haver" när vi begraver Selmas byten. Ibland är det riktigt jobbigt, som när hon kom hem med en harunge... Usch vad jag grät och som jag skällde på Selma. Det är flera år sedan och hon har inte kommit hem med fler.
Men möss, det kommer hon hem med, och det finns det gott om här på åkrarna.

Anonymous said...

Fast katterna är ju så stolta när de kommer med sina byten! Och oftast så är ju de djur som fångas svagare än andra..

Trevlig helg!

qi said...

lindalotta: det där med "gud som haver" vore något att ta efter kanske...

heffa: Ja, de är så stolta när de kommer med sina byten, och så släpar de in dem och släpper dem lösa så att jag skall få det stora nöjet att fånga det vettskrämda lilla livet. Och sen skäller jag på henne. Undra på att hon blir sur ibland...

Elisabet. said...

Ja,jag tycker att det är hemskt .. våra katter kom ibland hem med små harpaltar eller kaninungar och innan dom slutligen dog, skrek dom nåt så hemskt .. jag höll för öronen .. stod bara inte ut.
Då hatade jag katterna, för små harungar är ju inte sjuka eller dåliga på nåt vis .., och jag vet .. naturens gång och allt det där .. men det är just det här att katterna ofta gör dte för skojs skull .. för att roa sig.
Om det då hae varit för födan.
Men jag älskar katter ändå.
Trots det där.

Mikusagi said...

Aww :(

Anonymous said...

Ella! Vilken rackare... stackars pippin! Tur att det bara är skator på vår balkong... de är alldels för stora för att katterna ska kunna ta dem!