2006-09-14

Idag gick jag hem...


... efter en halvtimme på jobbet. Då var jag illamående och kallsvettig efter att ha läst igenom en del ärenden som jag skulle arbeta med. Det blev väldigt tydligt att jag inte kan arbeta vidare med detta. Jag kommer att avbryta arbetsprövningen. Känns ledsamt, men absolut rätt med tanke på hur jag mår.

Vet inte vad som kommer att hända nu... Men det gick inte att fortsätta.

17 comments:

Anonymous said...

Kände lite igen när jag avbröt efter operationen. Det blev bara jobbigt. Vad jag gjorde efteråt, vara att försöka hitta på roliga grejor och ett möte igen med försäkringskassan, hade chefen med mig som stöd då den förra gick åt helvetet. *skickar kramen*

I morgon har jag något till dig på min blogg. Har tittat på den hela tiden och tänkt: Jag ska ta in den på bloggen och visa dig!

Linda said...

En stor eloge till dig Qi, för att du lyssnar till dig själv och tar det på allvar.
Tänk om vi alla kunde leva som vi lär...
Hoppas nu att du hittar upp från hålet igen, förhoppningsvis snubblade du bara till lite nu så att du kan och får njuta av hösten.
Tänker på Dig.
Kram

Anonymous said...

Mamma!
Bra att du gick hem, har tänkt på dig idag. Kom hem nu, men vill inte ringa så här dags. Du gjorde helt rätt som gick hem.

Kramar, dottern

qi said...

anne-maj: Tack för kram och uppmuntran här! Och tack för bilden med hälsning på din blogg! Jag blev jätteglad!

lindalotta: Tack, jo det blir att kravla upp igen, men det ger mig tankeställare om vad jag kommer att kunna jobba med i framtiden.

Malin, älskade dotter, tack, och tack också för samtalet via msn idag.

Maria Holmstrand said...

kram till dig och måste säga att det är JÄTTEBRA att du lägger ner försöken med arbetsträning när du känner att det inte fungerar - heja dig!

Anonymous said...

Kram till Dig! Det är så tråkigt när man märker att det inte funkar men samtidigt så klokt av dig att gå hem. Det går inte att pressa sig, då faller man...igen. Ta en dag i taget och se vad det så småningom leder till. Du är värd att må bra!

qi said...

markisen, monika och eva: Tack tack, tack för era uppmuntrande ord. Kramar till er!

Anonymous said...

Du gör rätt som lyssnar till vad kroppen och själen säger.
DU är viktigast!

Kram!

Anita said...

Ja, Qi - jag känner igen allt du sriver... För mig slutade det med uppsägning. Trots att jag egentligen inte ville! Jag älskade mitt jobb (åtminstone har jag gjort det tidigare...), men alternativet var att jag skulle ha mått jättedåligt om jag stannat kvar.
En varm kram och mycket medkänsla
Smulan

JULIEK said...

Så fint at din blogg fungerer igjen. Har bare fått en hvit side idag og igår.
Jag er glad du har tatt ditt beslut. Du lysnar til deg selv. Nu kan du rikta dig inn på din nya veg. Hva du kommer at gjøra framover vet du inte nu, men etterhvert vil du finne noe som er det rette for deg. Bruk tiden. Du er guld vært. Kram

Anonymous said...

Qi - helt rätt! Kroppen vet före förnuftet vad som den tål. Och helt tydligt sitter det djupt hos dig det som du tidigare sprang in i väggen av.
Nej - mer vila och sedan något helt annat - som inte påminner om ditt gamla jobb.
Var rädd om dig.
Du är värdefullast!

Sänder kramar - känn att du inte är ensam -vi är många som stöttar.

qi said...

ellis: efter att ha struntat i kroppen och själen ett långt tag gick det bara inte längre...

smulan: Tanken om uppsägning svävar framför mig också, både som hot och möjlighet. Men vad är ekonomisk trygghet värd om man går sönder av sitt arbete?

Julie: Ja, en ny väg är nödvändig.. Jag har en känsla av att du vet vad du talar om, att du också varit där jag är nu...?

Inkan: Tack för stödet! Vet du om att du är en inspirationskälla för mig? Du har skrivit i din blogg att du beslutade att hoppa av ett arbete som tärde på dig och fick dig att må dåligt. Jag tycker du var så modig!

Kramar till er alla!!!

Elisabet. said...

Här kommer en varm-varm kram från en som ska börja jobba i morgon efter tre veckors semester.

Hmmmm.

qi said...

elisabet: Är din semester redan slut? Är det affären du skall jobba i? (eller PÅ affären, jag har lärt mig att ni brukar säga så i norrland).

JULIEK said...

hei igjen qi. Ja jag er faktisk på vegen alerede. Vet enda inte vad som skjer framover, men vet at något nytt venter der framme och tror saker blir bra til slutt : )

Anonymous said...

Tråkigt att det inte fungerade men du måste göra som du känner är bäst!
(vilken mysig dotter du verkar ha!)

qi said...

Julie: Det märkas när du skriver att du vet vad du talar om. Lycka till med det nya som väntar i fjärran!

mammamia: Ja, tråkigt, men nödvändigt. Nu vet jag att jag får ta en ny väg. Och ja, dottern är underbar!