2006-09-26

Jag blinkar med ljus

Bilden från dagens promenad i skogen


Jag vinner terräng
en bit
i taget
sankmark
blir torrmark
öar att stå på
i början
och sedan
de markfasta fälten -

utsiktstorn byggs
och tänk
jag kan se

jag blinkar med ljus
från min överskådsplats

Dikten av Ann Pihlgren-Wigforss som jag mötte på bokmässan

16 comments:

Moni said...

Härlig bild! (Jag önskar att jag oxå hade tagit mig tid för en skogspromenad idag)

Anonymous said...

Mmmmm fin bild och fin dikt. Visst känns det gott inom en när man varit ute i naturen? förresten, bor du mitt i Götet eller utanför? jag har ju två barn boendes där nu, en i Högsbohöjd och en i Kallebäck, studentboende bägge två.

Anonymous said...

Fantastisk bild. Nästan lite helig. Som en skogens katedral....

Elisabet. said...

Det är skönt med dikter.
Man blir lugn inuti.

Linda said...

Någon har satt ord på dn strävan Qi :)
Håller en tumme för att att du ska få lov att vara torr om fötterna.

JULIEK said...

Så fint. Dette dikt beskriver faktisk der jag er nu, kjenner meg virkelig igjen. Skal skrive av dette och ha det nær jag trenger det : )

Anonymous said...

Vackert! Bild och dikten! Tack

Anonymous said...

Tänkte direkt att den dikten passade på dig,bildvalet var utmärkt!

qi said...

moni: Ja, skogspromenaden var så fin, speciellt med tanke på att det kändes som sommarens sista dag. Idag regnar det och kallare väder är på gång. Precis som det skall vara...

eva: Ja, naturen ger mig perspektiv på tillvaron. Jag bor i Mölndal, söder om Göteborg. 12 minuter med pendeltåget in till centrala Göteborg.

Inkan: Just där jag tog bilden kändes det så som i en katedral, alldeles stilla var det...

elisabet: Jag älskar dikter som berör...

lindalotta: Ja, så kände jag när jag läste dikten! Tack för tummen! :-)

Julie: Härligt att du är där och att du känner igen dig i dikten!

anne-maj: Tack själv! :-)

mammamia: Tack, jag kände direkt jag såg dikten att hon, dikterskan, fångat något som gäller många.

Anonymous said...

Min äldsta dotter arbetar just nu på Mölndals sjukhus i reception / arkiv. Så vi åkte igenom där nu i augusti när vi var nere.

Anonymous said...

Hejsan Gunnel Läste din kommentar hos min dotter.....mycket tänkvärda ord..även dikten här är mycket vacker....Ja jag kan förstå dig att det kan vara skönt ute i naturen om man är utmattad ...ute i det fria får man så mycket frisk luft och många fina tankar som kommer till en när allt är fridfullt ....har en god vän som varit sjukskriven för utmattning ,,men är nu på god väg tillbaka.....kram Karin

qi said...

eva: Jag har själv arbetat på Mölndals sjukhus för många år sedan.

Hej Karin: Välkommen till min blogg! Tack för din kommentar och jag förstår vem din dotter är. En fantastisk kvinna som jag beundrar mycket!
Jag heter inte Gunnel utan Kerstin... ;-)

Anonymous said...

Hejsan Kerstin
Jag blandade dig med en Gunnel....Vet ej varför..nu när jag skulle besöka din blogg så kom jag på att jag skrev fel namn..igår
Jag läser hennes blogg och beundrar henne, men känner mig så hjälplös många gånger..blir glad för alla fina kommentarer hon får...Kram Karin

qi said...

karin: Helt OK, jag har själv blandat ihop namn flera gånger. Din dotter är säkert den kämpe hon är tack vare dig. Kram!

Bloggblad said...

Väldigt lik första delen av min stavpromenad. Det är nog syskonskog. Bok och hassel är det i den parkskog jag passerar. Plus nästan 100 andra arter som en nitisk präst planterade där för bortåt 100 år sen.

qi said...

bloggblad: Bok och hassel stämmer. Jag har också stavgått här, men mest i vintras, faktiskt länge sedan jag stavgick senast...